Frukta Herren, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
Psaltaren 34:10

Världen idag

Gud bevarade Burney mitt i orkanen

När Burney Anderssons fiskebåt råkade ut för en svår orkan utanför Alaska var de nära att gå under. Samma natt vaknade Burneys mor hemma i Sverige och upplevde att Gud kallade henne att be för sonen.

I dag kan han se tillbaka på ett händelserikt liv, där Gud alltid varit med.

Vittnesbörd · Publicerad 07:00, 27 jul 2021

Burney Andersson, som egentligen heter Bernth-Åke, växte upp som näst yngst av sex syskon i en svensk pastorsfamilj. Pappa Gideon var pastor inom både Pingströrelsen och dåvarande Örebromissionen.

När familjen flyttade till Alingsås blev det en tuff tid för Burney som pastorsson. Vid ett tillfälle omringades han och hans vän av ett gäng pojkar från skolan. De tänkte ge sig på vännen, men Burney ville inte lämna honom i sticket. Gänget bestämde sig då för att ge båda stryk.

En pojke gav Burney en rejäl örfil och sade: ”Om du är en riktig kristen så står det ju i Bibeln att du ska vända andra kinden till!”

– Det sved ordentligt och jag blev väldigt arg. Tårarna började komma, inte för att det gjorde ont utan för all ilska som bubblade upp inom mig. Jag vände andra kinden till ändå, berättar Burney.

Pojken slog till honom på den andra kinden. 

– Då sade jag: ”Nu står det inget mer i Bibeln om det här!”

Och så fick pojken smaka på sin egen medicin och gick därifrån med blodig näsa. Några fler bråk blev det inte.

Burney började arbeta som tidningsutdelare på Alingsås tidning redan när han var nio år. Det fortsatte han med tills han som sextonåring bestämde sig för att resa till USA 1972 för att gå en bibelskola i Seattle. Hans plan var att stanna ett år – men han bor fortfarande kvar, numera i Snohomish, fem mil från Seattle, tillsammans med frun, Julie.

Julie var också anledningen till att Burney blev kvar i USA. De träffades under bibelstudierna och gifte sig.

Så var det det där med namnet. Amerikanerna vrickade tungan när de försökte säga Bernth-Åke. Så det fick bli ett enklare alternativ: Burney.

Innan Burney gifte gjorde han en resa utmed amerikanska västkusten. Det var sjuttiotal och billigast att lifta hela vägen, från Seattle till Los Angeles, en sträcka på nästan 1 200 mil. Han resten med endast sin sjömanssäck, där han överst hade en stor bunt traktater och tio Nya testamenten.

– Alla jag åkte med fick en traktat, förklarar Burney.

Han träffade flera intressanta personer på resan.

– En av dem var en katolsk präst som plockade upp mig. Jag kände inte till katolska kyrkan och ställde många frågor. Trodde han på den helige Ande? Det gjorde han, säger Burney och ler åt minnet.

Prästen stannade vid ett motell, kom tillbaka och slängde en rumsnyckel till Burney. Han ville stå för rumshyran.

– Prästen var en riktig hurtbulle och frågade om jag hade badbyxor med mig. Det hade jag, så vi hoppade i och simmade i motellets pool, säger Burney och skrattar.

Han blev bjuden på mat varje dag och behövde de inte sova utomhus en enda natt. Kostnaden för resan blev 1 dollar och 25 cent! Pengarna hade gått åt till tre läskedrycker och fem vykort. 

Tjugoett år gammal började han 1976 jobba på en fiskebåt i Berings hav, söder om polcirkeln vid Alaskas kust. Yrket var stenhårt, och när båten kom in i ett fångstområde fanns ingen tid att sova. Besättningen var tvungen att hålla sig vaken flera dygn i sträck för att hinna håva in fångsten.

– När vi fiskade kungskrabba räknades fyrtio timmar som en kort ”arbetsdag”. Vi jobbade upp till 46 timmar i sträck utan att sova, minns Burney.

På åttiotalet levererade Burneys båt fisk direkt till ett stort sovjetisk fartyg. Men det var något konstigt med det. Burney såg flera långa konstiga antenner sticka ut från båten, vilket gjorde honom nyfiken.

De sovjetiska sjömännen bjöd honom att komma över till deras fartyg för en rundtur, men Burney lade märke till att besättningen undvek ett område på båten. Burney var fortfarande intresserad av de märkliga antennerna, och när sjömännen passerade den plats där antennerna stack ut, såg han en mystisk passage.

Nyfikenheten tog överhanden. Burney fick en ingivelse och vek raskt av in i gången.

– Dörren var öppen. När jag tittade in var det fullt av radioapparater och annan teknik som jag aldrig tidigare sett, minns han.

I rummet satt ett tiotal personer med headset för avlyssning. En stor ryss upptäckte att Burney kikade in i rummet och smällde igen dörren med full kraft. Efter det hade ryssarna noga uppsikt över honom och följde varje steg han tog innan han firades ner till fiskebåten igen.

Under sina många år som fiskare i Alaska fick Burney vara med om att rädda nio personer när deras båtar var på väg att sjunka i svåra stormar. Sjömännens förtjänst kunde vara hög under sommarmånaderna, men det personliga priset kunde bli högt. Burney fick uppleva att flera vänner och kollegor gick under med sina fiskebåtar. 

–Två av dem som jag var med att dra upp ur havet lever inte i dag, säger Burney, märkbart rörd med darr på stämman.

De två sjömännen klarade inte av den svåra avkylning de utsatts för i det iskalla vattnet och avled senare.

En annan gång var det Burney som hamnade i en våldsam orkan. Vågorna gick över tjugo meter höga och kastade sig med våldsam kraft mot båten. Tjocka fönsterglas krossades, kraftiga metallföremål böjdes och fast monterad utrustning kastades över relingen. Det stormade så hårt att en annan båt blåste trettio mil tillbaka i motsatt riktning.

– Vi stod där och öste vatten. Skepparen blev alldeles vit i ansiktet och vi trodde aldrig vi skulle klara oss, säger Burney.

Besättningen fick order om att ta på sig sina överlevnadsdräkter för att vara beredda om det värsta skulle inträffa. Efter att ha kämpat i orkanen i många timmar lyckades man ändå slutligen ta sig till en hamn. Men en annan båt gick under i samma storm.

När Burney ringde hem till sin mor Lilly i Sverige kort efter händelsen, berättade hon att Gud hade väckt henne mitt i natten för att be för sin son; hon hade upplevt sådan nöd för honom. Det visade sig vara just då fiskebåten kämpade i orkanen.

– Jag är övertygad om att det är min mors böner som gör att jag sitter här i dag. Jag tror det var änglar som bar vår båt igenom stormen, säger Burney allvarligt.

Det tuffa fiskarlivet till trots fortsatte Burney med det till 1993, då en incident satte stopp för fortsatt fiskande. Burney skadade sitt vänstra pekfinger allvarligt, men båtägaren vägrade åka till en hamn där han kunde få vård. Skepparen tänkte mer på pengarna än de anställda.

När båten väl återvände till hamnen hade fingret blivit så inflammerat att man blev tvungen att amputera det vid knogen. Eftersom båda händerna behövs för det tuffa jobbet kunde Burney inte fortsätta.

Men Gud ledde honom till ett nytt jobb hos flygplanstillverkaren Boeing, där han arbetar sedan dess.  

– Förutom min fru brukar jag säga att fisket är min första kärlek. Jag saknar det verkligen ibland, men ekonomiskt är det säkrare att jobba på Boeing – som dessutom bjuder på de förmånliga sjuk- och pensionsförsäkringar man behöver i USA, tillägger Burney med ett leende.

När vi fiskade kungskrabba räknades fyrtio timmar som en kort ”arbetsdag”. Vi jobbade upp till 46 timmar i sträck utan att sova.
Jag är övertygad om att det är min mors böner som gör att jag sitter här i dag.

Burney Andersson

Ålder: 65 år

Familj: frun Julie, tre vuxna barn och sex barnbarn, varav ”fyra i himlen”.

Bor: Snohomish, Seattle, staten Washington, USA.

Gör: Markchef och så kallad problemslösare på flygplanstillverkaren Boeing. Ibland åker han till Boeings fabriker i andra länder och håller utbildningar.

Gjort: Sjöman och styrman på räk-, lax- och krabbtrålare i Berings hav, Alaska bukten, utanför ögruppen Aleuterna och i norra Stilla havet mellan 1976 och 1993. 

Kuriosa: Älskar antika svenska redskap och saker från förr. Besöker nästan alltid auktioner i Sverige när han besöker sina fem syskon och deras barn.

Sverige nobbar FN-konferens: ”Antisemitiska inslag”

FN. Sverige var ett av flera länder som avstod från att uppmärksamma 20-årsjubileet av den första,... lördag 25/9 12:00

Känd diakon beskylls för judehat

Tro och solidaritet. Anna Ardin, diakon inom Equmeniakyrkan och ledamot i förbundsstyrelsen för socialdemokratiska Tro... lördag 25/9 08:00

Det är i misstrons mylla som alla broar bränns.

Gästkrönika Skandinavien har varit hela världens lilla Bullerby. Ett handslag har räckt, ett löfte har hållits.... lördag 25/9 00:00

Glädjeämnen mitt i fattigdomen

Missionsglimten Gå ut mission samarbetar sedan ett par år med inhemska missionärer på Madagaskar. Det är helt... lördag 25/9 00:00
E-tidning
Senaste magasinen

Hur länge bör vi vänta med att gifta oss?

Familjefrågan Jag har träffat en man som jag har blivit enormt förälskad i. Vi har träffats i snart tre månader...
Senaste avsnitten:
Följ Världen idag i sociala medier