Ert tal ska alltid vara vänligt kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.
Kolosserbrevet 4:6

Världen idag

”Vi måste våga lyfta på locket och prata om livet som det är”

Med sin debutbok Genom allt vill Camilla Olsson förmedla hopp till människor som brottas med psykisk ohälsa, oro eller dåligt självförtroende. Hon vill bryta tystnaden kring att även pastorer och ledare kan må dåligt.

– Det är okej att inte alltid må bra, du kan göra väldigt mycket nytta för Gud ändå, säger hon.

Feature · Publicerad 11:30, 15 maj 2020

Det är en varm vårdag när Världen idag träffar Camilla Olsson i vackra Trädgårds­föreningen i Göteborg. Hon kommer direkt från sitt halvtidsjobb som lärare på den kristna skolan Brand­strömska.

Det senaste året har det blivit en del pendling mellan bostaden i Göteborg och Pingst­kyrkan i Värnamo, där Camilla har en halvtidstjänst som pastor. Hon har ansvar för det kreativa arbetet och hennes man, Anders Olsson, är föreståndare.

I sitt arbete med att bygga kyrka i Värnamo tar de med sig mycket erfarenhet från sina 13 år som pastorspar i Connect Church, numera Hillsong Göteborg. Under den tiden fick de vara med om en stark tillväxt, från ett hundratal gudstjänstfirande personer till över tusen, många av dem unga.

– Tiden i Gilead, som senare bytte namn till Connect church, var år fyllda av mirakler. Att dessutom se en tvåårig bibelskola växa fram vid sidan av våra församlingsplanteringar i både Jönköping och Örebro var som att leva mitt i en dröm, säger Camilla. 

De senaste månaderna har hon också ägnat mycket tid åt att skriva på sin debutbok Genom allt, med underrubriken En bok om psykisk ohälsa, drömmar och identitet, som kommer ut på Sjöbergs förlag den 18 maj.

Där beskriver hon sin egen väg till frihet från djup depression och panikångest.

– När jag drabbades i slutet av 1990-talet pratade man om att människor brände ut sig, men det talades inte om psykisk ohälsa – och definitivt inte i kyrkans värld. Nu är det otroligt utbrett i samhället.

Inom kyrkan är sådana vittnesbörd ofta kopplade till droger och missbruksproblematik, menar Camilla. Men så var det inte för henne.

– Jag är uppvuxen i en jättefin kristen familj, i en trygg miljö, men jag har varit en orosmänniska sedan jag var liten. Det fanns mycket oro på min pappas sida, förklarar hon.

Rädslan begränsade Camilla. Den fick henne att undvika vissa situationer, som läger och utlandssemestrar, och hon drömde ofta mardrömmar. Det blev så pass besvärligt att hennes mamma tog med henne till en barnpsykolog.

Samtidigt har det alltid funnits mycket glädje i Camillas liv; hon är utåtriktad och älskar att umgås med människor.

– Det är inte alltid så lätt att upptäcka hur människor mår. Pappa var rolig och finurlig, men brottades ändå med oro, säger hon.

Camilla flyttade hemifrån och började på Lärarhögskolan i Karlstad 1993. Tre år senare gifte hon sig med Anders, men bara några månader efter bröllopet kom panikångesten mycket starkare och mer ihållande än tidigare. Nu var den inte längre kopplad till någon speciell situation eller upplevelse.

– Den bara kom och lade sig över mig som ett täcke. Det kändes som om den skulle kväva mig.

Camilla fick god hjälp av en kristen psykolog på S:t Lukasstiftelsen. Hon ville inte ta några lugnande mediciner, eftersom hon var rädd för att bli beroende.

– Nu för tiden tror jag det finns bättre behandlingar och jag är inte emot mediciner, men eftersom jag inte hade några barn och kunde välja att hoppa av skolan under en period, så tillät jag mig att ha min process, säger hon.

– Anders hjälpte mig också mycket. Vi fick tro för att Gud skulle hjälpa mig, vi bad och promenerade oss igenom krisen.

Camilla kastade sig på Gud. Hon började förstå vad korset innebar, att Jesus hade tagit hennes smärta och skammen över att hon inte mådde bra. Hon fick även lära känna Gud som Fadern, och den helige Ande som Hjälparen.

Hon började läsa böcker om helande och memorerade bibelord om hälsa, befrielse och frid.

– Jag hade ett papper fullt med bibelord om Guds löften som jag talade ut över mig själv flera gånger varje dag. I början hade jag ingen tro, men jag höll fast vid det och sakta men säkert började tron få fäste i mig, säger hon.

Hon började skriva ner sina framtidsdrömmar om att få barn, att få jobba som lärare och som pastor. Ett av kapitlen i hennes bok handlar om att det är hälsosamt att drömma.

Camilla fick också själavård och förbön av bland andra prästen Bengt Pleijel och förkunnaren Anita Barker. Hon fick flera profetiska tilltal som blev betydelsefulla för henne. En vän såg en syn av henne med tre barn.

– Det kändes så avlägset då, men allt som Gud talade om har skett, jag lever i det i dag, tillägger hon.

Det tog närmare tre år innan vändpunkten kom, men plötsligt började saker rätta till sig och hon blev fri. Hon kunde börja studera igen och engagerade sig som lovsångs- och ungdomsledare i kyrkan.

– När jag kom ut på andra sidan krisen frigjordes en otrolig glädje, lust, inspiration och kraft. Jag började skriva och leda lovsång, ledarskapet väcktes till liv.

Men det är inte så enkelt att Camilla alltid mått bra sedan dess. Periodvis har hon fått jobba med sin identitet och sitt självförtroende. I boken delar hon med sig av sina lärdomar.

– Jag vänder mig till alla som fajtas. Det är okej att inte alltid må bra, du kan göra väldigt mycket nytta för Gud ändå. Ibland tror vi att det ska gå så mycket fortare att bli en ny skapelse i Kristus, men livet har säsonger och din svaghet kan bli din styrka, poängterar hon.

– Psykisk ohälsa diskvalificerar dig inte från att tjäna Gud. Du behöver inte vänta tills du mår bättre. Det handlar om att kasta sig ut och våga misslyckas, fortsätter hon.

Camilla vill bryta tystnaden kring att även pastorer kan må dåligt.

– Vi måste våga lyfta på locket och kunna prata om livet som det är.

Med sin bok vill Camilla förmedla hopp. Hon delar även med sig av roliga upplevelser och berättelser om hur hon har gjort bort sig.

Genom allt är en personlig bok. Jag är frikostig med vem jag är och jag borde vara väldigt nervös inför utgivningen, men det är jag för gammal för, konstaterar hon.

Det blir av förklarliga skäl ingen stor releasefest för boken, men i stället någon typ av livesändning via nätet. Camilla hoppas på att snart kunna besöka kyrkor och berätta om sin bok, när det blir möjligt att börja samlas igen.

Hon tror att den psykiska ohälsan kommer att öka till följd av coronakrisen och hon hoppas att boken ska bli till hjälp för människor. Hon har även lagt till ett sista kapitel med anledning av just detta.

– Många får göra förluster under den här tiden. Människor dör och man kan inte ta avsked, en del blir av med jobbet, företag går i konkurs och livsverk försvinner, äldre kan inte träffa sina nära och kära, säger hon.

Själv kan hon inte hälsa på sin 87-åriga mamma och hon har en släkting som varit svårt sjuk i corona. I sitt jobb som lärare märker hon att både tonåringar och föräldrar är oroliga.

– Samtidigt sitter många på fulla uteserveringar och fikar som om ingenting har hänt. Man blir förvånad ibland.

En av de positiva saker hon ser att krisen har fört med sig är att många får mer tid med familjen. Krisen är också en möjlighet för kyrkan att visa att vi inte är en byggnad, menar hon.

– Som kristna kan vi dela med oss av det hopp vi har. Jag tror att folk är väldigt öppna för det. Vi behöver sörja med dem som är ledsna och verkligen våga prata om det som är jobbigt. Det är dags att ringa de där extra samtalen som vi har tänkt att vi ska göra, säger hon.

Camilla vill uppmuntra människor att göra något meningsfullt av den här tiden, något som hon också skriver om i boken.

– Många stora personligheter har gjort betydelsefulla saker i karantän. Luther översatte Bibeln till tyska när han var förföljd och inte fick gå ut, Newton upptäckte gravitationsläran under en hemsk pandemi. Vi är alla nybörjare i det här, vi behöver tänka om och hitta kreativiteten, säger hon.

Jag hade ett papper fullt med bibelord om Guds löften som jag talade ut över mig själv flera gånger varje dag. I början hade jag ingen tro, men jag höll fast vid det och sakta men säkert började tron få fäste i mig.
Som kristna kan vi dela med oss av det hopp vi har. Jag tror att folk är väldigt öppna för det.

SVT sågas efter besked om könskrav i Mello

Public service. Alla Melodifestivalbidrag som skrivs av mer än en person kommer år 2022 behöva ha minst en kvinnlig... torsdag 28/5 16:54

Israels modell är hård – men konsekvent med judisk tradition

Israelkommentar Pendeln svänger alltid inom politiken. Ibland svänger den snabbare, ibland långsammare, men man kan... torsdag 28/5 00:00

Hur kan jag sluta vara ”den duktiga flickan”?

Familjefrågan. Jag har alltid varit extremt högpresterande och har väldigt höga krav på mig. Jag skulle nog säga... fredag 29/5 00:00

Sverige är, sin kristna historia till trots, återigen väldigt hedniskt.

Ledarkrönika Vi närmar oss pingsthögtiden med förväntan på att Anden ännu en gång ska få fylla sitt bedjande... torsdag 28/5 00:00

Inställda konferenser – siktar mot nästa år

Inställda konferenser. Efter 133 somrar i rad har coronapandemin tvingat Torpkonferensen till ett uppehåll. – Inte roligt,... torsdag 28/5 16:20
E-tidning
Senaste magasinen

Hundratals nya medlemmar efter ny inriktning

Församlingsliv. På de senaste åtta åren har Pingstkyrkan i Skövde välkomnat 274 nya medlemmar. Det är resultatet av...

Vad händer med djuren efter döden?

Mot väggen ”Vi som tror på Jesus som vår frälsare kommer ju till honom när vi dör eller vid Hans återkomst....

Joel Halldorf, 40 år

Jubilar. Joel Halldorf föddes in i en välkänd pingstfamilj, där han fått både vägledning och inspiration för...