En kort genomgång av tidningsrubrikerna i svensk dagspress under påskhelgen ger en intressant bild. Över tjugo personer skadades under påsksöndagen i sammandrabbningar på och i närheten av al-Aqsamoskén på Tempelberget i Jerusalem. I fredags skadades över 150 människor på samma plats, skriver Svenska Dagbladet.
Men byt ut Tempelberget i Jerusalem mot Linköping, Norrköping, Örebro eller Malmö och du har i det stora hela samma händelseförlopp.
Jag citerar: De senaste tre dagarna har präglats av bråk, upplopp och våldsamma sammandrabbningar mellan polis och demonstranter i samband med Rasmus Paludans koranbränningar. I Linköping och Norrköping på torsdagen, i Stockholm och Örebro på fredagen, och i Malmö och Landskrona på lördagen.
SvD rubricerar nyheten från Jerusalem med överrubriken ”Israel–Palestina-konflikten”. Frågan inställer sig osökt: Vilken politisk konflikt föranleder stenkastning och upplopp i de svenska städerna? Vilken ouppklarad konflikt har dessa upprorsmakare med den svenska staten?
Man kan ha en klar åsikt om det lämpliga/olämpliga i den danska provokatören Rasmus Paludans planerade koranbränning. Personligen kan jag tycka att hans aktioner ligger nära ett brott mot trosfrid. Jag kan till och med förstå – men inte försvara – dem som upplever sig kränkta och tar till våld för att avstyra hans planer.
Men att terrorisera hela stadsområden med bilbränder och våldsamma upplopp samt att upprätta ett regelrätt mobbvälde där ingen av områdets invånare längre känner sig trygga, kan knappast försvaras med att någon upplevt sig religiöst kränkt. Många kristna var upprörda, och en del var säkert även kränkta, när Jesus framställdes på ett förnedrande sätt på en konstutställning i Domkyrkan i Uppsala för några år sedan, men det föranledde inte några bilbränder för den skull.
Tänk er reaktionerna ifall det israeliska utrikesministeriet, efter påskens spända läge i Sverige, skulle passa på att tillrättavisa den svenska regeringen för polisens ingripande och uppmana parterna att hitta en fredlig lösning? I årtionden har Sverige kritiserat Israel för att ta till övervåld mot liknande upplopp. I tv-sofforna i Stockholm har experterna haft en entydig förklaring till varför palestinska ungdomar kastar sten mot polisen i Jerusalem. Det sägs bero på den israeliska ockupationen.
I Sverige rubriceras dock samma brott som ”våldsamt upplopp”. Till Expressen säger ett anonymt vittne att upprorsmakarna saknar respekt för polisen. De verkar inte speciellt upprörda utan skrattar och stojar alltmedan de kastar sten mot polisen.
Jämför man våldsupploppen i Sverige och Israel denna påskhelg kan man inte blunda för vissa likheter. Men det finns även olikheter. Javisst, upploppen i Sverige provocerades fram av hotet om en koranbränning. Men för samma upplopp i Jerusalem krävdes inga religiösa kränkningar – det räckte med ortodoxa judar som bad vid Västra muren, den begränsade del av Tempelberget där judar fritt kan utöva sin tro i sin egen huvudstad.
På söndagen förklarade Israels premiärminister Naftali Bennett att hans regering kommer att ge polismakten fria tyglar för att bevara lag och ordning i Jerusalem. Till Expressen intygar justitieminister Morgan Johansson att ”vi får sätta hårt mot hårt”.
Är det måhända så att Sveriges och Israels regeringar till slut hittat en samsyn om hur man upprätthåller lag och ordning?