Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa.
Psaltaren 94:22

Världen idag

Lukas Berggren: Att stödja Hamas är inte solidaritet

Debatt · Publicerad 00:01, 29 maj 2015

I min ledare den 20 maj pekade jag på det anmärkningsvärda i att Tro och solidaritet väljer att åka med på Ship to Gaza. Min kritik riktades främst mot att den kristna vänstern därigenom väljer att gå i par med den turkiska organisationen IHH. Ledaren för IHH – Bülent Yildirim – har vid upprepade tillfällen fällt klart antisemitiska uttalanden. IHH har dessutom, enligt terrorforskaren Magnus Norell, gett sitt stöd till olika typer av väpnad kamp, inklusive terroristaktioner. Att Tro och solidaritet väljer att samarbeta med en sådan organisation, som dessutom har nära band till de militanta islamisterna i al-Qaida, är – och jag upprepar det – både aningslöst och inkonsekvent.

Det är värt att notera att Tro och solidaritet i sitt debattinlägg i dagens tidning undviker att bemöta just den delen av kritiken. Vi får väl tolka det som att man anser det vara i sin ordning att samarbeta med antisemiter och terrorister. Alternativt saknar man – och för detta ska de i så fall ha respekt – goda argument för samarbetet. Men om sällskapet är problematiskt även för Tro och solidaritet skulle det förstås ha varit klädsamt om man också medgav det.

Att befolkningen i Gaza har fått utstå mycket lidande är det ingen tvekan om. Vår medmänsklighet bör förstås omsluta även dem. För att travestera Weiderud/Bjereld så skulle jag gärna bidra till hjälp för Gazaborna – "bara syftet är gott och metoderna fredliga och riktiga". Jag ifrågasätter inte Tro och solidaritets syfte i att visa medmänsklighet med Gazas befolkning. Men jag ifrågasätter både metoderna och sällskapet. Att i politiska syften vara ute och segla tillsammans med antisemiter i en aktion som, om den lyckades, skulle bidra till att beväpna Hamas – det är värt kritik. Tydlig kritik.

Varje skadad och dödad person – oavsett om den är palestinier eller israel – måste beklagas. Krig skördar offer och det är ofattbart tragiskt. Siffrorna Weiderud/Bjereld använder verkar emellertid vara hämtade från Hamas eget hälsoministerium. Samma ministerium som under Gaza-kriget gav order om att alla dödade och skadade skulle benämnas "civila". Att dra stora växlar på antalet civila offer är därför problematiskt.

Det är dessutom känt att Hamas använder mänskliga sköldar som strategi. De använder sjukhus, skolor och andra tätbefolkade platser som avfyrningsramper. Deras talesperson Sami Abu Zuhri – för att ta ett exempel – har erkänt att de uppmuntrar civila att agera mänskliga sköldar. Kort sagt: Hamas skyddar missiler med civila, medan Israel – genom sitt mångmiljardprojekt Iron Dome – skyddar civila med missiler. Detta faktum blottlägger en skillnad i hur Hamas respektive Israel ser på människovärdet och mänskliga rättigheter. Att förlägga skulden för palestinska offer på Israel blir mot bakgrund av detta väldigt missvisande. Om Israel skulle ha använt sig av samma strategi som Hamas hade antalet civila israeliska offer varit fler. Men det hade knappast varit ett uttryck för Israels större godhet, eller Hamas större ondska.

Weiderud/Bjereld skriver vidare att byggnadsmaterial inte får föras in i Gaza. Då bör man först konstatera att Hamas tidigare har använt byggmaterial som förts in till att bygga attacktunnlar för attacker mot civila israeler. Trots vetskap om detta har Israel kontinuerligt fört över byggnadsmaterial till Gaza sedan kriget i somras. I mars fördes 500 långtradare cement in och i slutet av april fördes 14 000 ton byggnadsmaterial in. Uppgifterna Weiderud/Bjereld lämnar stämmer helt enkelt inte.

Avslutningsvis hävdar Weiderud/Bjereld att Israels sjöblockad är ett brott mot folkrätten. I den FN-rapport (Palmer-rapporten) som kom ut efter bordningen av Gaza-flottiljen 2010 konstateras bland annat följande: "Sjöblockaden infördes som en legitim säkerhetsåtgärd för att hindra vapen från att komma in i Gaza via havet och dess implementering följde folkrättens krav." Här har således Weiderud/Bjereld FN-rapporten emot sig.

Gazas befolkning lider under förtrycket av sina egna ledare i Hamas. Det finns trots allt ett enkelt och kraftfullt sätt att skapa en drägligare situation för Gazas befolkning; att Hamas slutar skjuta raketer mot Israel. Det är inte Israel som startar krigen, utan Hamas. Senast nu i veckan. Israel har däremot full rätt att försvara sig mot en organisation som har hela Israels utplånande på sin agenda. Att bidra till beväpningen av denna terroristorganisation är inte ett uttryck för medmänsklighet. Det leder tvärtom till fler avfyrningsramper, fler mänskliga sköldar, fler dödade civila. Så stavas inte solidaritet med Gazas befolkning.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren

Dags för årets Allhelgonakonferens i Sankta Clara kyrka

Stockholm. Magnus Persson, Annahita Parsan och Bryan Stevenson finns bland talarna under Allhelgonakonferensen... fredag 30/10 12:16