Mike Pilavachi är mest känd som mannen bakom en av Europas största festivaler för ungdomar, Soul Survivor. Under 27 år har deltagarna tillbringat en vecka i brittiska Watford, gärna i tält, för att sjunga lovsånger och höra om Jesus. 

Festivalen nådde sin topp i somras med 32 000 deltagare. Sedan var det över.

Pilavachi bestämde sig för att lägga ner festivalen. 

– Många har frågat mig varför. Det enkla svaret är: För att Gud sade det. 

Vi träffar den anglikanske pastorn vid hans besök i Stavanger, där han för sjätte gången predikar på den norska festivalen Impuls. 

Han lutar sig avslappnat tillbaka, iförd joggingbyxor, collegetröja och ett par Nike-skor. Håret är halvlångt och runt halsen hänger ett Hawaiismycke. 

– Jag är ingen klädsnobb, konstaterar han. 

Britten måhända klä sig som en 16-åring, men han är 61 år. Han känner sig för gammal för att leda en ungdomsrörelse. Men det var inte alls därför han lade ner Soul Survivor. 

Låt oss ta allt från början. 

Varför startade du festivalen överhuvudtaget? 

– Jag hade en dröm som inte ville försvinna, säger pastorn. 

Han lutar sig över bordet. 

– Jag såg framför mig en opretentiös plats dit unga kristna inte skulle behöva skämmas för att bjuda in sina vänner. En festival med lovsång, förkunnelse och skoj. Och en plats där vi kunde söka Gud. 

Tillsammans med sina vänner i den lokala kyrkan i Watford, cirka tre mil norr om London, startade Mike festivalen. De överraskades av responsen. 

Enligt pastorn dök 1 896 personer upp. 

– Jag vet inte var de kom från. Året därpå var vi 4 000 deltagare, sedan 6 000, 8 000, 10 000, 13 000 och 16 000. 

Lovsångsartisten Matt Redman var en central figur ända från början. Senare skulle han ge ut en rad musikalbum och plocka hem två Grammys för sin musik. Även Tim Hughes har varit en central lovsångsartist på Soul Survivor. 

Mike menar att Soul Survivor har haft stor betydelse för många tusen unga människor.

Han nämner ett exempel från den senaste festivalen, i somras. 

– Ett helt gäng ungdomar kom fram till scenen och ville ta emot Jesus. Efter mötet kom en äldre kille bort till mig. Jag kunde se att han var känslomässigt berörd.

– Han sade: ”Jag har väntat i åratal på den här dagen. Min son är 13 år gammal och för första gången har jag kunnat ta med honom till festivalen. Han gick fram och blev kristen ikväll. Samma sak hände med mig här under festivalen när jag var lika gammal. Så tusen tack.” När jag hör sådana historier kan jag dö lycklig. Vad mer kan jag be om? frågar Mike retoriskt.

Han berättar att han regelbundet blir kontaktad av tidigare deltagare som berättar vad festivalen har betytt för dem. 

När du ser tillbaka på festivalens 27 år långa historia, vad har varit ditt lyckligaste ögonblick? 

– Det finns så många. 2004 tog vi med oss över 11 000 ungdomar till London för att bedriva mission under tio dagar. 750 församlingar samarbetade med oss för att genomföra kampanjen. Vi avslutade på Trafalgar Square med tusentals människor som lyfte upp Jesus. Det finns inget bättre än det.

Att se människor ta emot Jesus är något av det som gör Mike lyckligast. Samtidigt värdesätter han arbetsgemenskapen mycket högt. Och just detta, menar han, är hemligheten till framgången för Soul Survivor. 

– Nyckeln till vår framgång har aldrig varit jag som ledare eller de fantastiska lovsångsledare vi har haft. Det har varit gemenskapen mellan oss som har drivit festivalen. Jag har ju gjort detta tillsammans med mina bästa vänner. Vi har firat tillsammans och berättat för varandra om vad Gud har gjort. 

Även om Mike Pilavachi kan peka på många lyckliga ögonblick sticker han inte under stol med att det också har funnits tunga stunder. 

– En av våra största utmaningar har varit brist på pengar. Några gånger har vi varit nära konkurs. Det hände bland annat när vi hade missionskampanjen i London. Den kostade en förmögenhet. 

En annan utmaning har varit vädret. 

– Några somrar öste regnet ner. Vi undrade om vi skulle bli tvungna att ställa in festivalen eftersom vi visste att folk skulle sova i tält. Men vi gjorde aldrig det, och regnet slutade. 

I somras hade Soul Survivor 32 000 deltagare och var mer populärt än någonsin. Så varför lägga ner? 

– Folk frågar oss det hela tiden, säger Mike igenkännande.

– De undrar om det har skett ett moraliskt snedsteg eller om vi har haft ekonomiska problem. Sanningen är att Gud sade det till oss.

Sade Gud det? 

– Jag har sagt det flera gånger genom åren, att jag hoppas att Gud en dag säger att vi ska lägga ner det. För då kommer jag att vara lydig. 

Men varför? 

– För att detta inte handlar om oss. Gud sade aldrig: ”Jag ska bygga mitt Soul Survivor.” Han sade: ”Jag ska bygga min församling.” Vi har existerat för en säsong, nu är den över. 

Även om det låter lätt att säga ”Gud sade”, var det i verkligheten inte så enkelt för Mike. Det är nu fem år sedan han kontaktade styrelsen och sade att de måste hitta en ny ledare. 

– Jag sade till dem att en 60-åring inte kan leda en ungdomsrörelse. 

Styrelsen inledde jakten på en ny ledare. Men det visade sig vara svårare än de trodde. 

– Först trodde jag att min kollega Andy Croft, som hade vuxit upp i arbetet med festivalen, skulle ta över. Han är en briljant förkunnare som leder församlingen i Watford och festivalen tillsammans med mig. Han är ung, bara 33 år gammal. 

Men enligt Pilavachi upplevde inte Croft att detta var något Gud kallade honom till. 

– Han har fyra små pojkar och tillsammans med sin fru önskade de arbeta i den lokala församlingen. 

Så styrelsen fortsatte att leta. 

– Jag minns att de sade: ”Hitta den bästa ungdomsledaren som finns.”

Men sedan uppstod ett annat problem. När Mike tillkännagav sin avgång ville inte de andra i teamet fortsätta heller. 

– Jag tänkte: ”Oh, God. Alla slutar när jag slutar.”

Han ser ut genom fönstret, och sedan säger han:

– Skulle vi liksom ha hämtat en ungdomspastor från Kalifornien? Det hade blivit början till ett fiasko. 

Han förstod att festivalen i stort sett var familjedriven och att det blev svårt att föra den vidare. 

– Då var det en av oss som sade: ”Kanske Gud försöker att berätta för oss att vi ska lägga ner festivalen?” Jag minns att min första reaktion var: ”Vi kan inte lägga ner. Vad ska hända med ungdomarna?!”

Mike berättar att han bad Gud om råd. 

– Jag sade till Gud: ”Visa oss vad vi ska göra. Vi måste ju ta hand om våra ungdomar.” Då upplevde jag att Gud sade: ”När blev detta dina ungdomar? Ditt ansvar? De är mina ungdomar. Jag kan se efter dem.”

– I det ögonblicket kände jag att en börda lyftes av mina axlar. Jag förstod att vårt jobb är att vara lydiga. Det är hans rike, inte vårt. 

Teamet med Mike Pilavachi i spetsen enades om att lägga ner Soul Survivor. Detta annonserades på förhand så att alla skulle veta att 2019 skulle bli sista gången. 

Men de ungdomar som vill åka på festival lämnades inte utan valmöjligheter. Mikes fråga om hur det skulle gå med ungdomarna besvarades då tre andra festivaler planerar att starta upp sommaren 2020.

– Vi bjöd in ledarna för dessa till vår festival i somras. Där fick de berätta om sina arrangemang. Själv planerar jag besöka alla tre, säger Mike. 

Han kommer även att predika där. 

– Men det blir bara det här året, försäkrar han. 

Pastorn från Watford vill nämligen använda de nästkommande åren för att inspirera kyrkoledare.