Lördagar klockan 10.30 samlas uppemot trettio personer från olika församlingar till förbön för Umeå. De flesta är pensionärer, men det tillkommer allt fler yngre.
Vid bordet i Frälsningsarméns fik sitter denna dag Roland Laestander, Sam Ove Samuelsson, Else-Maj Dahl, Ralf Dahl och Kurt Jonasson. Kurt tillhör de yngre och är påtänkt att föra fanan vidare när de äldre eldsjälarna en dag inte orkar.
– Idén med lördagsbön för staden föddes ur en ekumenisk bönevecka, en av de två årliga vi har i Umeå, berättar initiativtagaren Roland.
– Det fanns en längtan efter att samlas oftare och be mer för staden, så i februari 2004 drog vi i gång med en timmes lördagsbön.
De träffas varje lördag ”utom julafton”, och varken snöstorm eller ösregn stoppar deltagarna från att komma.
– En gång försökte vi införa ett sommaruppehåll, men det gillades inte av alla så därför har vi kört på året runt, säger Roland.
Syftet är att be för Umeås bästa, och Roland citerar Jeremia 29:7, där det står om att man ska be för sin stads bästa.
Ralf nämner liknande budskap i Jeremia 33, och tillägger att de även ber för Umeås 30 000 studenter.
– Vi är kallade att be för den plats där vi bor. Och då är vi ju så naiva att vi tror att det har verkan, säger Roland.
– Det var ödmjukt sagt, retas Sam Ove, och lockar till skratt.
Och visst finns det exempel på bönesvar. Else-Maj berättar om ett av de större:
– Det var kris här på Volvo, de skulle lägga ner monteringen och hundratals arbetare skulle drabbas. Det var en av de få gånger vi känt att ”vi måste ut och be på plats så att Umeå får behålla jobben”.
– Tio förebedjare åkte dit i kylan för att be i Jesu namn. Vi gick runt och lade händerna på fabriken, berättar hon.
Flera i förbönsgruppen jobbade själva på Volvo och var med att leda förbönen. Beskedet som senare kom var att monteringen skulle bli kvar och att man dessutom skulle utöka måleriet.
– Det var så extra viktigt då att få behålla jobben, förklarar Sam Ove, och berättar i nästa andetag om ett annat bönesvar:
– När en moské skulle byggas i Umeå bad vi mycket för att staden skulle bevaras kristen. Plattan till moskén göts och pengar till resten skulle komma från Saudiarabien. Men när pengarna skulle ha kommit fram visade det sig att de var förskingrade och spårlöst borta – så det blev inget moskébygge.
– Vi ser många saker som vi får koppla ihop med förbönen, säger Roland stilla.
Han berättar om när Frälsningsarméns kulturskyddade hus hade fått en vattenskada som skulle bli för dyr att reparera. På en lördagsbön i deras kyrksal kastade en förebedjare sig ner på golvet efter en tappad enkrona och ropade: ”Gode Gud, du kan skapa en miljon av den här!”
– Veckan efter ringde de från huvudkontoret och sade att de hade fått en miljon kronor donerade till kyrkan i Umeå! Efter det sade Frälsningsarmén att lördagsbönen aldrig får flytta härifrån – de kände sig så välsignade av den. Och vi är välsignade som får vara här, tillägger Roland.
Lördagsbönen har aldrig fått så mycket positiv feedback som när de hade Street Mission (gatumission) i centrum under många års tid. Polisen ville att de skulle vara där oftare, och inför en skyltsöndag ringde kommunen och undrade om de inte även kunde slå upp ett tält.
Att vara närvarade ute på stan gav både respons och nya böneämnen från folk på gatan.
– Däremot fick vi nobben av kommunalrådet när vi ville få hålla vår lördagsbön i stadshuset. Vi visste att lördagsbönen i Luleå och Piteå får vara i deras stadshus.
– Men Frälsningsarmén ligger nära Stadshuset, säger Roland leende.
Vännerna passar på att hylla ekumeniken i Umeå.
– Vi spretar inte, vi hör ihop. Vi delar böneämnen och laddar upp varandra, säger Ralf.
– Vi kommer från olika sammanhang, har olika bönestilar och gudstjänsttraditioner. Det skulle kunna skava, men det har det inte gjort, konstaterar Roland, och uttrycker hopp om fler ekumeniska storsatsningar i staden.
Ett mer nyligt exempel på den ekumeniska familjeandan var när Korskyrkan invigde sin nya kyrka och de andra församlingarna var där för att dela glädjen. Och när en församling har haft kris, sökt pastor eller annat har det varit ett ekumeniskt böneämne.
I nöd och lust stöttar man varandra.
Böneämnena brukar plockas upp från både lokala nyhetsrapporter och församlingarna, men gruppen bjuder även in ledare för olika samhällsfunktioner och lyssnar in deras bekymmer. Bland annat har en expert för äldrevård gästat och tagit emot förbön.
– Vi har ofta bett över arbetstillfällen och sett bönesvar. Att staden växer tror vi också kan vara en följd av att Gud har hört våra böner, säger Roland.
– Uthållighet är en gåva från Gud, konstaterar Kurt.
När Världen idag träffar bedjarna pratar de om nationella krislägen som förenar trossyskon i bön, men vid det laget har corona ännu inte blossat upp. Och strax innan tryck meddelar Roland att lördagsbönen för första gången har blivit inställd.
– De flesta av oss är 70-plus och tillhör riskgruppen. Därför får vi pausa tills vidare och i stället be på distans.
– Vi ber givetvis för beskydd mot corona, men även för enhet i Kristi kropp, församlingarna, och i familjerna. Och så ber vi vidare att Guds vilja får ske i Umeå, avslutar Roland.