När man ser ett halvfullt glas är det alltid svårt att veta om man ska glädja sig eller klaga över det som saknas. Ungefär så känner jag när jag läser Daniel Alms debattartikel ”Vi i Pingst är inte abortliberala” (ViD 13/6).
Jag gläder mig över Alms kristna människosyn. Han skriver: ”Varje liv är skyddsvärt från början till slut, oavsett ålder och bakgrund och oavsett om människan är född eller ofödd.” Detta skulle behöva sägas oftare från pingströrelsens alla predikstolar. Även många andra goda synpunkter för Daniel Alm fram. Tack för det!
Men sedan kommer frågan om hur vi tillämpar denna kristna människosyn på ett konsekvent och trovärdigt sätt. Det är här frågorna hopar sig. Alm beskriver kvinnor som utsatts för krigsvåldtäkter och där en fortsatt graviditet kan innebära livsfara för kvinnan. Det är inte svårt att sympatisera med dessa kvinnor.
Inte ens Katolska kyrkan motsätter sig ingrepp för att rädda kvinnans liv men som innebär att det ofödda barnet dör. Katolska kyrkan valde dock att lämna SMR:s styrelse till följd av SMR:s policy om abortinformation, medan PMU valde att stå kvar.
Men det mest anmärkningsvärda i Alms text är dock att han till synes försvarar den svenska liberala abortlagstiftningen. Han skriver: ”Jag tror att alternativet med illegal abort är mycket sämre än att det tillåts i en abortlagstiftning och givetvis måste omfattningen av en sådan lag kunna debatteras.”
Här kunde Alm ha passat på att dra den etiska gräns han menar att den kristna människosynen kräver. Men om det säger han inget. Alms parallell till skilsmässa stärker intrycket av att han accepterar den svenska abortlagstiftningen. Mose lag tillåter skilsmässa men aldrig att man utifrån egna önskemål tar någons liv. Parallellen håller därför inte.
Alms text syftade till att besvara frågan om huruvida Pingst är abortliberala eller inte. Hans svar lyder – om jag tolkar honom rätt – att etiskt sett är han (Pingst?) emot abort, men juridiskt sett stöder han (Pingst?) svensk abortlagstiftning.
Och att vara för svensk abortlag är alldeles tillräckligt för att kallas ”abortliberal”.
Till sist upprörs Alm av min text där jag anklagar PMU för att försöka tjäna både Gud och Mammon. Alm förnekar nu att det handlar om en kompromiss för att få SIDA-pengar. Men det gör knappast saken bättre. Det innebär att Alm, PMU och följaktligen pingströrelsen verkligen tagit ställning för att pingstmissionärer ska informera om abort i den mån abort är lagligt. Det är inte motiverat av pengar utan av deras ärliga uppfattning i frågan.
Nu när Alm sagt sitt uppstår frågan: Står pingströrelsen i Sverige bakom Alms ställningstagande för en liberal abortlagstiftning?
Han har uttalat sig för oss alla. Håller vi med, tiger vi stilla för ”rörelsens skull”, eller tänker vi ta ställning för Jesu minsta?
Varje år i världen är det 40–50 miljoner små ofödda människor, skapade till Guds avbild, som dödas genom abort. Ska vi underlätta eller motarbeta det? Det är frågan som kräver ett svar från varje person i Sverige som kallar sig pingstvän.