Du älskar sanning i hjärtat, lär mig då vishet i mitt innersta.
Psaltaren 51:8

Världen idag

Vi kan inte räkna med Natos hjälp då vi valt att ställa oss utanför

Vår fred och frihet har nog aldrig hängt på en sådan tunn tråd som nu. Många är rädda och oroliga. Men för alla oskyldigas skull är nog mångas bön att Gud ännu en gång ska hålla undan domen från vårt land, skriver Bengt-Ove Andersson i sin debattartikel om vår bristande försvarsförmåga på grund av ogenomtänkta politiska beslut.

Debatt · Publicerad 00:00, 5 mar 2022
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

En hel värld är gripen av fasorna i Ukraina och känner med folket där. Efter 80 år är en galen diktator i farten igen i Europa. Och vi anar att han inte kommer att nöja sig med Ukraina.

Efter andra världskriget var givetvis den allt omfattande känslan i Europa att det aldrig får hända igen. Och i vårt lilla neutrala land fanns en realism och en insikt om att vi måste bygga upp ett starkt gränsförsvar – inte för att kunna besegra en mäktig angripare utan för att priset för en invasion skulle vara för högt.

En tid på 1960-talet lär Sverige ha haft de största försvarsutgifterna per capita i världen efter Israel. Insikten att friheten är värd att försvara fanns länge. Särskilt efter 1981 och 1982, med ryska ubåtskränkningar mitt i våra känsligaste försvarsområden, då det kändes som om ödet stod och bankade på dörren. Jag vet att det bads många böner då för vårt land.

Men så föll Berlinmuren och senare kommunistiska Sovjetunionen, och kalla kriget förklarades avslutat. Då infann sig hos våra styrande en accelererande godtrogenhet och man intalade sig att inga egentliga hot längre fanns mot våra gränser. En brottslig godtrogenhet.

En husfar har ansvar för dem som bor i huset, och har helt enkelt inte rätt att lämna ytterdörren öppen för att han tror att alla där ute är snälla. För alla är inte snälla. Och om våldsmän ser att dörren är öppen och bryter sig in, vilar det tyngsta ansvaret på husfadern som svek ut de boende genom sitt lättsinne.

På senare år har det svenska försvaret urholkats alltmer inför öppen ridå. Man har styrt försvarsnedläggningar, inte efter var de behövs mest utan efter var arbetstillfällen behövs mest. 

På de olika regeringar som styrt vårt land särskilt de gångna 20 åren faller det fulla ansvaret för att ha tagit bort skyddet för landet, och därmed ökat risken för att dem de är satta att skydda ska drabbas av krig.

Det har varit regeringar av olika partifärg, men om någon ska nämnas som särskilt skyldig till detta svek mot medborgarna så torde det vara Fredrik Reinfeldt, som nästan föraktfullt förklarade försvaret vara ett ”särintresse”, och hans egen försvarsminister avgick i protest mot att han fråntogs möjligheter att sköta sitt jobb.

På senare år har försvarsmakten kommit att handla om genus och att vara inkluderande snarare än att skydda landet. En pappersarmé. Det talar volymer när utrikesministern överlämnar till arméchefen – inte svenska flaggan – utan Pride-flaggan. Och i värvningsannonser har man uttalat vänt sig till späda kvinnor.

Presumtiva angripare gnider händerna och ler i mjugg. Det är möjligt att Magdalena Andersson är av en helt annan kaliber än sina företrädare. Men det spelar liksom ingen roll. Hon har satts att skydda ett hus utan väggar. 

Det är också mycket möjligt att Sverige genom att öppet stödja Ukraina med vapen och materiel skriver under sin egen dom genom att ge Putin den ursäkt han så gärna vill ha, att kunna förklara Sverige som part i kriget. De ryska signalerna med överflygning av svenskt territorium och kapning av MSB:s hemsida lämnar inget utrymme för tvivel om vad Putin tycker om det.

Det är en sak för länderna som har Natos skydd – Ryssland vill inte ha öppet krig med USA. Men det skyddet har vi valt att ställa oss utanför. Tyvärr.

Jag bevistade för ett tiotal år sedan ett seminarium där USA:s vice-ambassadör medverkade. Han fick frågan från en av deltagarna: ”Men om ryssen kommer, så hjälper ni oss väl?” Vice-ambassadörens korta och lakoniska svar var: ”Ni är inte med i Nato.”

Personligen anser jag ändå att det är rätt att trotsa galningen i Kreml och ge symbolisk militär hjälp åt Ukraina, även om vi därmed som land står där med vår tvättade hals. För annars är man bara en liten lort, för att tala med Astrid Lindgrens ord.

Vår fred och frihet har nog aldrig hängt på en sådan tunn tråd som nu. Många är rädda och oroliga. Ofta i historien har kriser ryckt människor ur deras falska trygghet och fått dem att återvända till Gud. Den kan vara en förhoppning att denna kris ska få det resultatet.

Som land har vi bevarats från krig i över 200 år, fast samtliga våra grannländer har drabbats. Om vi slutligen drabbas kan vi inte fråga: ”Varför vi?” utan snarare konstatera: ”Varför inte vi?”

Men för alla oskyldigas skull är nog mångas bön att Gud ännu en gång ska hålla undan domen från vårt land. Inte för att vi förtjänar det, utan för Hans stora nåds skull. Och låt oss fortsätta stå med Ukrainas folk, i bön och handling.

På senare år har försvarsmakten kommit att handla om genus och att vara inkluderande snarare än att skydda landet.

Trovärdiga löften avgörande för långsiktigt förtroende i politiken

Ledare SCB:s stora partisympatiundersökning kom i veckan och visar på tapp för Sverigedemokraterna och... lördag 3/12 00:10

Kristna engelsmän för första gången i minoritet

England. Färre än hälften av invånarna i England och Wales betecknar sig själva som kristna. Det är första... måndag 5/12 10:00

Ukraina: Minst 10 000 soldater har stupat

Krig. Mellan 10 000 och 13 000 ukrainska soldater har dödats sedan Rysslands fullskaliga invasion... måndag 5/12 07:00

Svaren på de verkligt stora frågorna finns inte i naturvetenskapen

Ledare Sommaren 2021 dog Steven Weinberg, en av vår tids ledande naturvetare. Han var professor i fysik... fredag 2/12 00:10