Sommaren 2019 började Conny gå ner mycket i vikt. I början tänkte han att det berodde på att han hade börjat arbeta som tidningsbud, vilket gav rätt så bra motion.
– Framåt hösten blev jag gul över hela kroppen, jag fick gulsot. Min fru, som arbetar som läkarsekreterare, fick mig att gå till vårdcentralen. Läkaren jag träffade skickade mig direkt till akuten, berättar Conny.
Det konstaterades att Conny hade drabbats av den allvarligaste cancerformen som finns – bukspottkörtelcancer. Samtidigt drabbades Connys vän av samma sorts cancer.
– Vi höll kontakten, men han dog efter sex månader, berättar Conny.
– Där ser man allvaret. Jag har ju tre barn, och det var ju inte läge att dö, fortsätter han.
Under tiden bad man för Conny i familjens församling, Betania i Bruzaholm, som hade kommit in i ett skede där man mer förstod vikten av att fira nattvard oftare. I varje gudstjänst firade man nattvard för Connys skull, och bad för honom.
Conny opererades i slutet av januari 2020 och påbörjade sedan en cellgiftsbehandling som pågick mellan våren och hösten.
– Men jag insåg på något sätt inte allvaret, säger Conny.
Han berättar att när han fick åka till Linköping och träffa både chefskirurgen och överläkaren, tänkte han att det var konstigt att han fick så mycket uppmärksamhet.
– Jag var nog lite korkad, men det var nog så att säga Guds förtjänst. Jag har fått en gåva från Gud att vara positiv och inte låta mig slås ner, ler Conny.
– Jag tog egentligen inte reda på vad diagnosen innebar förrän ett och ett halvt år efteråt. Först då började jag ställa frågor.
I dag är Conny cancerfri och han berättar att hans kusin Elisabeth, som har arbetat som sköterska i över fyrtio år, aldrig har sett någon annan överleva pankreascancer.
– Då nyper man sig i armen, eftersom man är benådad. Det är så jag känner det, säger han.
Han säger att anledningen till att han har överlevt är att vänner och olika församlingar har bett. Och att bli helad är på något vis naturligt för människorna i Betania i Bruzaholm.
– Jag har fått all hjälp jag behöver och Jesus har gjort resten – så det är ju inte att undra på att det gick bra!