”I morse landade en katyusha-raket nära Ashkelon. Som tur är skadades ingen, men vi kan inte förlita oss på tur. Det enda sättet att stoppa detta hot, är att störta Hamas-regimen i Gaza... Vi ska störta Hamas terrorregim och vi ska återge de boende i Ashkelon, Ashdod och Sderot, och hela Israel, deras säkerhet.”
Detta är inte ord efter de senaste dagarnas raketattacker från Gaza mot Israel. Nej, det är vad Benyamin Netanyahu sade i februari 2009, för elva år sedan, veckan före valet som återgav honom makten i Israel.
Nu sker likadana attacker från Gaza, men denna gång utan starka ord och löften från Netanyahus sida. Elva år har gått sedan han lovade att störta Hamas och i stället har han konsekvent föredragit diplomatiska lösningar, som den långsiktiga vapenvila med Hamas han försökte åstadkomma via egyptisk medling. Det är Islamiska jihad, inte Hamas, som avfyrat den senaste vågen av raketer, men Netanyahu och försvarsminister Naftali Bennett håller Hamas ansvariga. Inget sker i Gaza utan att Hamas tillåter det.
Attackerna från Gaza var inte helt oväntade. Det är snart val i Israel och stora inrikes händelser i Israel ger alltid terroristerna en ursäkt att stjäla uppmärksamheten. Men faktum är att Gaza varit ett stort problem för Israel i många år, sedan innan Israel valde att lämna området 2005. Problemet har inte blivit mindre och kommer inte att försvinna.
Nu har både Netanyahu och Bennett sagt att de har överraskningar på gång som skulle förändra situationen. En sådan var att Israel i söndags natt bombade mål i Syrien som är kopplade till Islamiska jihad, som svar på attackerna från Gaza. Det kanske var överraskande, men det hindrade inte Islamiska jihad från att fortsätta sina attacker under måndagen. En miljon israeler tvingades ner i skyddsrummen.
Sannolikt är det så att Islamiska jihad räknar med att Israel avstår från någon större operation så nära inpå sitt val, att Israel helt enkelt inte vill agera alltför storskaligt just nu. Det har de säkert rätt i. Egentligen saknar Israel fortfarande, efter alla år, en tydlig strategi för vad man vill ska hända i Gazaremsan. En del saker pågår under radarn, mycket tyder till exempel på att Israel fortfarande, med hjälp av Egypten eller andra medlare, försöker få till stånd något långsiktigt avtal med Hamas. Man kanske inte kan kalla det avtal, utan arrangemang.
Israel har tvingats till flera svåra krig med Hamas, men man gör allt för att inte behöva skicka sina soldater in i Gaza för att till exempel störta Hamas, som Netanyahu lovade för elva år sedan. Varför ser vi då varken det ena eller andra, varken vapenvila eller regelrätt krig? Ja, båda är komplicerade och löser sannolikt inte problemet.
Ett krig med målet att störta Hamas kan ju låta lockande, vem, vad och vilka tar över? Israel har inget intresse av att styra över området. En vapenvila kan ju fungera för tillfället, men är ingen lösning på sikt, och man kan ändå inte lita på överenskommelser med rörelser som Hamas och Islamiska jihad.
Nej, Gaza är en utmaning som kommer att fortsätta förfölja israeliska ledare – före valet, under valet och efter valet. Bibi Netanyahu har lärt sig att när det gäller Gaza finns det inget enkelt svar. Vare sig han blir kvar som premiärminister eller någon annan tar över efter valet, förblir situationen lika svår och komplicerad.