Skrikande och sjungande studenter dominerar bilden i Karlskrona denna fredagskväll i början av juni när Världen idag väljer att gå mot strömmen genom att styra kosan bort från staden. Efter ett par mils körning på en allt smalare landsväg, omgiven av årstidens sagolikt vackra grönska, syns plötsligt ortsskylten Fjärdsjömåla. Färden går förbi såväl Svenska kyrkan som Filadelfiakyrkan innan bilen åter är ute på vischan.
Men så plötsligt dyker den upp – tältkyrkan på den gröna ängen.
Barbro Lundell, som tillsammans med systern Gullvi utgör omtyckta sångarduon Barbro och Gullvi, hälsar välkommen och vi inleder vårt samtal om en lång epok.
Filadelfiaförsamlingen i Fjärdsjömåla bildades sommaren 1920. I dag, 102 år senare, erbjuder den fortsatt en vital kristen gemenskap för flera generationer människor i bygden.
– Tack vare Guds omsorg är vi bevarade, det är mycket stort, säger Barbro.
Filadelfia i Fjärdsjömåla är välkänt för sina årliga tältmöten i juni.
– Vi har haft tältmöten i ungefär åttio år. Tältet är vårt eget och rymmer cirka tvåhundra personer, berättar hon.
Församlingen förfogar dock inte enbart över ett tält, som reses under ett par sommarveckor – man har även en modern kyrka med många möjligheter.
– 1991 invigde vi vår nya kyrka, intill den gamla som står kvar som förråd. Vi har en övervåning där fyra–fem personer kan övernatta, och i källaren har vi lokaler för barn- och ungdomsverksamhet, berättar Barbro.
På markplan finns kyrksal samt serveringslokal, där den fikasugne även kan välja att inta kaffet på en inglasad altan.
Barbro betonar Guds nåd i att församlingen lever vidare i en liten ort ute i Blekingeskogen.
– Enligt matrikeln är vi 31 medlemmar. Men en del bor på annan ort och några andra börjar bli äldre.
Verksamheten är utåtriktad och man har satsat mycket på sång- och musikmöten där de välkomnat den som har ett instrument att vara med och spela.
– Vi har haft mycket dragspelsträffar där även några som inte tillhört en församlingsgemenskap varit med, det tycker jag är en välsignelse. Ett tag hade vi även kaféverksamhet, säger Barbro.
Barbros far, Helge Magnusson, var under närmare femtio års tid församlingens föreståndare. Marken där tältmötena äger rum är klassisk väckelsemark.
– 1984 hade vi väckelse här. Då fick vi be med 70–80 personer till frälsning. Dessa nyfrälsta gick sedan med i olika församlingar, vår egen församling fick ett tillskott av ett tiotal nya medlemmar.
Många av dem som tog emot Jesus önskade att också omgående bli döpta.
– Vi drog hit en stor bassäng som vi fyllde med vatten. Min far fick döpa människor på den här ängen. Det kan jag aldrig glömma, det var stort.
Redan en timme före tältmötespremiären, den första sedan pandemin, har de första mötesbesökarna anlänt. Snart strömmar mer folk till. En bit bort från tältet står en husbil uppställd, tillhörande långväga besökare som vill närvarande under samtliga tre tältmöten under helgen.
– Tältet är en stor grej, det är så känt. Det märks att det finns en hunger efter gemenskap efter pandemin.
Inne i tältet håller de gästande evangelisterna, Nenne Lindberg med sonen Martin Lindberg, Ted Sandstedt samt Håkan Bertilsson på bas, som bäst på med soundcheck. ”Lindbergarna” är en välkänd evangelistsläkt som under åren har varit återkommande gäster i Fjärdsjömåla.
– Det började med att Målle Lindberg och hans bror Calle Lindberg medverkade på tältmöten här redan under 1950-talet, berättar Barbro.
Under inledningen av 2022 års första tältmöte berättar hon att hon för ett par dagar sedan ringde upp den i dag 92-årige Målle.
– Målle hälsar till alla. Han tänker på Fjärdsjömåla och till och med drömmer om Fjärdsjömåla, berättar hon för de över hundra besökarna i tältet.
Mötesbesökarna ser ut att stormtrivas när ”Lindbergarna” bjuder på den ena välkända sången efter den andra.
– En stor förmån att åter vara här, säger Nenne Lindberg.
– Men vi är snart marginaliserade, skojar han, och syftar på sonen Martin Lindbergs musiktalang.
En bit in i mötet kliver ett gäng församlingsmedlemmar från olika generationer upp på estraden för att sjunga en gammal väckelsesång. Kvällens predikan hålls av Ted Sandstedt.
Efter mötet sätter sig besökarna i sina bilar för att ta sig till församlingens kyrka ett par kilometer bort och där fortsätta gemenskapen över en kvällsfika.
– Väldigt roligt, jag har bryggt kaffe hela eftermiddagen. Jag är tacksam till Herren att jag orkar vara med, säger 90-åriga Sigun Magnusson, en av församlingsmedlemmarna som arbetade i köket.
Några veckor före kampanjen såg det dock tveksamt ut om de efterlängtade tältmötena skulle kunna genomföras. En skock med vildsvin hade kommit på ovälkommet besök och agerat jordfräsar på tältplatsen. Barbro Lundell berättar att såväl hon som flera andra tvivlade på hur det skulle gå.
Men en församlingsmedlem vid namn Johan Svensson hade bestämt sig: två somrar utan tältmöten fick räcka.
– Det var nästan som en krater. Jag körde med traktor för att jämna till planen och tog sedan det sista med räfsa, berättar han.
Hur mycket har du längtat efter tältmöten under pandemitiden?
– Väldigt mycket, det är så roligt att vi kan köra igen. Man är ju uppväxt med det, säger Johan, som en gång gick i församlingens söndagsskola.
Andra helgen gästas tältet av ännu en ”Lindbergare”, sångerskan Emilia Lindberg, som turnerar på heltid och har spelat in totalt sju egna cd-plattor. Tillsammans med maken Robert samt barnen Vera och Ben har hon gjort resan från hemmet i Edsbyn ända till Blekinge.
– Det känns jätteroligt, det är alltid en stor glädje att åka till Fjärdsjömåla som är en speciell plats för oss i Lindbergssläkten. Vi har varit där under så många generationer. Jag och min syster var med mamma och pappa flera gånger under vår uppväxt, berättar Emilia för Världen idag.
Sångerskan menar att församlingen är en fin förebild att låta sig inspireras av.
– Det är underbart att det fortfarande finns sådana platser, och det är hedersamt att de fortsätter med tältmötena. Gud förringar inte det som ser litet ut – för honom är en mindre plats lika viktig som det stora sammanhanget.
Inte minst det faktum att olika generationer arbetar tillsammans är värt att lyfta fram, menar Emilia.
– De är ett guldexempel på en mindre församling som väljer att göra något, säger hon.
Utöver att sjunga i tältet ser Emilia även fram emot att åter få avnjuta en ”Fjärdsjömåla-specialitet”:
– De fantastiska äggsmörgåsarna som de gör, dem längtar jag efter! säger hon.