När Stefan Swärd skriver i ledaren den 28 januari "Från kristet håll har känslorna gentemot EU varit blandade. Det har både funnits en andlig kritik och en politisk kritik med fokus på bristande demokrati med denna typ av överstatligt samarbete", så är det ett riktigt konstaterande.
Men när han sedan skriver "I dagsläget är det knappast realistiskt att tänka sig EU som centrum för ett världsrike. Europa är en krympande del av världen, både befolkningsmässigt och ekonomiskt", är risken att vi läsare invaggas i tron att EU inte kan bli plattformen för Antikrist inom överskådlig tid.
Men sakernas tillstånd kan ändras snabbt, det ger de senaste årens ekonomiska kris belägg för. Vi har också ett historiskt exempel med situationen under mellankrigstiden i Europa, som visar hur folket togs på sängen när Hitler plötsligt övertog makten i Tyskland. Då, liksom nu, står det politiska ledarskapet handfallet. Den 22 juli 2011 hade Aftonbladet följande rubrik: "Eurokrisen hotar hela EU:s grund." I artikeln skrev man att "de senaste 18 månaderna har det blivit uppenbart att eurozonen saknar framförallt ett politiskt ledarskap som kan hantera ekonomiska kriser. ... EU-ledarna verkar fatta de nödvändiga besluten först under galgen."
Att EU befunnit sig på ett sluttande plan, och gått i en viss riktning under lång tid, visar uttalanden av tidigare EU-ledare. 2001 sade dåvarande ordföranden i EU-kommissionen, Romano Prodi till Financial Times: "Jag är säker på att euron kommer att tvinga oss att introducera en helt ny uppsättning ekonomisk-politiska verktyg. Det är omöjligt att föreslå det nu. Men en dag kommer det att bli kris och då kommer de verktygen att skapas." Och 2002 sa EMU:s ordförande Jean-Claude Juncker till The Economist: "Vi bestämmer någonting, låter det ligga ett tag och väntar och ser vad som händer. Om ingen protesterar, av det enkla skälet att de flesta inte vet vad som har blivit beslutat, så fortsätter vi, steg för steg, tills det inte finns någon återvändo."
Parallellt med de ekonomiska besluten har man upplivat ett gammalt begrepp från Maastricht-fördraget från 1992, "en politisk union". I den andan har EU-kommissionens ordförande, Barosso, lagt fram förslag om en "federation av nationalstater", och EU-rådets ordförande, Van Rompuy, vill se EU som "en parlamentarisk församling". Därmed handlar krishanteringen mer om politik än pengar.
I somras sa den ungerske premiärministern Viktor Orban: "Jag hoppas att vi inte ska tvingas införa ett nytt politiskt system som ersätter demokratin." Han menade, underförstått, att det krävs en stark man i dessa turbulenta tider med stora förändringar i världen!!
När finansministrarna klubbade igenom bankunionen den 12 december förra året togs ett steg närmare en politisk union inom EU. SEB:s chefsekonom, Robert Bergqvist, sa till Svenska Dagbladet den 14 december:
" Beslutet handlar om att skapa ett nytt federalt parlament eller federal regering – som lite av en kopia till Tyskland ".
När Swärd skriver i samma ledare,"Att vi från kristet håll varnar för en sådan utveckling är rimligt", – (den utveckling som jag här har pekat på), tycker jag att han motsäger sig själv. Somliga bedömare menar att Europas kris kan bli så allvarlig att nationer ställs mot varandra i våldsamma urladdningar då militärt ingripande inte kan uteslutas. Det kan leda till att folket kräver andra ledare, kanske rent av en stark ledare för hela EU. Ska historien upprepa sig?
Nusituationen liknar på flera sätt 30-talet, då Tysklands befolkning gav Hitler maktbefogenheter som visade sig bli katastrofala. Var Hitler en förebild på Antikrist som Bibeln beskriver i Uppenbarelsebokens 13 kapitel? I så fall kan vi vara nära den tid då Bibelns Antikrist ska träda fram.
Hans maktövertagande är kopplat till ett nytt ekonomiskt system som vi ser i Upp. 13:16-18. EU kan bli plattformen för ett nytt globalt ekonomiskt system som ska upprättas i ändens tid där Antikrist är ledaren som styr detta system politiskt! Nu är det hög tid att ta Bibelns profetiska ord på stort allvar, och vara vakande och bedjande som Jesus uppmanar sina lärjungar inför ändtiden, Matt. 24:42-44.
Claes-Göran Bergstrand, Baptistpastor, Hässelby
SVAR DIREKT: Finns öppen politisk debatt
Det är viktigt att vi från kristet håll kritiskt granskar de politiska systemen och den politiska makten. Det behöver göras med en profetisk skärpa och djup biblisk förankring, men det behöver också göras utifrån en verklig kunskap om hur politiken fungerar, inte minst på EU-nivån.
Det är en pågående konfrontation i världen mellan mörkrets rike och ljusets rike. Det antikristliga systemet har alltid funnits och blir i vissa skeenden i historien mycket framträdande. Jag anser till exempel att både Hitler, Stalin och Mao var antikrister. Uppenbarelseboken är en bok med mycket symbolik så man måste vara mycket försiktig med att tolka den för bokstavligt och tvärsäkert.
Om man tolkar texterna i Uppenbarelseboken som ett antikristligt världsrike som uppstår vid en bestämd historisk tidpunkt, vilket jag ser som möjligt, bör man komma ihåg att vi då måste vidga perspektivet och inte bara tänka på Europa.
Det finns i dag tre stora maktcentra i världen: Europa, USA och Kina. Europa har försvagats under många år, USA har försvagats senaste tio åren, Kina rycker kraftigt framåt på världsscenen. Man ska heller inte räkna bort Ryssland som en global maktfaktor igen. Ett världsrike och en världshärskare måste ha sin grund i det globala systemet. EU är en för begränsad bas.
Det är riktigt att det finns strömningar inom EU om att skapa ett Europas förenta stater, men det finns starka motkrafter. Det finns ingen hemlig enhet kring denna fråga, där det politiska systemet driver i en viss förutbestämd riktning. Här finns en öppen politisk debatt och det är viktigt att den fortsätter.
Idén om att montera ned demokratin finns inte på kartan i Europa för närvarande. Man bör komma ihåg att EU framför allt är ett mellanstatligt samarbete där de folkvalda regeringarna gör upp om gemensamma lösningar.
Stefan Swärd