I dag måndag 15 augusti är regeringschefer och talmän från de tre baltiska republikerna på plats i Stockholm. Tillsammans med företrädare för riksdag och regering kommer 20 år av diplomatiska relationer att högtidlighållas och firas.
Numera är relationerna och kontakterna över Östersjön till Estland, Lettland och Litauen nästan lika självklara och avspända som till de nordiska länderna. Samtidigt är åren av förtryck och förföljelse inte långt borta. I början av 1990-talet dödades människor i exempelvis Riga och Vilnius för sin kamp för frihet och människovärde. Och inte många år dessförinnan internerades folk för sina åsikters skull. I varje baltiskt land kan det berättas om hur vänner och släktingar försvann, torterades och dödades under tiden av kommunism.
Vi har i dag en skyldighet att komma ihåg den hemska tid som varit men också hylla den längtan efter frihet, demokrati och öppenhet som utgjorde förändringens kraft! Det finns också anledning att noga följa de försök som görs av vissa ryska politiker att betrakta Baltikum som en del av den egna intressesfären. Med energileveranser och återkommande problem vid gränserna för gods som exporteras, respektive importeras, markerar Moskva huruvida relationerna för stunden är dåliga eller bra.
Den som besöker Ocku-pations-museet i Riga eller det som var KGB:s vidriga lokaler i Vilnius får upp ögonen för den tid som varit men även för Sveriges tveksamma roll inför det som skedde endast några tiotal mil österut. Till skillnad från ett antal länder erkände regeringen i Stockholm de nya regimerna efter andra världskriget medan andra stater vägrade. I samband med frihetssträvandena i början av 1990-talet markerades emellertid allt tydligare från nordisk sida. Sverige var också första land att öppna egen ambassad i Litauen medan Island var först med att erkänna landets nya ledning.
EU- och Nato-medlemskap stod högst upp på önskelistan hos de nyvalda politiska ledarna. Sedan 2004 är det målet uppnått i alla de tre baltiska republikerna. Estland har redan infört euron medan de två andra strävsamt arbetar för att uppfylla alla kriterier. Det märks att denna utvidgning tagit mycket av kraften och intresset. Förbindelserna över Östersjön har alltid varit goda men på ett politiskt plan kanske något mer avslagna under ett antal år. Det finns skäl att försöka ändra på det, och denna måndag 15 augusti kan vara en viktig signal för detta!
Ett centralt frågeområde i relation till Sverige är numera försvars- och säkerhetspolitiken. De egna bidragen i form av stridskrafter i Estland, Lettland och Litauen är relativt blygsamma. Den ekonomiska nedgången har också lett till budgetneddragningar. Den slutsats som dras är att mer kan göras tillsammans. Från alla tre huvudstäderna uttrycks önskemål om att få medverka i en nordisk stridsgrupp 2014 om det sker under svensk ledning. Även inom andra områden som materielinköp vill man vara med, trots att varje lands samlade försvarsbudget inte är på mer än motsvarande cirka två miljarder kronor.
Nu firas och minns man 20 år av diplomatiska relationer. Det säger något om hur viktiga förbindelserna över Östersjön alltid har varit – även under de år då etablissemangets Sverige tittade åt ett annat håll!
Hans Wallmark
Riksdagsledamot (M), Försvarsutskottet
Ledamot av Nordiska rådet
