Det var flera saker som lockade makarna Rickard och Rebecca Boson att gå med i Hovslätts Pingstförsamling, förutom att Rebecca varit med i Pingstkyrkan i Jönköping tidigare.

– Man blir sedd direkt och alla i församlingen får vara med och ta plats, gammal som ung, säger Rickard.

Att församlingen brinner för bygden och har ett stort hjärta för människorna där är en annan bidragande orsak.

– För oss är det viktigt att kunna vara med och göra skillnad där vi bor. Det är en viktig anledning till att vi vill vara med i församlingen, säger Rebecca.

När de kom som nya upplevde Rebecca att medlemmarna var genuint intresserade av dem, och hon beskriver församlingen som äkta.

– Olika personer får ge sina vittnesbörd och berätta om sina tvivel. Det är inte så snyggt och tillrättalagt.

För några år sedan kämpade paret med att få barn, vilket Rebecca fått dela parets vittnesbörd kring i församlingen. I dag är de föräldrar till tvillingflickorna Nellie och Inez, 3 år, och lillebror Noah, 1 år.

– Nellie har Downs syndrom och det är fantastiskt att vara förälder till henne. På vissa sätt är det också en utmaning, säger Rebecca och fortsätter:

– Det krävs lite mer av oss som föräldrar, vi behöver lite fler pedagogiska verktyg. Hennes olika faser är också lite längre och intensivare.

Barnen tycker att det är roligt att gå till kyrkan och föräldrarna upplever att det finns plats för alla barnens olikheter.

– Det är en tillåtande församling, och de gillar Nellie jättemycket. Folk hälsar och är så glada över henne, hon får vara den hon är, berättar Rebecca.

Tre små barn med mycket spring i benen kan vara en utmaning när man ska gå på gudstjänst. Det har paret erfarenhet av.

– Jaha, nu är det mina barn som springer fram igen under lovsången, tänker vi. Men det är ingen annan som tänker så, utan det är okej och de uppskattar det, säger Rickard och ler.

Att de flesta söndagar tillbringas i lekrummet har han inget emot.

– Vi har firat de flesta gudstjänsterna i bollhavet. Men hela livet är en gudstjänst på något sätt och här kan vi dela vardagen och mötas.

Familjen känner att de har fått ett skyddsnät, de har en stor trygghet i församlingen med många som vill ställa upp och hjälpa till om det skulle krisa sig. De gläds över den positiva utvecklingen församlingen står i med så många nya barnfamiljer.

– Kyrkan är viktig för våra barn och det är härligt att vara där, säger Rebecca, och får medhåll från Rickard:

– Det känns tomt de söndagar vi inte kan gå.