Christer Sturmark hävdar i en artikel i Världen idag 15 juni att religion inte hör hemma i det offentliga rummet och att religiösa friskolor bör förbjudas.

Orsaken är att det enligt honom finns oöverbryggliga motsättningar mellan sekulärhumanism och kristendom. Detta är emellertid helt felaktigt.

I Sverige, men också i andra länder i Europa och i USA, har under hela det förra seklet funnits kristna som hävdat att motsättningarna mellan kristendom och sekulärhumanism är överdrivna. Jag delar den uppfattningen.

Kristna och sekulär-humanister har gemensamt en tro att människan har ett förnuft, kan ta ansvar för sig själv och sina medmänniskor och att hon med hjälp av vetenskapen bör försöka förbättra den värld vi lever i. Att sekulärhumanister är ateister medför inte att de förnekar att människan är värdefull och ansvarsfull. Även om kristna tror på den
treenige Guden är de samtidigt övertygade om människan är både värdefull och ansvarsfull och att religiöst förtryck att förkastligt. Exempel på kristna politiker som hävdar detta är Barack Obama, Tony Blair, och Angela Merkel. Därför finns de faktiskt goda förutsättningar för kristna och sekulärhumanister att mötas och tillsammans försvara människans värde.

Ett annat belägg för att de flesta svenskar inte uppfattar att det finns någon oöverbrygglig motsättning mellan kristendom och sekulärhumanism är det faktum att en stor del av det svenska folket faktiskt vill vara medlem av en kyrka, Svenska kyrkan, även om de inte har någon personlig tro. Av den undersökning som nyligen gjorts av Svenska kyrkan framgår att denna stora grupp svenskar uppskattar de traditioner och det socialetiska arbete som kyrkan utför.

Religiösa friskolor i Sverige är per definition inte förtryckande eftersom de bygger på medborgarnas fria val och de är också öppna för alla barn och ungdomar, oavsett om dessa eller deras föräldrar delar skolans trosuppfattning.