Det var kväll, allt hade blivit mörkt. Nästan alla hade gått hem, lärjungarna hade skingrats, några gömde sig. Alla var förvirrade och förtvivlade. Det som de hade byggt sin tillvaro på de senaste tre åren hade på mindre än ett dygn slitits ifrån dem. De hade sett sin närmsta vän bli torterad, offentligt förödmjukad och till sist mördad. Kvar fanns stanken av svett, blod och i munnen kunde man känna dammet som hundratals fötter hade rört upp från gruset.
Där uppe på en kulle, som heter Golgata, hängde några män uppspikade på var sitt kors. Det var i och för sig inget ovanligt. Korsfästelse användes vid de allra värsta brotten och var det mest brutala dödsstraffet. Det brukade ske på en offentlig plats. På en skylt ovanför brottslingarnas huvud hade man skrivit deras brott. Det här skulle avskräcka andra. På skyltarna kunde det stå: rövare, mördare, våldtäktsman och andra fruktansvärda saker. Men en sak var ovanlig denna fredagskväll. Mitt emellan två dömda, som benämndes ”rövare”, hängde en man som inte hade fått sitt brott fastställt. Hans namn var Jesus. Son till Maria, född i Betlehem och uppvuxen i Nasaret.
Den här mannen var inte dömd för ett brott. Han hängde där för att de romerska ledarna blivit så oerhört provocerade av den kärlek så många visade honom. De var rädda att de skulle följa honom mer än den romerske kejsaren. Även de religiösa ledarna hade eldat på att han skulle dömas till döden. Inte heller de kunde säga vad han gjort för fel. Men de var arga över att Jesus utmanat deras hyckleri, deras sätt att använda religion och människors svagheter för att kontrollera och skuldbelägga dem. De sade ”öga för öga” – syndens konsekvens måste bestraffas till varje pris.
Jesus däremot, hade talat om förlåtelse, nåd, ovillkorlig kärlek från Gud och om nya chanser i livet. Det var därför de hatade honom.
Han hade själv ställt sig i vägen när de ville stena en ung kvinna som hade varit otrogen. Han hade utmanat deras hårda hjärtan genom att visa Guds barmhärtighet. Jesus vände upp och ner på hela samhället. Förlåtelse, nåd och upprättelse för dem som inte förtjänade det, var kontraproduktivt i ett samhälle som hölls i schack genom bestraffning, fruktan och genom ständiga påminnelser till människor om deras otillräcklighet.
Dessutom sade Jesus att han var Guds son. Han sa sig vara sänd av Gud – inte för att döma människor, eller lägga mer sten på deras redan tunga börda – utan för att rädda dem från sin egen otillräcklighet. De uppmanades i stället att lägga sina bördor på honom.
Hans tal om att Guds famn är öppen för alla, att Gud inte gör skillnad på människor, omkullkastade de religiösa ledarnas position och möjlighet till makt.
Jesus, han som hängde i mitten av de tre korsen den där fredagskvällen, längst uppe på Golgata kulle, var älskad av de människor som hade fått möta hans kärlek. Men han var hatad av dem som blivit avslöjade som hycklare.
I Jesaja bok i Bibeln kan vi läsa att Jesus inte öppnade sin mun när de plågade honom. När de anklagade honom, och till slut mördade honom, bad han endast Gud att förlåta dem. Varför försvarade han sig inte? Varför argumenterade han inte för sin sak?
Jesus hade sagt till Petrus, en av sina lärjungar, att han skulle ge sitt liv för människors skull. Men Petrus hade vägrat att tro honom. Jesus hade sagt att han hade kommit för att betala hela mänsklighetens samlade skuld för alla de fel vi gjort. Ingen tog hans liv den där kvällen – han gav det frivilligt. Jesus visste att det var tvunget att ske. En person var tvungen att dö för att alla skulle få leva. Och på samma sätt som han några månader tidigare hade ställt sig framför kvinnan som skulle stenas för att undsätta henne, ställde han sig den kvällen framför oss alla. För att skydda oss och betala notan för oss, notan för våra felsteg och för all vår skuld.
Bibeln säger i Romarbrevet:Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare. Det som så många trodde var en tragedi den där fredagskvällen på Golgata, var den största uppvisning av kärlek vår värld någonsin kommer att skåda. Den kvällen, när Jesus dog, öppnade han en väg för att vi skulle få förlåtelse om vi tror på det han gjorde.
En man som hette Josef, som i hemlighet var en lärjunge till Jesus, gav Jesus en grav sent på fredagsnatten. Tillsammans med Nikodemus lindade han Jesu kropp i linnetyg tillsammans med välluktande salvor innan de lade honom i graven. När de stängde igen öppningen med en stor sten trodde alla att allt var slut, att allt var över. Men i själva verket var det nu allting började. Det var nu hopp föddes, nu som förlåtelse kom till oss.
Och tre dagar senare, när Jesus uppstod, var allting annorlunda. Döden kunde inte hålla honom, kärleken vann. Därför kan bara Jesus ge oss av det livet som han vann för oss den natten. Ett liv som ingen död rår på.