Mellanöstern utgör ett upprört hav av konflikter och krigshandlingar. Mitt i detta oroliga område med militärregim i Egypten, kungavälde i Jordanien, blödande inbördeskrig i Syrien och Irak finns den lilla demokratiska nationen Israel, som lyckats uppehålla fred och trygghet för sina medborgare, trots ständiga attacker från omkringliggande folk. Landets huvudstad, Jerusalem, bär ett namn som betyder just fred.
Jerusalem har varit Israels huvudstad sedan 1950. Det enda land i världen där en svensk ambassad inte ligger i huvudstaden, är landet Israel. Den nuvarande svenska inställningen om Jerusalems status går tillbaka till FN:s delningsplan från 1947, vilken innebar att hela Jerusalem med omnejd skulle betraktas som ”corpus separatum”, alltså en internationellt administrerad zon. Någon sådan avstyckning av Jerusalem kom dock aldrig till stånd. När det brittiska mandatet avvecklades i maj 1948, och staten Israel utropades, anföll grannstaterna. Då intogs och ockuperades östra Jerusalem av Jordanien medan västra Jerusalem förblev under judiskt styre.
Israel flyttade sin regering till västra Jerusalem 1950, efter ett beslut i december 1949. I västra Jerusalem finns nu parlamentet, presidenten, högsta domstolen och departementen installerade. I Jerusalem finns också flertalet sociala och kulturella institutioner och myndigheter.
Sveriges ambassad ska förstås vara förlagd i samma stad som landet styrs från.
EU:s och Sveriges diplomater besöker regelbundet västra Jerusalem för officiella möten med israeler. Detta innebär de facto och i praktiken ett erkännande av västra Jerusalem som Israels huvudstad. I dag skulle det vara naivt att tro att någon part i Mellanöstern skulle acceptera Jerusalem som en internationell zon.
Redan nu finns det svenska generalkonsulatet i Jerusalem. Konsulatet betjänar de områden som är under palestinskt styre i östra Jerusalem.
Ytterligare skäl till att omlokalisera ambassaden är att alla suveräna stater i världen har, enligt internationell lag, rätt att bestämma var deras huvudstäder skall förläggas.
Israel är moget för att få ett erkännande att västra Jerusalem är dess huvudstad. I alla förslag som legat på bordet för en tvåstatslösning – I Clintonparametrarna, Genève-avtalet, Nusseibeh-Ayalon-avtalet och Olmerts förslag 2008 – har västra Jerusalem ingått i vad som permanent ska tillhöra Israel. Därför är det fel och förmätet av Sverige att förvägra Israel att självt bestämma var dess huvudstad är och ska vara.
Det flesta andra länder har förvisso sina ambassader i Tel Aviv, med undantag för ett tjugotal, varav några finns i Jerusalem. Frågan om förflyttning av den amerikanska ambassaden till Jerusalem är ständigt aktuell. Den amerikanska senaten stiftade en lag 1995 som skulle tvinga den sittande presidenten att flytta USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem. Lagen stöddes av 93 röster mot 5 i Senaten och med 374 röster mot 37 i Kongressen. Tyvärr har alla sittande presidenter sedan dess vägrat att följa uppmaningen från sina folkvalda, även om enskilda presidentkandidater utfäst att de skulle genomföra Senatens beslut, som George W. Bush 2000, John Kerry 2004 och John McCain 2008. Även Donald Trump har utfäst detta i årets presidentkampanj, medan Hillary Clinton redan 1999, när hon var First Lady och kandiderade till Senaten, utfäste att hon skulle vara en ”aktiv, hängiven förespråkare” för att flytta ambassaden till Jerusalem.
Sverige skulle kunna hinna före USA i att flytta sin ambassad, och därmed hedra Israels huvudstad, fredens stad. Genom att flytta den svenska ambassaden till Jerusalem skulle Sverige visa respekt för Israels val av huvudstad, och därmed ge en välkommen motvikt till den negativa attityd kring Israel som många israeler förknippar Sverige med. Detta inte minst sedan den svenska utrikesministern förklarats som persona non grata av den israeliska regeringen för sina uttalanden om israeliska utomrättsliga avrättningar.
Därför har jag motionerat i riksdagen om, och hoppas på starkt stöd för, att Sverige ska flytta sin ambassad från Tel Aviv till Jerusalem.