Jag brukar ofta säga, när jag jämför Sverige och Israel, att i Israel är saker och ting lite mer ”på riktigt”. Vad jag menar med det är att ett land som ständigt är hotat, där grannarna hatar dig och där kriget alltid finns runt hörnet, kommer saker som liv och död vara mer närvarande, vilka beslut som fattas vara mer kritiska, och landets regering och försvar ha ett mycket större ansvar på sina axlar.

Kanske har en del förändrats efter Rysslands invasion av Ukraina – plötsligt har Sverige krig i sitt närområde, vi känner ett hot och vi söker medlemskap i Nato. Kanske är även livet i Sverige nu lite mer ”på riktigt”?

I måndags var det ett år sedan Israels regering under Naftali Bennett tillträdde. Den gavs väldigt små chanser att överleva, med tanke på att den politiska spännvidden i regeringen går ungefär från motsvarande svenska Vänsterpartiet till motsvarande höger om Moderaterna, samtidigt som man var, och är, oense om det mesta – förutom att man ville bli av med Bibi Netanyahu som premiärminister. Kanske är det ett mirakel att regeringen ens lyckats fylla ett år.

Regeringen har dödförklarats många gånger, men frågan är om den inte snart verkligen är död. Flera Knessetledamöter i partier som ingår i regeringen har sagt att de inte längre stöder den, och även aktivt röstat emot den i Knesset.

Nu senast, i måndags, gällde det Nir Orbach. Det intressanta med just honom är att han är med i Bennetts eget parti, Yemina, och har stått Bennett nära. Nu säger han att han inte längre ser sig som en del av koalitionen i Knesset. ”Koalitionen kan inte fortsätta att existera så som den leds nu”, menade han.

Samtidigt vill han ha stabilitet och inte nyval.

Knäckfrågan just nu är lagstiftning kring Judéen och Samarien samt rättsskipningen där. Israel har en lag sedan 1967 som hanterar israeliska domstolars legala status i dessa områden, och denna lagstiftning har förlängts med fem år i taget. Nu går den ut den 30 juni 2022 och regeringen hade föreslagit en förlängning med ytterligare fem år.

Detta röstades dock ner av Knesset, och flera ledamöter i regeringens underlag röstade emot sin egen regering.

Bibi Netanyahu var snabbt ute med att regeringen ligger på sin dödsbädd och får hjälp med återupplivning. Han menar att regeringen är på väg mot en av de längsta begravningarna i historien. ”Bara för att du sitter i en cockpit är du inte pilot. Regeringen måste gå hem”, menade han – lika hård och slagkraftig som vanligt.

Men regeringssidan kan också. Eller vad sägs om Labours partiledare Merav Michaeli, när hon vädjar till fyra ledamöter i regeringsunderlaget som röstar emot sin egen regering: ”Låt inte alla våra prestationer rinna ner i avloppet. Låt dem inte förvirra er, ljuga för er och ge er olika påhitt. Ni är partner i miraklet som skedde här, i denna regering som är så viktig, i denna historiska koalition.”

Vi får se hur länge regeringen överlever, men just nu ser det ut som om det kan bli nyval i höst. Såvida inte motståndet mot Bibi Netanyahu är viktigare än allt annat och man trots allt lyckas hålla samman underlaget.

Likheterna med Sverige finns där: en svag regering som vill sitta kvar till varje pris, en så kallad politisk vilde i riksdagen som har avgörande inflytande både på inrikes- och utrikespolitik och som ser till att regeringen kan sitta kvar, samt en stor opposition som är nära majoritet men inte riktigt är där.

Som sagt, det finns kanske större likheter mellan Sverige och Israel än man kan tro.