Till och från är surrogatmödraskap på mångas läppar. Vi Kristdemokrater ser i surrogatmödraskap uppenbara risker för utnyttjande av kvinnors kroppar och reproduktiva organ och en situation där barnen inte står i centrum utan betraktas som en handelsvara.
Ofrivillig barnlöshet är naturligtvis svårt, både i medicinskt infertila och naturligt sterila förhållanden, men vi menar att utgångspunkten måste vara barnperspektivet. Det är ofta bortglömt eller fördunklat i hänvisningar till rapporter som passar olika vuxenhållningar med egna önskningar som utgångspunkt. Vi menar att vid alla åtgärder som gäller barn, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Det är för övrigt en hållning som är helt i linje med FN:s barnkonvention.
Vid surrogatmödraskap ställs exempelvis den närmaste relation som en människa har till en annan människa ― den mellan den som bär och föder ett barn och barnet självt – åt sidan. Vidare har barnpsykologin funnit att adopterade barn utsätts för en speciell anknytningsproblematik, vilket i surrogatfallen torde bli ännu tydligare och mer svårhanterlig. När det gäller surrogatmödraskap ser vi dessutom att den är omgiven av en rad juridiska och moraliska frågetecken där vuxnas intressen står i centrum. Ett aktuellt exempel är ett fall där en kvinna erbjöds 22 000 dollar av ett par för att bli surrogatmamma. Kvinnan accepterade detta. Hon behövde pengarna. Vid en undersökning under graviditeten upptäcktes det att barnet hade en utvecklingsstörning. Paret ville då att kvinnan skulle genomföra en abort. Hon erbjöds 10 000 dollar för detta, men begärde 15 000 dollar. Paret avböjde och planerade att direkt efter födseln överlämna barnet till staten. Kvinnan ville dock i detta skede behålla barnet. Barnet föddes och en juridisk strid följde om föräldraskapet. Detta komplicerades dels av att kvinnan inte orkade med sin situation utan ville adoptera bort det till ett annat par, dels att barnets genetiska mor inte var densamma som det beställande parets kvinna. Paret hade nämligen använt en anonym äggdonator.
Problematiken kan mångfaldigas. Vi menar att varken barn eller surrogatmödraskap får reduceras till ett medel för andras intressen. En kanske socialt eller ekonomiskt utsatt kvinna ska inte behöva utsättas för social eller ekonomisk påtryckning eller utnyttjas för surrugatmödraskap på grund av andra människors penningstyrka. En kvinnas livmoder ska inte betraktas som en förvaringsplats för andra människors barn och där de senare under "förvaringstiden" ska kunna välja bort barnet om de har penningstyrka och vilja därtill. Barn får aldrig bli till handelsvaror, inte heller kvinnors kroppar.
Vi förordar därför att gällande lagstiftning på området ska finnas kvar och avfärdar därmed en kostsam och onödig utredning i ärendet.
Kjell O. Lejon, professor och riksdagskandidat (KD)
Yvonne Andersson, fil.dr, riksdagsledamot (KD)