I ett stråk öppet vatten i Umeälven speglas Umeås stadssilhuett med lyftkranar som avslöjar att det är en växande stad. Umeå universitetet med sina 30 000 studenter präglar staden och i Church of Hope (Hoppets kyrka) hittar flera av dem hem.

Nära Ica på bostadsområdet Teg står en trist tegelbyggnad på kyrkans adress. Kan det verkligen vara här den ungdomliga och samtida kyrkan huserar? En skylt bekräftar: Din kyrka i Umeå.

Världen idag stöter ihop med mammalediga pastorn Johanna Svensson och i foajén välkomnar Mats Holmgren, pastor och föreståndare, och Olivia Nilsson, hemgruppsansvarig och del i ledarteamet. Mittemot entrén står ”Välkommen hem” målat på väggen. Välkomnande är A och O i den här unga och snabbt växande församlingen.

Hur beskriver man Church of Hope?

– De flesta brukar använda ordet ”ung” om oss, börjar Mats.

– Och ”öppen och välkomnande”, fyller Olivia i.

– Vilket är precis det vi vill och har stakat ut att vara, säger Johanna och fortsätter: 

– Att jag blev sedd var avgörande för att jag blev kvar.

Johanna är en egen produkt, skojar kollegorna. Hon blev frälst här och har jobbat i församlingen sedan 2006. Olivia växte upp i församlingen.

Kyrkan grundades 2001 som Umeå Bibelcenter, en bibelskola inom Trosrörelsen.

– Vi blev ganska snabbt en församling och var nöjda och glada med det på många sätt och vis, säger Mats. 

– Men så småningom fick Trosrörelsen en ny riktning som inte passade oss lika bra. Vi stagnerade, låg länge kvar på knappt hundra medlemmar och hade få unga människor. Det ledde till ett uppvaknande, och vi kände starkt att vi ville gå mot att i första hand vara en öppen och välkomnande kyrka, med fokus på en ung generation.

Skiftet kom 2009–2010. Då upplevde församlingen att man nått vägs ände och beslöt sig för att gå i en ny riktning.

– Vi behövde följa den väg vi kände var vår, säger Olivia. 

– Vi ville ge människor mer tid att bli trygga innan vi hjälpte dem att få tag på Jesus. Uttrycket ”You can belong before you believe” [”Du får tillhöra gemenskapen innan du tror”; red anm] förklarar den grundhållning vi ville eftersträva.

I samma veva arrangerade församlingen konferenser tillsammans med Pingstkyrkan och Korskyrkan för att nå ut i staden. Aaron Jayne var talare.

– Han utmanade oss rejält och sade: ”Vilken ful och tråkig kyrka ni har”, skrattar Mats. 

– Vi började prata om att nå ut bredare och ha fokus på hur vi bemöter människor.

Riktningen att ”leva rätt och sant” hade upplevts exkluderande. Nu ville de inkludera och möta individer där de var, vare sig de var utbytesstudenter, missbrukare eller vanekristna.

– När vi följde vår nya vision gick vi på några år upp till dagens 250 betjänade. Vi möter människor på ett helt nytt sätt nu, och det är det som ger så välsignade resultat, menar Olivia. 

Församlingens fokus har ordningen ”nå individer, hjälp dem att hitta Gud, ge dem en plats”. Grunden är att vara öppen och skapa delaktighet. Utöver det jobbar de mycket med hemgrupper och teambygge. 

– Det är ett ständigt slussande in i grupper, säger Johanna.

– Det handlar om att hitta guldet i varje människa och få fram allas potential, betonar Olivia.

2015 gick församlingen med i Pingströrelsen som en av tre pingstförsamlingar i Umeå.

– Det ger oss teologisk stabilitet och en stadig grund att stå på. Vi känner oss hemma och är härligt uppbackade av Pingst, säger Mats. 

Uttryckssätten i Church of Hope riktar sig främst till unga människor. För att nå dem använder de sociala medier och webbsändningar som sänker tröskeln.

I två decennier har församlingen förändrats, vuxit, levt i utveckling och ändå bestått. Trots hög volym på lovsång till fullt komp stannar de äldre medlemmarna kvar och nya äldre tillkommer. Den äldsta, 92 år, tycker att den lovsång de har nu ”är den bästa någonsin”, berättar Olivia.

– Sedan gillar hon kanske inte själva musiken eller ljudnivån i sig, men hon gläds åt att se en ung generation tillbe Gud, tror hon.

Det är inte alla som uppskattar den ösiga volymen. Det löser man med att dela ut hörselskydd, skapa en tystare del av kyrkan och ett överföringsrum där man kan följa gudstjänsterna på storbild. De jobbar ständigt med att det ska kännas bra för alla.

Varje år når Church of Hope i Umeå många nya, främst studenter. I fjol fick församlingen be med åttio personer till frälsning. Året innan lika många och året dessförinnan femtio.

– Det mest påtagliga är så många beslut att leva sitt liv med Gud! Det är nytt för oss alla, säger Mats.

Många nyfrälsta går med i hemgrupper och team – men många behöver lämna Umeå efter studietiden. En växande församling i ständig rörelse har både välsignelser och utmaningar.

– De senaste åren har vi medvetet generationsväxlat och fått in unga ledare i ledarteamet. Nu behöver vi multiplicera ledarantalet för att ha kapacitet att komma vidare.

Church of Hope bygger upp ett ungt ledarskap men har även en äldre generation som är med och bär församlingen. Alla behövs.

– Vi behöver mångfalden. Det kan inte vara samma människor som gör samma saker år efter år, då orkar vi inte, betonar Mats.

– Eftersom många flyttar i väg efter universitetsåren har vi en naturlig omsättning på folk, så vi behöver hitta nya sätt att vara ledare för att hålla; till exempel vara mindre operativa och mer coachande. 

Mats berättar att de ger unga ledare förtroende, men är med på deras resa. 

– Vårt förhållningssätt är att vi vill och ska våga förändras.

Att få fram fler ledare är den viktigaste utmaningen. Fler hemgrupper behövs, församlingen vill bredda sin sociala del och betjäna staden ännu mer. Nyligen hade de ett möte med potentiella framtida ledare. Hoppet lyser när Olivia berättar: 

– Nu har vi nya ledare på gång som kan möjliggöra start av fler hemgrupper!

– I kväll startar vi ett nytt initiativ: Move. Det handlar om att människor ska nå djupare i sin tro för att deras liv ska sättas i rörelse.

Församlingsarbete handlar mycket om att hushålla med resurserna, konstaterar Mats, men erkänner att församlingen egentligen har vuxit ur kläderna. 

Han nämner dubblerade söndagsgudstjänster som något som både tagit och gett energi.

– Det kommer fler och andra på kvällen – fantastiskt! Men när det kommer människor behöver man ha resurser att ta hand om dem.

Växandet är en vardag som församlingen inte tar för given, men något de närmar sig med samma värme som de bemöter människor.

– Vår styrka och vårt hopp för att orka fortsätta växa är att vi är bra på att lyfta och stötta människors potential, säger Mats.