Salig är den som håller ut i prövningen, för när han har bestått provet ska han få livets krona.
Jakobs brev 1:12

Världen idag

Polismannen Peter Lindberg greps av Jesus

Peter var nöjd med livet och tyckte sig inte ha behov av någon gud. Men en stund framför teven kom att vända upp och ner på både bilden av Gud och troende människor, och väcka insikten om hans behov av frälsning.

– Innan jag mötte Jesus fanns det inte på världskartan att Peter Lindberg skulle springa runt på Söderhamns gator och predika Guds ord, säger han.

Vittnesbörd · Publicerad 11:30, 21 aug 2020

Under de tidiga ungdomsåren åkte Peter Lindberg längdskidor så pass snabbt att han tillhörde toppskiktet i Sverige i sin åldersklass. Vägen till framgång tycktes utstakad, men tävlandet hade en mörk baksida.

– Jag hade problem med prestationsångest. Det var jättejobbigt, berättar han.

Bara tanken på kommande helgs tävling framkallade oro redan under måndagen, och kort före start av varje lopp plågades Peter av så svår ångest att han kräktes. Trots det kämpade han på med tävlingsskidåkningen ytterligare några år, men till slut fick snöfattiga vintrar i kombination med en krånglande rygg honom att i 18-årsåldern lägga tävlingsskidorna på hyllan.

Det beslutet blev en lättnad. I efterhand har Peter insett att problemet med prestationsångest bottnade i hans egen självbild: de egna kraven på prestation var skyhöga. Han levde dessutom i tron att andra människor bedömde honom utifrån vad han presterade.

I efterhand har han insett att en idrottspsykolog nog hade varit en god hjälp.

Den träningsglade Peter valde i stället att börja spela fotboll för Söderhamns FF, vilket var en mindre påfrestande idrottsutövning.

– I lagidrott berodde inte allt på mig och min prestation. Vi var ett härligt gäng, det var en riktigt kul tid.

Liksom många av sina lagkamrater jobbade Peter på stadens dåvarande största industri. Men ända sedan ungdomsåren hade han burit på en dröm om att bli polis, och 2007 antogs han till in på polishögskolan. Numera arbetar han som polis hemma i Söderhamn där han bor med sin fru och två söner.

En tidig morgon 2013, när natten höll på att övergå i gryning hade Peter just gått av ett av många sena arbetspass. Även om han var trött valde han att sjunka ner en stund i tv-soffan innan det var dags att sova. Han zappade mellan kanalerna, men fastnade sedan framför ett program på Kanal 10.

– Jag förstod direkt att det var en kristen kanal. Efteråt mindes jag nästan ingenting av det som mannen i tv-rutan sagt, men han fångade min uppmärksamhet.

Det var mannens ödmjuka framtoning som tilltalade Peter. Det var inte frågan om något högtravande, och Peter upplevde inte att predikanten satte sig själv på någon hög piedestal. Budskapet var att Gud gör saker genom varje människa som väljer att vandra med honom, berättar Peter.

Det gick tvärtemot hans tidigare uppfattning om tron och kristna människor. Det kristna budskapet var i sig inget främmande för Peter, men hans erfarenhet var att många kristna han mött inte hade levt upp till de höga ideal de talade om.

– Det var inte trovärdigt för mig; i mina ögon kändes det som hyckleri.

Dagen efter sökte han ivrigt på nätet efter mer av det han sett och hört. Han upplevde en stark längtan efter att få höra mer om Jesus. Mannen, en evangelist vid namn Simon Ådahl, visade sig medverka i flera olika klipp på Youtube.

Peter berättar att han tittade på klipp efter klipp, som om han sträckläste en bok från pärm till pärm. Vid flera tillfällen föll han i gråt framför datorn, djupt berörd av det han fick höra.

Genom sin mamma, som är troende, fick Peter veta att Simon Ådahl skulle predika i en församling i Gävle veckan därpå. Peter bestämde sig genast för att gå dit.

– Men det var drygt att behöva vänta i en hel vecka, säger han, och berättar att han redan innan han klev in i kyrksalen bestämt sig för att han skulle ta emot Jesus som sin personlige frälsare den kvällen.

Väl inne i möteslokalen fick han kämpa för att inte börja gråta, så berörd var han av Guds Andes närvaro. Han lyssnade till sången och förkunnelsen, men väntade egentligen bara på att en inbjudan till förbön skulle gå ut.

När det väl skedde beskriver Peter med inlevelse att han var snabbare ur sin kyrkbänk än den snabbaste sprinterlöpare ur startblocken.

– Jag var framme först av alla, säger han.

Han sökte sig till första bästa förebedjare och berättade att han ville bli frälst. Han, som alltid varit en rätt vanlig och skötsam människa, beskriver känslan av att behöva bekänna synd och sedan ta emot förlåtelse som en härlig dusch som spolade honom ren.

– Guds kallelse till frälsning gäller alla människor, säger han. 

Själv tyckte han sig inte sakna något i livet; han ropade inte efter någon livboj.

– Annars brukar svårigheter och motgångar ofta leda till ökat sökande efter någon eller något som är större än oss själva, säger han, men hävdar bestämt att Jesus är betydligt mer än någon man söker sig till endast i motgång.

– Jesus är ingen snuttefilt. Han är den stadiga grunden som håller hela huset uppe.

Peter pratar om sin tro på Jesus som en relation och inte som en religion. Han längtar efter sina stilla stunder då han genom bibelordet och bönen umgås med sin Herre. Att gå upp i tid för att börja dagen med bibelläsning och bön ger en god grund som håller hela dagen, menar han.

– Det är inget lagiskt på något sätt; jag längtar efter att umgås med Jesus. Den relationen har blivit naturlig i mitt liv.

För närvarande ägnar Peter cirka 80 procent av sin arbetstid åt att internutbilda poliskollegor i polisiär konflikthantering; övrig tid tillbringar han i yttre tjänst. Och när han inte jobbar som polis ägnar han sig gärna åt gatuevangelisation. Ibland får han, som civilperson, be för människor han mött i sitt arbete.

I första hand längtar han efter att få leda människor till tro på Jesus, men han har även fått se mirakler ske som svar på bön.

– Innan jag mötte Jesus fanns det inte på världskartan att Peter Lindberg skulle springa runt på Söderhamns gator och predika Guds ord, säger han och skrattar.

Han berättar om hur mötet med Jesus också förändrat hans människosyn. Tidigare hade han svårt att känna någon som helst sympati för en människa som begått en grov kriminell handling, men sedan han fått ta emot förlåtelse för sin egen synd har det blivit svårt att ha en dömande syn på andra människor.

Peter beskriver kärleken till medmänniskor som en påtaglig följd av att Jesus kommit in i hans hjärta, något som också sätter avtryck i hans arbete som polis.

– Jesus dömde aldrig någon syndare, han stod alltid på de svagas sida. 

På ett liknande sätt menar Peter att Jesus ser på oss människor helt utan krav på prestation, det gissel som Peter själv led så svårt av som ung. Om vi som människor är välanpassade eller misslyckats och är svaga är inget problem för honom, förklarar han.

– Jesus välkomnar oss var och en precis som vi är, och allt som händer sker genom hans kraft och förmåga, inte vår. Det är det som är så fantastiskt skönt. Min frälsning hänger på honom, inte mig.

Efteråt mindes jag nästan ingenting av det som mannen i tv-rutan sagt, men han fångade min uppmärksamhet.
Jesus är ingen snuttefilt. Han är den stadiga grunden som håller hela huset uppe.

Infiltration mest effektivt mot religion

Ledare Mitt i högsommaren släpptes de nya resultaten från världens största undersökning av människors... lördag 19/9 00:00
E-tidning
Senaste magasinen

Ingenting kunde stoppa ungdomarnas lovsångsfest

Ung. “Vi vill ge dig ära, ära ...”, hördes på långa vägar från den välfyllda Torpladan, sensommaren...