Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
Matteusevangeliet 6:33

Världen idag

EU-skeptiska och Israelvänliga länder kommer inte finnas representerade i EU:s toppskikt, skriver Tomas Sandell. Foto: Pixabay

EU-elit allt mer Israelfientlig

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 25 jul 2019

När det nyvalda Europa­parla­men­tet återvänder till Bryssel den första veckan i september, väntar en spännande och viktig politisk höst. Det folkvalda parlamentet ska då ta ställning till valet av nya EU-kommissionärer, efter att man just innan semesteruppehållet med nöd och näppe gett den nya kommissionsordförande Ursula Von der Leyen grönt ljus. 

Bland övriga höga EU-topp­tjäns­ter som ska granskas, ingår även EU:s nästa representant för säkerhetsfrågor och utrikespolitik, till vardags även kallad ”EU:s utrikesminister”. EU:s regeringschefer har enhälligt nominerat spanjoren Josep Borrell till tjänsten. Bland alla nya EU-topptjänster är det den utrikesansvarige som har det största inflytandet på de framtida relationerna med staten Israel. Vad skulle då valet av Borrell innebära för de framtida relationerna till den judiska staten?

Med facit i hand kan vi konstatera att ingen av de tidigare utrikesministrarna direkt har bidragit till bättre relationer med Israel. Hur skiljer sig i så fall Borrell mot föregångarna Federica Mogherini och Catherine Ashton?

När det gäller de två tidigare utrikesansvariga rörde det sig om tydliga kompromisskandidater. Ingen hade hört talas om vare sig Ashton eller Mogherini innan de dök upp på den politiska världsscenen i Bryssel. Det var inget politiskt misstag utan tvärtom ett medvetet beslut. På den tiden ville EU:s stormakter inte ge ifrån sig den utrikespolitiska makten till Bryssel och därför passade det bra med en svag utrikesminister. 

Men mycket har förändrats under de senaste fem åren. I dag är EU både splittrat och försvagat. Nu riktar sig förhoppningarna om ett starkare och mera enat EU till starkare ledare i Bryssel.

När både Ashton och Moghe­rini kunde uppfattas som politiska lättviktare, är Borrell någonting helt annat. Som före detta ordförande för Europaparlamentet (2004–2007) och nuvarande spansk utrikesminister, åtnjuter han respekt i hela Europa. Utnämnandet av Borrell, liksom de övriga topposterna, räknas som en klar arbetsseger för Frankrikes president Macron, som klart vann den politiska armbrytningen i Bryssel och nu räknas ha ett starkt politiskt inflytande över samtliga topptjänster. Men även det motsatta gäller, Borrell har såväl Angela Merkels som Macrons stöd.

När London snart försvinner som politiskt motpol till de federalistiska krafterna i Bryssel, Berlin och Paris passar det därför väl med ledare som Ursula von der Leyen (Europeiska kommissio­nen) , David Sassoli (Europa­parlamentet), Charles Michel (Europeiska rådet), Christine Lagarde (Europeiska central­banken) och Josep Borrell vid EU-rodret.

Samtidigt ser vi ett EU som sluter sig allt mer inåt. Bland innehavarna av de fem topptjänsterna är fyra från de ursprungliga sex medlemsländerna från 1957 medan Borrell representerar Spanien, som gick med i EU först 1986. Varken de nordiska länderna eller medlemsländerna i Central- och Östeuropa fick någon egen representat. Samtidigt som den politiska makten koncentreras rent geografiskt, representerar samtliga nya ledare en klart uttalad vilja att utveckla EU till en förbundsstat, medan de politiska krafter som vill värna om ett nationernas Europa blev utan representation.

Detta bäddar för framtida konflikt där gruppen av medlemsländer som alltmera högljutt vågar ifrågasätta Bryssels auktoritet kan komma att växa. Bland dessa länder återfinns även flera av Israels bästa vänner.

Den nya utrikesansvarige förväntas däremot ha samma negativa inställning till staten Israel som sina föregångare, men med den skillnaden att där Mogherini och Ashton saknade politiskt auktoritet, har Borrell en klart starkare maktposition. Borrell har som spansk utrikesminister talat öppet om behovet av att alla EU-länder ska erkänna Palestina.

Ifall han godkänns av Europa­parlamentet, kommer han snart att ha en stark plattform för att förverkliga sin politik. Han kan räkna med flankstöd av Europeiska rådets nya ordförande, belgaren Charles Michel samt av Europa­parlamentets nya ordförande, den italienska socialistien Roberto Sassoli. Återstår att se hur Ursula von der Leyen ställer sig?

I normala fall skulle von der Leyen räknas som en pålitilig Israelvän. Som tysk kristdemokrat känner hon väl till landets historia och efterkrigstidens politiska försäkringar om att vara en politisk garant för Israels framtida trygghet och säkerhet.

Men von der Leyen tillhör efterkrigsgenerations-Tyskland där stödet för Israel har försvagats avsevärt, någonting som bland annat kommit till uttryck i det judiska museet i Berlin, där museidirektören nyligen tvingades avgå efter att vid uppepade tillfällen utnyttjat museet som en platt­form för politisk kritik mot Israel och samröre med Iran.

En tysk kommissionsordförande är därför inte längre någon garanti för en konstruktiv Israelpolitik. I von der Leyens fall gäller dessutom att hon är född och uppvuxen i en EU-familj i Bryssel. I intervjuer har hon berättat hur hon reagerade när hon för första gången fick svara på frågor om Tysklands ansvar inför Förintelsen. Hon hade inte reflekterat över att det faktiskt angick henne personligen eftersom hon i första hand uppfattade sig som europé och inte som tysk.

När den politiska makten koncentreras till de ursprungliga EU-länderna i Bryssel finns hoppet för Israel i länderna i EU:s periferi. Bland dessa räknas såväl länderna Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern som Grekland, Bulgarien, Rumänien, Malta och Cypern. I dessa regeringskretsar inser man att Europa har oerhört mycket att vinna på en öppen och nära relation med Israel och ställer sig därför skeptiska till Bryssels kritiska inställning till den judiska staten.

De närmaste fem åren får avgöra vilken politisk linje som utgår med segern, centrum eller periferin? En sak är klar. För Israels del finns hoppet just nu i EU:s perfiferi.

När den politiska makten koncentreras till de ursprungliga EU-länderna i Bryssel finns hoppet för Israel i länderna i EU:s periferi. Bland dessa räknas såväl Visegrad länderna Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern som Grekland, Bulgarien, Rumänien, Malta och Cypern.

Paula Bieler (SD) Foto: Hanna FranzénTT

Paula Bieler vill att SD fortsätter värna ofödda

SD väntas under sina landsdagar, som pågår nu, överge kravet om sänkt abortgräns. En som inte ställer sig bakom förändringen är Paula Bieler, ledamot i partistyrelsen. I en intervju med Sveriges Radio berättar hon att hennes arbete med abortfrågan – och möten med människor med erfarenhet av frågan – har stärkt henne i övertygelsen om att det finns goda grunder för sänkt abortgräns.

Nyheter · Publicerad 16:55, 21 nov 2019

För att få göra en abort efter graviditetsvecka 18 krävs i Sverige ett särskilt tillstånd av Socialstyrelsen. Sverigedemokraterna har velat ändra denna gräns till vecka 12, och fått hård kritik för detta.

I oktober gick SD-ledaren Jimmie Åkesson ut och sade att partiet är berett att slopa kravet på sänkt abortgräns, och nu under partiets landsdagar väntas beslutet fattas.

En som vänder sig emot partiets svängning är Paula Bieler, ledamot i partiets högsta ledning.

– Jag tycker att den ordning vi har haft hittills har varit väl balanserad och att det finns goda grunder för det. Jag har bara stärkts i den övertygelsen under de år jag har fått hantera frågan och fått möta många som också förklarat sina personliga erfarenheter av varför den nuvarande lagstiftningen i Sverige kan försvåra för kvinnor i utsatta situationer, säger hon till Sveriges Radio.

I intervjun berättar hon att hon har reserverat sig mot beslutet om förändrad abortpolitik.

– Det blir väl den rimliga följden av att man anser att något är för stort steg att ta, säger hon.

Paula Bieler vill heller inte att SD överger kravet om samvetsfrihet för barnmorskor.

– För mig är det ju självklart att vi ska stå bakom en samvetsfrihet, säger hon till Sveriges Radio.

Fånga ljuset i vintermörkret

Vardag En lång mörk vinter ligger framför oss. Då kan det vara svårt att se ljuset i tunneln. Men många kan få tillräckligt med dagsljus även på vintern. –... tisdag 19/11 10:00

Mats Dernánd har chans att vinna ett pris värt 50 000 dollar. Foto: Patrik Svedberg

Kristen svensk kan vinna musiktävling i USA

Bland 48 000 tävlande lyckades Örebroaren Mats Dernánd gå till final i ”24th Annual USA Songwriting Competition”. Sången ”She's called Grace” utgör en av tio finalister i kategorin ”pop”. – Det känns overkligt att de valt ut min låt bland så många bidrag. Jag får nypa mig lite i armen, säger han.

Nyheter · Publicerad 16:20, 21 nov 2019

I somras skickade Mats Dernánd in sin låt ”She's called Grace” till ”USA Songwriting Competition”, en tävling som benämns som ”världens ledande låtskrivartävling”. Tävlingen är öppen för låtskrivare från hela världen.

– Jag såg annonser i sociala medier och tyckte att det kunde vara kul att anmäla sig, berättar han.

– Det var tur att jag inte anade hur många som ställde upp i tävlingen. Då hade jag aldrig skickat in.

Mats skickade av misstag in sitt bidrag till den breda pop-klassen i stället för klassen Gospel/Inspirational, som han avsåg att skicka till, eftersom sången har ett kristet budskap. När arrangören skickade ut ett e-postmeddelande med vilka finalisterna var, missade Mats sitt namn eftersom han letade i fel kategori.

Det var när tävlingsledningen hörde av sig och ville veta vilka som skrivit låten som Mats förstod att han gått till final.

– Jag berättade att jag skrivit både text och musik och undrade varför de frågade.

”Varför? Därför att du är en av finalisterna, grattis!” blev svaret.

Finalen avgörs på fredag den 22 november. Vinnaren av hela tävlingen kammar hem ett pris värt 50 000 dollar.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson inför partiets landsdagar i Örebro. Foto: Janerik Henriksson / TT / Kod 10010 Foto: Janerik Henriksson/TT

Jimmie Åkesson: Vi växer för att vi har rätt

När SD i helgen håller sina landsdagar är det från en helt ny styrkeposition. Socialdemokraternas hundraåriga roll som största parti hotas nu på allvar av SD. De politiska motståndarna käbblar om varför SD växer. Är det för att man isolerat dem eller för att man inte längre gör det? – För att vi har rätt, är partiledaren Jimmie Åkessons enkla förklaring.

Nyheter · Publicerad 16:10, 21 nov 2019

– Vi växer därför att vi beskriver verkligheten på ett sätt som väldigt många väljare känner igen sig i, säger han i en TT-intervju.

Jimmie Åkesson pratar ofta nedlåtande om liberalismen, det vänsterliberala etablissemanget. Utmärkande för den liberala demokratin är rättsstaten, fria domstolar, oberoende medier, mänskliga rättigheter, skydd för minoriteter och civilsamhället. Frågan är vad det är han ogillar av detta.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Den katolske biskopen Anders Arborelius, Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén, den syrisk-ortotoxe ärkebiskopen Dioscoros Benjamin Atas, Pingstföreståndaren Daniel Alm och Livets ord-pastorn Joakim Lundqvist menar att det är diskriminering att stoppa konfessionella skolor. Foto: Mikael Stjernberg & Sandra Lagestrå & Rickard L. Eriksson

Svenska kyrkoledare tar strid för kristna friskolor

I ett utspel på Dagens nyheters debattsida kräver Sveriges kyrkoledare att de konfessionella friskolornas position stärks. ”Samtidigt som barnkonventionen, som inkluderar barnens rätt till religionsfrihet blir lag, arbetar nu regeringen för att stoppa nyetableringen av konfessionella friskolor. Hur stämmer det överens?” skriver kyrkoledarna.

Nyheter · Publicerad 13:40, 21 nov 2019

Debattartikeln är undertecknad av 13 kristna företrädare, däribland pingstledaren Daniel Alm, katolske biskopen Anders Arborelius, syrisk-ortodoxe ärkebiskopen Dioscoros Benjamin Atas, Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén och Livets ords pastor Joakim Lundqvist.

Utgångspunkten är att barnkonventionen vid årsskiftet blir svensk lag, en konvention som understryker barns rätt till religionsfrihet. Men samtidigt som detta sker, trängs tro tillbaka från barns vardag, menar man och ger flera exempel.

Bibeln och andra urkunder är borttagna i förslaget till ny läroplan, röster i riksdagen vill förbjuda omskärelse av pojkar, kristen scoutverksamhet hotas av uteblivna bidrag, och såväl skolavslutningar i kyrkan som inbjudan av religiösa företrädare omgärdas av debatt.

Att regeringen utreder ett förslag om förbud av nyetablering av konfessionella friskolor, samtidigt som barnkonventionen blir lag, är något kyrkoledarna är starkt kritiska till.

”Alla friskolor utgår från någon form av värderingsgrund, men just de konfessionella ska enligt regeringen stoppas. Några hållbara skäl för denna diskriminering finns inte”, skriver man.

”Vi ser att konfessionella skolor ger redskap för elever att tolka sin samtid och sin värld, vilket ger möjlighet att ta ställning i viktiga värdefrågor.”

Sveriges kristna råd erbjuder nu sin expertis när barnkonventionen ska implementeras på lokal och nationell nivå. 

Man uppmanar regering och riksdag att inse att samhällets ansvar för barnets andliga och existentiella utveckling är lika stort och gemensamt som ansvaret för barnets fysiska, psykiska, moraliska och sociala utveckling.

”Identifiera och bejaka de religiösa grupper som vill bidra till samhällets utveckling. Sök fakta och lyft fram sakkunskap i samtal och beslut som rör barn och religion”, skriver kyrkoledarna.

Senaste nytt
Mest lästa just nu

Hälsning från bron i Mostar

Missionsrapporten Missionsglimten. Jag står nu på den nybyggda bron Stari Most i staden Mostar i Bosnien-Herzegovina. Bron invigdes 1566 och är ett av Unesco:s världsarv. Jag tänker på...