Står Jesus i centrum vid ekumeniskt jubileum i Stockholm?

Kyrkomötet i Nicaea år 325 var avgörande för kyrkans läroenhet. Under 2025 firas detta av kristna runt om i världen, så även i Sverige. I Sverige handlar det bland annat om en ekumenisk vecka i augusti i Stockholm med ett digert program av föreläsningar och events. Temat är ”Tid för Guds fred”. 

Den nicaenska trosbekännelsen summerar centrum i den kristna tron och förenar alla som tror på en treenig Gud, en Gud i tre personer: Fader, Son och den helige Ande. Denna tro har stärkts under det senaste seklet genom den pingstkarismatiska rörelsen världen över. Genom denna rörelse förenas i dag kristna från både de äldre kyrkorna och de nya pingstkarisma­tiska kyrkorna på gräsrotsnivå och i olika former av nätverk. 

Den helige Ande verkar inte enbart genom kyrkornas ämbetssucces­sion och sakramentsförvaltning – den helige Ande verkar i hela kroppen av troende, och de mirakulösa nådegåvorna har i dag upprättats och finns i bred skala i många typer av kyrkor. 

Jesu sändning av Anden har enligt Johannes­evangeliet 16:14–15 syftet att förhärliga honom och förmedla det som är hans. Anden är inte sänd för att förena olika religioner och därigenom skapa fred på jorden. Andens verk är kopplat till Sonen och kan inte skiljas från honom. 

Freden i världen kommer med Sonens återkomst till jorden och ska ske tillsam­mans med de dödas uppståndelse. Det är Bibelns samlade budskap. Vi är kallade att vara fridsstiftare i Jesu efterföljd, men vi kan inte ersätta honom. 

Ett Nicaea-jubileum som inte lyfter den nicaenska trosbekännelsens faktiska innehåll, utan proklamerar idéer som står i motsättning till den, uttrycker i stället ett tydligt avfall. 

Vad handlar detta avfall om? Framför allt handlar det om en förnekelse av Jesu unika ställning som Herre och Frälsare. Han är Gud och människa i en person och det finns ingen väg till Gud utom genom honom. Evangeliet är ett evangelium om honom. Kyrkans uppgift är att bekänna, predika och undervisa om detta. 

Tron på Gud Fader allsmäktig innebär att tro på och bekänna sig till hans skapelse­ordning, inte minst att han har skapat människan till sin avbild, och till man och kvinna, enligt 1 Moseboken 1:27. Psaltaren 139:16 säger: ”Dina ögon såg mig när jag bara var ett foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, formade innan någon av dem hade kommit.” Vi är Guds avbild från konceptionen. 

När kyrkomötet i Nicaea 325 samt Ekumeniska mötet 1925 ska firas i Stockholm den 18–24 augusti i år är det inte Jesus som är i centrum. Det är inte heller en vecka som lyfter det ofödda barnets rätt till liv eller Guds skapelse­ordning för äktenskap och familj. Om det är tid för Guds fred, låt den i så fall börja i mammas mage! 

I stället anordnas exempelvis ett semina­rium på temat ”Kärlekens mässa – låt hbtq-kampen ena kyrkorna”. En av de få gånger som Jesu namn nämns i program­mets rubriker är i samband med ett anti-israeliskt seminarium den 20 augusti, där Anna Karin Hammar från Kairos Sweden medverkar. Anna Karin Hammar var en av de drivande i kyrkomötets apartheid­beslut mot Israel 2021. 

Läser man det program som förberetts verkar jubiléet i Stockholm snarare handla om 1968 än Nicaea 325. Även om den ekumeniska veckan naturligtvis också innehåller sådant som handlar om diakoni, gudstjänst och lovsång, domine­ras programmet av en politiserad vänster­kristendom med bas i Svenska kyrkan och Equmenia­kyrkan.