En dag i dina gårdar är bättre än tusen andra. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än bo i de gudlösas tält.
Psaltaren 84:11

Världen idag

Pingst Sveriges enkät om ras bygger på en marxistisk analys

Under vår uppväxt i den svenska frikyrkan upplevde vi aldrig någon form av rasism eller diskriminering. Det skriver Marco Strömberg och Linda Ekerbring, som är kritiska till den enkät där pingstförsamlingar uppmanas att rasinventera sina medlemmar.

Debatt · Publicerad 00:00, 2 jun 2021
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi som författar denna insändare har båda fäder från Afrika och mödrar från Norden. Vi är födda i Sverige och känner oss kulturellt och socialt lika svenska som alla andra i detta land, vars anfäder sträcker sig tillbaka till Hedenhös. 

Det är med stor upprördhet vi ser hur kritiska rasstudier gör entré i pingströrelsen genom en enkät som ska rasinventera medlemmarna i grupper av ”synlig vit” och ”synlig icke-vit”.

Intentionerna må vara goda: att vilja få människor av utomeuropeiskt bakgrund att känna sig inkluderade. Men är frikyrkan verkligen rasistisk och diskriminerande? Det är inte vår erfarenhet i alla fall. Är det någon plats i Sverige där vi inte bedömer varandra efter vilken hud- eller hårfärg vi har, utan vilka vi är som människor, så är det i Guds församling.

Under alla de år vi växte upp i den svenska frikyrkan har vi aldrig upplevt någon form av rasism eller diskriminering från våra bröder och systrar. Här är det som Bibeln säger: ”Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt …” (2 Kor 5:16), ”En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat” (1 Sam 16:7). 

Enkäten ställer inte bara den uppdelande frågan kring vit och icke-vit, utan går så långt att församlingsledningen även ska bedöma de fysiska dragen hos medlemmarna – om de ser ut att vara svenskar eller inte! Om denna enkät genomförs, vad skulle någon annan kategorisera oss som, vi som är födda och uppväxta i detta land och som känner oss lika svenska som den blonde och blåögde?

Nästa år är det 100 år sedan det rasbiologiska institutet grundades i Uppsala, och tack Gud för att dessa socialdarwinistiska idéer gått i graven. Då mätte man skallar; i dag verkar de postmoderna rasbiologierna vilja mäta hudfärg med Beckers färgkarta när det kommer till hur stora procentandelar som ska representeras på kyrkans scen.  

Att vi ska omsluta och engagera den med invandrarbakgrund i våra kyrkor på alla plan är en rätt tanke. Men utgångspunkten i enkäten är fel. Hur kan Guds församling, som redan har den bästa utgångspunkten – att vi alla är ett i Kristus, här är inte jude eller grek – ta till sig den marxistiska konfliktteorin och maktanalysen?

Den marxistiska världssynen delar upp människor i grupper av priviligierade och underprivilegierade, och har genom postmoderna synteser utvecklats till att representeras av de olika grenarna av kritisk teori: kritiska rasstudier, queerteori och genus-”vetenskap”, vilka i dag polariserar samhället under gemenskapsnamnet woke.

Precis som den tidiga kyrkan fick strida mot den gnostiska filosofin för att skydda evangeliets sanningar, så kommer kyrkan de närmaste decennierna att få kämpa mot en annan profan världsbild och det är dessa kritiska teorier. Vi marineras och indoktrineras av dem vart vi än vänder oss, inte minst genom utbildningsystemet. 

Må vi kunna skilja på evangeliets lösningar på mänskliga problem och den postmoderna synen, där alla problem är baserade på så kallade orättvisa strukturer och inte människans eget ansvar att älska sin nästa som sig själv. Bibeln förespråkar att ge människor lika möjligheter, opartisk behandling och tillskriver oss lika värde inför Gud, medan det marxistiska målet söker lika utfall med metoder som kvotering och representation baserat på grupptillhörighet, inte individens kvalitéer. 

Om vi öppnar upp för kritiska rasstudier som ledstjärna för hur vi ser på varandra så kommer det leda till splittring, föda offermentalitet och ett felaktigt fokus på hur vi ser ut och inte vilka vi är i Kristus. 

I tidningen Dagen försvarar ansvarig för projektet uppdelningen av hudfärg med att Länsstyrelsen använder sig av denna kategorisering, men sedan när är Länsstyrelsen normerande för hur vi i kyrkan ska se på vår medmänniska? Enkäten är ett uttryck för en splittrande och uppdelande syn som bör kastas i papperskorgen lika snabbt som den var klar.

Martin Luther Kings brorsdotter Alveda King twittrade i veckan: ”Kritiska rasstudier är rasism: Vi är alla en del av den mänskliga rasen”. 

Det kan finnas enskilda fall av upplevd rasism, men frikyrkan är inte en plats av någon strukturell rasism. Tvärtom! 

Är det någon plats i Sverige där vi inte bedömer varandra efter vilken hud- eller hårfärg vi har, utan vilka vi är som människor, så är det i Guds församling.

Vårtecken för oföddas rätt till liv en utmaning till Sverige

Ledare Det finns tecken som låter ana en växande förståelse för kritiken mot abortsituationen i världen.... torsdag 17/6 00:10

Försoningen är viktigare än orsakerna som krävde försoning.

Inför söndag Söndagen den 6 juni fick vi äntligen fira gudstjänst på plats i kyrkan igen! Det var faktiskt svårt... torsdag 17/6 00:00

Senaste nytt

    Podcasts
    Följ Världen idag i sociala medier