När opinionsstormen efter Kapitolium-rabaldret rasar som värst kulminerar inte bara en unikt hätsk presidentvalshöst. Det syns även tecken på att USA:s roll som rättsstat utmanas. För hur detta upplopp har rapporterats visar på att medierna har glömt – eller inte vet om – hur stark viljan att hävda rättens oberoende tidigare har varit i USA och hur den rätten på senare år har politiserats.
Man ser ofta USA:s domstolar som värn för juridisk kompetens. Många tror på konstitutionen som den skapats. Men vi vet samtidigt att åren efter 1968 betydde att samhället i väst radikaliserades, gamla institutioner förkastades. Att denna vilja att riva och bygga nytt också gällde rättsfrågorna och juristutbildningen nämns mera sällan.
På 1970-talet lockades studenter på USA:s juridikutbildningar att pröva då populära vänsterteorier, medan arvet från konstitution och grundlagsfäder nedvärderades. Man skulle inte bara tolka och tillämpa lagen; den borde tjäna en radikal samhällsförändring. Unga advokater nöjde sig inte med att bistå klienter som sökte få rätt i sina mål, utan uppsökte själva individer villiga att stämma myndigheter och företag.
Detta, ansåg man, kunde leda till avgöranden som skulle förändra praxis. Det kunde gälla kvinnors rätt till abort, samkönade äktenskap, och mycket annat.
Verkan av denna omsvängning – som hade rötter inte bara i president Roosevelts socialpolitik utan även i senare presidenters val av aktivister till USA:s Högsta domstol – blev ödesdiger. Hur lätt BLM-upploppen och förstörelsen i somras kunde passera är bara ett exempel.
I dag påverkar samma extrema rättssyn det pågående presidentbytet. Notera att den nya vicepresidenten, Kamala Harris, men även talmannen Nancy Pelosi och flera senatorer och kongressmän, utgår från samma tro att de bör driva på förändringar som en ren maktfråga. De väntar inte på att de beklagliga upploppen utreds. De frågar heller inte om de själva agerar enligt rättspraxis.
De domstolar som har avvisat klagomålen om valfusk torde även ha medlemmar som fäst mindre vikt vid lagens bokstav. I den mån de har avvisat klagomålen får inte allmänheten den inblick i hur valet har gått till som gör att ”fusket” kan få sin lösning.
Klart är också att de ingrepp i användarfriheten som Tech-bolagen just har gjort speglar denna radikalism. Tech-cheferna är inte bara som förr kapitalister; de står ofta till vänster, eller utgår ifrån att deras kunder gör det, vilket gynnar en aktivistisk ideologi. De går också emot det som kallas First amendment – det första tillägget till USA:s konstitution – som skyddar friheten i dess olika former.
Tech-cheferna i det radikala Kalifornien tycks tänka, ”Agera snabbt så ställs de avstängda inför fullbordat faktum”. Att man berövar många utom Trump chans att nå ut med sina inlägg bortser bolagen från. De använder en djupt tvivelaktig metod, men så länge den har stöd hos 68-juristerna får den genom deras självsäkra utspel lätt stöd hos de oinsatta.
Vad Tech gör är inte bara olagligt – det är respektlöst, inte bara mot dem som drabbas av deras debattstopp. Tech skjuter sig själva i foten, för ingen kan efter detta mer lita på dem som leverantörer .
Att svenska medier stödjer eller struntar i risken med detta agerande är inget mindre än beklämmande.