”När de rättfärdiga blir fler gläder sig folket, när den gudlöse härskar suckar folket” (Ords 29:2).

Under de 35 år jag varit kristen har jag deltagit i bön för väckelse i Sverige ett otal gånger, i kyrkor, hemgrupper, bönemöten och på konferenser. När kriserna nu eskalerar i Sverige ber många av oss ännu mer och bönemötena är såväl fysiska som digitala.

Detta är bra, mycket bra, men min undran är om vi verkligen ber rätt? Gud om någon borde ju välkomna det vi kallar väckelse. Ändå ser vi inte mycket av det.

När vi nu ännu en gång går in i ett nytt år kommer man i kyrka efter kyrka att predika och profetera att väckelsen står för dörren och att svenska folket är öppna för evangeliet. Det nya året ska, hoppas man, än en gång bli året då svenska folket söker sig till Gud och kyrkan.

Tro är absolut bra, men faktum är att om man ska vara realist så har Sverige nog aldrig varit längre från den väckelse vi ber om.

Ateism har blivit norm och sekulariseringen har mer eller mindre avkristnat Sverige. Kyrkobesökarna blir allt färre, och tittar man på dödsannonserna i en tidning är det numera sällsynt med ett kors som symbol. Det har ersatts med teckningar av blommor, motorcyklar och båtar – en rättvisande bild över vad som många gånger utgör människors avgudar numera.

Borgerliga bröllop har vi haft länge, men nu blir det också vanligare med borgerliga begravningar och borgerliga gravplatser. Och så här fortsätter det, på område efter område.

Samtidigt står politiken inför sina största utmaningar i modern tid men är i allt väsentligt handfallen inför hur man ska råda bot på våld, droger, depressioner och annat mörker som har ett starkt fäste i landet.

När jag började skolan hade vi kristendomskunskap på skolschemat. Få av oss tyckte det var kul, men trots allt lärde vi oss om tio Guds bud, att förlåta, att vända andra kinden till och så vidare.

Under vänstervågen i slutet av 60-talet ersattes det med religionskunskap, flum och ett paradigmskifte genomfördes i svensk skola baserat på starka influenser från kommunistiska DDR.

Sedan dess har både skola och familj successivt nedmonterats och frågor som etik och moral har ersatts med hyllande av fri sexualitet och andra symbolfrågor som alla har ett och samma syfte: att göra oss av med Gud och vårt kristna arv.

Som kronan på verket har vi i dag en justitieminister som lovat att utrota kristendomen ur Sverige.

Från vänster till höger, från andliga ledare till politiker, tycks man alla vara överens om att religion och politik inte hör ihop. Detta upprepas som ett mantra samtidigt som allt fler på den politiska skalan slänger sig med uttryck som ”värdegrund” och ”alla människors lika värde” utan att precisera vad det betyder eller har för substans.

Ett land kan inte räddas av en värdegrund, det kan bara räddas om de som leder landet vänder sig till Gud!

Jag tror att vi kristna måste inse vilken viktig kallelse vi har inom det politiska. Alla kristna behöver inte bli politiker, men vi måste absolut vara politiskt medvetna. Samtidigt behöver vi be för överheten.

Det är också min övertygelse att vi kan be om vilken överhet Sverige behöver ha. I Gamla testamentet kan man sida upp och sida ner läsa om hur illa det gick för landet när det styrdes av en ogudaktig kung eller där folket gjorde uppror mot Gud. Omvänt kan vi läsa om hur bra det gick för både land och folk när kungen var rättfärdig och gudfruktig.

Är det något vi behöver be för i Sverige så är det alltså politiken och politikerna. Utan ett regimskifte hösten 2022 förblir ateism norm i Sverige.

Innan vi kan se någon väckelse måste vi få en regim vars ideologi inte bygger på ateistisk grund, en regim som inte underblåser krigshandlingar mot Israel och promotar och exporterar sexuell promiskuitet och abort. Och som inte ideologiskt påverkar och styr landets medier och i förlängningen svenska folkets sinnen.

Visst finns det exempel på framgångsrika underjordiska väckelserörelser i ateistiskt ledda diktaturer, men vi lever inte under diktatur. Det ligger i vår hand och i vårt ansvar att både rösta rätt och be för fler rättfärdiggjorda politiker, så att Sverige kan få en regering som klarar de utmaningar landet befinner sig i.

Gör vi inte det tvivlar jag på att vi kan förvänta oss väckelse som svar på våra böner.