Elisabeth Ingvarsson, som driver Ateljé penseldraget i Älvängen tillsammans med sin make, Lars, får ofta frågan hur hon började måla just kossor. Hennes enkla svar är att hon inte har kommit på det själv.

– Jag målade en kossa för första gången när jag var tio år, för att Gud ville det. Sedan dess har kon öppnat dörrar för oss, säger hon.

Även om målandet har fortsatt genom livet fick den glada kossan ändå vänta på hyllan ett bra tag, då ”livet” kom emellan. 

Eller rättare sagt: tolv barn kom emellan.

Först när det tolfte barnet var fött och Lars var pappaledig från sin prästtjänst, frigjordes det mer tid för det egna skapandet.

– Då började jag arbeta med barnboken som jag längtat efter att få göra i flera år, berättar Elisabeth.

Några år senare, 1999, såg den första boken dagens ljus: Kossornas alphabete. En bok fylld med humoristiska bilder på kossor, verser på rim, men också små texter med vittnesbörd från hennes egen relation till Gud.

– Det var som om himlen öppnade sig över mig när jag började skriva boken. Jag upplevde att jag fick boken från Gud.

När hon började, lade hon först in en profan vers, helt utan något om Gud. Men då det inte kändes ”färdigt”, lade hon sedan till en vers om vad Gud betytt för henne.

– Jag var fylld av en enorm glädje medan jag skrev, berättar hon.

Efter att boken släppts, skickades den in till Bibliotekstjänst, som köper in böcker till landets bibliotek. Men där blev det stopp direkt.

– I recensionen från Bibliotekstjänst var det så tydligt att den var skriven av en person som inte gillade att det var ett kristet budskap i den. Jag hade ju upplevt så starkt att det var från Gud. Det var en sorg att den inte togs in, säger Elisabeth.

– Samtidigt var det nyttigt. Motgångar hjälper och fostrar också, tillägger hon.

Och trots att inte biblioteken tog in boken har den fått ett varmt mottagande under desa tjugo år. Kossornas alphabete är nu tryckt i en sjunde upplaga och har sålts i totalt närmare 17 000 exemplar.

Sedan dess har ordlekar blivit lite av ett signum för det Elisabeth gör. Ord som ”korrumperad” kan delas upp till att bli ”ko-rumpe-rad” och illustreras av tecknade kossor med rumporna i en lång rad. 

Men hur kan det egentligen peka på Gud? För Elisabeth och Lars är det helt naturligt.

– Vi tror att den här kossan är från Gud, och tack vare det sprider den ett budskap i sig. Den sprider en glädje och gör att folk känner något djupt inom sig. Många blir så drabbade att de inte vet vart de ska ta vägen, de skrattar så tårarna rinner, säger Elisabeth glatt.

För henne har det aldrig varit någon tvekan om att budskapet ska vara rakt.

– Annars mår jag inte bra.

Orden de använder sig av är ofta enkla eller vardagliga. Storsäljaren är en bild på en konditor som står bakom en ko med ett tårtfat och med texten ”Mocka-tårta”. 

Däremot får motiven aldrig gå under bältet – där finns en skarp gräns för henne. De är heller aldrig ironiska.

Hennes skapande med kristna budskap utsätter Elisabeth för en hel del andlig kamp, konstaterar hon.

– Det är en osynlig, andlig strid. Det är inte alltid så lätt, men jag bara vet att på något sätt verkar Gud.

Och om det hon ger av sig själv i sitt skapande kommer andra människor till gagn, så är det värt kampen, resonerar hon.

Lars tillägger:

– Jag tror att om det ska bli skörd på det vi sår måste något dö, och en del av Elisabeth har fått dö många gånger för att de som läser böckerna ska få liv av det. Det är som en födandets smärta.

– Vi behöver verkligen förebedjare när vi är ute på mässor och liknande.

Där uppstår nämligen ofta många samtal med intresserade personer, både kunder och andra utställare.

– Många runt om oss på mässorna säljer exempelvis new age-aktiga saker. Där får vi stå mitt bland dem med ett rakt evangelium, säger Lars, och berättar hur några av dem vill stå nära där han och Elisabeth har sin monter.

– Vi tror att de känner att Gud är där.

Elisabeth och Lars får också ofta vittnesbörd om vad människor upplevt när de har läst deras böcker eller vykort. För bland deras vykort med kossor av olika slag finns även kort med motiv från Bibeln. 

– Gud vill vara med överallt och dyker upp där man minst anar det, säger Lars.

Ett av vykorten föreställer Jesus som bär ett lamm på sina axlar, ett annat ett barn i en stor hand och med korset i bakgrunden, för att symbolisera Jesus i krubban och hur Gud bär oss i sin hand. En kroatisk kvinna som flytt till Sverige kom till tro efter att ha fått ett sådant kort.

Även kortet med herden och lammet har gett vittnesbörd.

– En synskadad kvinna var hemma hos en väninna som visade upp och beskrev en tavla med motivet hon köpt. Då fylldes kvinnan av Guds Ande och fick se bilden inom sig. Hon ropade ut: ”Det är ju Jesus!” och började sedan få sin syn tillbaka, berättar Elisabeth.

– Sådana berättelser är det bästa av alltihop. Men egentligen målar jag inte gärna Jesus, för jag kan aldrig måla honom så som jag upplever honom.

Den första boken har efterföljts av böckerna Kossornas räknebok och Svenska på komiska, 1 och 2, med en tredje på gång som beräknas komma under 2020.

Utöver böckerna säljer paret Ing­vars­son även tryck på örngott, lakan, tygkassar och kökshanddukar, liksom muggar och väggalmanackor. Och så vykorten, med ungefär 200 olika motiv.

De säljer sina produkter via egen hemsida, hos återförsäljare och genom att besöka olika mässor. Sedan Lars gick i pension jobbar de tillsammans i det egna företaget, något de trivs med.

– Vi har fruktansvärt roligt. Vi har varit gifta i 46 år och är fortfarande lika lyckliga. Det är en stor nåd och i sig ett vittnesbörd, menar Elisabeth.

Trots att de båda snart är 69 år fyllda tänker de fortsätta med sitt företag så länge de orkar. Samtidigt funderar de kring framtiden och inser att de inte kommer att kunna fortsätta för alltid. Och vem ska då ta över? Ja, det får tiden utvisa.

– Jag kan inte lämna över det här till vem som helst. Budskapet och de här kossorna hör ihop. Det ska vara starkt förknippat med Kristi kärlek, annars kan det kvitta, menar Elisabeth.