Jag vill tacka Mats Björklund för hans kommentarer (VID 18/5) kring seminariet om skapelsetro som Skandinavisk teologisk högskola (i samarbete med Himlen TV7 och Genesis) organiserade den 25 februari och som Världen idag rapporterade om den 1 mars.

Under detta seminarium belystes skapelsetro (eller kreationism) utifrån teologiska, filosofiska och naturvetenskapliga perspektiv, då elva olika forskare höll föredrag (se teol.se/kreationism). Syftet med semarinariet var att visa att de finns goda skäl att hålla fast vid en traditionell historisk tolkning av bibelns skapelseberättelse.

Som ansvarig för dagen ska jag försöka besvara Björklunds kritik.

För det första är jag och Björklund helt överens om att man som vetenskapsman ska förhålla sig till det aktuella forskningsläget och citera korrekt. Samtidigt ska man ha klart för sig att sanningsfrågan inte per automatik bestäms av majoritetsuppfattningen bland forskare, i synnerhet inte om denna påverkas av en viss världsbild.

Frågan om huruvida mitokondrie-Eva levde för 100 000 eller 6 000 år sedan kan vidgas till om människans historia bäst förklaras av evolutionsteorin eller av en bokstavlig bibeltolkning, enligt vilken Gud skapade de två första människorna Adam och Eva unikt, utan släktskap med andra arter.

I mitt eget föredrag vid seminariet hävdade jag att evolutionsteorins starka ställning inte baseras på evidens utan snarare har med synen på vetenskap att göra. Modern vetenskap är sekulär såtillvida att endast naturliga förklaringar är tillåtna. Med denna vetenskapssyn är det inte tillåtet att utgå från att de två första människorna skapades unikt, trots att detta är en testbar hypotes, och därigenom försvåras ett förutsättningslöst sökande efter sanningen.   

Under skapelseseminariet var det två forskare (Robert Carter och Nathaniel Jeanson) som talade om att rekonstruera människans historia utifrån genetiska data. Eftersom mitokondriellt dna endast ärvs ner från modern kan man använda sådana data för att bygga upp ett kvinnligt släktträd, med grenar som går bakåt i tiden tills de möts hos en urmoder (mitokondrie-Eva).

Precis som Björklund skriver levde urmodern enligt den bibliska modellen för 6 000 år sedan, och enligt evolutionsteorin för mer än 100 000 år sedan (och i det senare fallet levde andra kvinnor samtidigt med mitokondrie-Eva). Anledningen till att Carter och Jeanson förespråkar den bibliska modellen beror inte på att de blandat ihop år och generationer.

Tvärtemot vad Björklund skriver är mutationshastigheten avgörande för att åldersbestämma urmodern. Mutationer är kopieringsfel när mitokondriellt dna ärvs ner från mödrar till barn. Genom att uppskatta hur ofta mutationer sker erhålls en genetisk klocka, som gör det möjligt att datera historiska händelser utifrån skillnader i dna.

Det är först de senaste tio åren som forskare lyckats sekvensera dna av sådan kvalité att mutationshastigheten kunnat bestämmas med god noggrannhet. Jeanson har i en serie artiklar (där han inte endast citerar artiklar från sekulära tidskrifter utan även utgår från deras data) visat att mutationshastigheten för mitokondriellt dna stämmer bäst med den bibliska modellen, enligt vilken Eva levde för 6 000 år sedan.

Den bibliska modellen styrks ytterligare genom att titta på dna från Y-kromosomer. Eftersom Y-kromosomer endast finns hos män ger de upphov till ett manligt släktträd. Återigen är det först de senaste tio åren som man kunnat bestämma mutationshastigheten för Y-kromosomer med en sådan noggrannhet att tidsskalan för släktträdet kan fås fram.

Nathaniel Jeanson har visat att mutationshastigheten är mycket högre än vad evolutionsbiologer tidigare trott, så att Y-kromosomträdets grenar går ihop snabbare och möts för cirka 4 500 år sedan, då Noa enligt Bibeln levde. Vidare har Jeanson använt den kreationistiska tidsskalan för att verifiera stora delar av mänsklighetens historia.

Det är ingen överdrift att påstå att dessa nya genetiska fynd innebär en revolution inom vetenskapen. Frågan är om man inom akademin är beredd är anamma dem, eller om den sekulära forskningssynen kommer att fortsätta att dominera.