Ert tal ska alltid vara vänligt kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.
Kolosserbrevet 4:6

Världen idag

Barnslaven Abbi fick ett nytt liv

Abebech ”Abbi” Åkvist var bara fyra år när hon lämnades bort som slav till en främmande familj i Etiopien. Arbete, slag och svält var hennes vardag, men Gud hade en annan väg förberedd. När en kristen familj från Sverige ville adoptera henne började en resa från mörker till ljus.

Vittnesbörd · Publicerad 11:30, 6 mar 2020

Abbi sitter vid matsalsbordet i Uppsalalägenheten där hon bor tillsammans med maken Per och döttrarna Esther och Ruth. De är relativt nyinflyttade efter mer än fjorton år i Etiopien där de bott och arbetat. Det är en grå och regnig januarieftermiddag, men Abbi utstrålar ljus och värme där hon sitter. Det är svårt att tänka sig allt det mörker som hon har gått igenom. Slag, svält och hårt hushållsarbete var hennes vardag under tio års tid.

– Men min första tid i livet var jag lycklig, berättar Abbi.

– Jag bodde med min mamma, pappa, bror och syster och det fanns så mycket kärlek. Våra föräldrar älskade oss. Vi var fattiga men det var inget jag någonsin förstod.

Det var när Abbis pappa gick bort i tbc som livet rasade. Då hennes mamma inte fick något jobb blev situationen ohållbar, och Abbi och syskonen lämnades bort. Lillasyster Maria adopterades till Sverige, brodern Abdi hamnade på barnhem och Abbi lämnades att bo hos en familj hon inte kände. Från den dagen kunde hon klassa sig själv som slav. Medan andra fyraåringar knappt kammade sitt hår själva förväntades hon arbeta likt en vuxen.

– Jag skulle sköta allt i hemmet. Laga mat, bädda, städa, tvätta, fixa matsäck åt barnen, berättar hon.

– Gjorde jag ett dåligt jobb fick jag stryk. Jag blev kallad för åsna och hund och förstod aldrig vad jag gjorde för fel eller varför jag blev slagen.

Abbi levde på hoppet att hennes pappa en dag skulle hämta hem henne, men när en äldre kvinna förklarade att ”är man död kommer man aldrig tillbaka”, hann verkligheten ikapp.

– Jag insåg att jag aldrig mer skulle träffa min pappa.

– Det var så hemskt och jag fick en stor sorg som bara växte. Dessutom hatade jag min mamma så mycket för att hon lämnat bort mig. Jag kände mig oönskad och oälskad. Mamma dog när jag var tolv år gammal.

En ljuspunkt i tillvaron var dock skolan. Det var lag i Etiopen att alla barn skulle studera och så länge Abbi skötte sina sysslor fick hon gå dit, vilket blev hennes andningshål.

– Jag älskade skolan, säger Abbi och ler.

– Det blev min viloplats och jag fick vara ett barn. Jag var dessutom väldigt duktig, vilket tyvärr ingen brydde sig om.

– Jag funderade mycket på Gud. Jag var inte säker på om han fanns men jag bad, där jag låg på jordgolvet i mitt skjul, att han skulle hjälpa mig därifrån och att jag skulle få en mamma och pappa som älskade mig. Min största hunger var efter kärlek!

Guds vägar är, som så ofta, förunderliga. Vad den då nioåriga Abbi inte visste var att hennes och de blivande adoptivföräldrarnas vägar hade börjat flätas samman långt tidigare. Siv blev frälst som sjuttonåring och fick tidigt ett tilltal från Gud. Hon såg en syn med en kvinna och tre små barn, alla mörkhyade, och upplevde att Gud sa till henne att hon en dag skulle ta hand om dessa syskon. Men livet rullade på och hon gifte sig med Gunnar och de fick tre biologiska barn tillsammans. När deras yngste son var runt halvåret, adopterade de Abbis lillasyster som då var ett och ett halvt år gammal. De fick då veta att hon hade två äldre syskon och förstod att dessa tre var barnen som Siv sett i sin syn. De började söka efter Abbi och brodern Abdi – något som skulle komma att ta elva år.  

Abbi drar fingrarna genom håret och rättar till sina glasögon innan hon återvänder till sin livsberättelse. Hon hade hunnit bli fjorton år och det var en lördag. Hon röjde i huset och plockade upp en fin klänning som hamnat på golvet. En parfymflaska, som antagligen trasslat in sig i tyget, föll i golvet och gick sönder, vilket självklart inte gick obemärkt förbi. Abbi satt och rostade kaffe över elden när kvinnan i huset i ilska slog henne med ett brinnande vedträ. Sjalen Abbi bar över axlarna fattade eld och kvinnan rev henne.

– Det var en hemsk upplevelse, säger hon och skakar på huvudet.

– Jag tänkte att ”nästa gång dödar hon mig” och bestämde mig för att fly därifrån.

Abbi gav sig av och sökte upp sin bror som hon börjat brevväxla med något år tidigare. Hon fick tyvärr inte plats på barnhemmet där han bodde utan hamnade hos en kvinna som hon arbetade hos i fem månader. Men en dag kom ett glädjande besked från brodern – hon skulle få åka till Sverige där en familj ville adoptera henne.

– Jag trodde inte det var sant, säger hon.

– Jag var så lycklig. Någon ville ha mig och de längtade efter mig, det var ett mirakel. Jag fick hjälp att sätta mig på ett plan till Arlanda, där mina nya föräldrar mötte mig. De kramade om mig och grät. De hade väntat på mig i elva år.

– Vi reste till Umeå där de bodde, och första natten fick jag sova mellan dem. Jag tänkte då att ”Gud finns” och har sedan dess aldrig tvivlat på hans existens.

Men trots att hon hade fått mer än hon kunnat drömma om, mådde Abbi väldigt dåligt. Mardrömmar och ångest efter allt som hänt i Etiopien plågade henne.

– Jag insåg då att jag inte tagit emot Jesus i mitt hjärta och bad en bön till honom. En tid senare döpte jag mig också, och när jag kom upp ur dopgraven kändes det som flera ton ramlade av mina axlar.

Den verkliga brytpunkten med det förflutna kom dock under ett möte med riksevangelisten Roger Larsson. Han såg Abbi i folksamlingen och talade ut ord över henne – specifika ord som Abbi endast nämnt inför Gud. Medan Roger bad upplevde hon att hon stod inför Gud, som frågade: ”Vill du fortsätta må dåligt och att folk ska tycka synd om dig, eller vill du förlåta och leva det liv jag har för dig?”

– Jag svarade att ja, jag vill förlåta, men hur?

– Då sade Roger: ”Nu drar vi ut roten av hat och bitterhet ur ditt hjärta” och sedan dess har jag varit helt fri.

– Beslutet att förlåta var den bästa medicinen, så befriande.

Sedan Abbi träffade maken Per i Uppsala har mycket hänt. De har fått dottern Esther, något som läkarna menade var fysiskt omöjligt, och även adopterat Ruth från Etiopen. Två mirakelflickor, på olika sätt.

– Redan tidigt i vårt äktenskap fick vi en vision från Gud – ”nå de onådda och hjälp de hjälplösa”.

– De orden har varit vår drivkraft och vi har tillbringat många år på missionsfältet.

Speciellt är ändå att Etiopen har varit parets stora passion, då Abbi hade lovat sig själv att aldrig sätta sin fot där igen. Förutom stora evangelistiska kampanjer där tusentals människor fått höra Guds ord och blivit frälsta har de även startat Family Mercy House, som bedriver kurser för ensamma utsatta mammor. De får praktisk utbildning med mål att bli självförsörjande och deras barn innefattas i ett fadderprogram så att de kan gå i skolan och få mat och kläder.

– Förutom utbildningen vill vi hjälpa kvinnorna att bli hela på insidan. Det är fantastiskt att se; efter kursen som är nio månader lång kan man inte känna igen dessa kvinnor. De har blommat ut.  

Gud har slutit cirkeln. Den lilla slavflickan utan hopp och framtid fick frälsning, en kärleksfull familj, upprättelse och styrkan att förlåta. I dag ger hon tillbaka till kvinnor som befinner sig i samma sits som hennes biologiska mor en gång var i.  

– Jag är så tacksam till Gud för allt, och att jag kan hjälpa människor till ett bättre liv.

Medan andra fyraåringar knappt kammade sitt hår själva förväntades hon arbeta likt en vuxen.
Beslutet att förlåta var den bästa medicinen, så befriande.
Den lilla slavflickan utan hopp och framtid fick frälsning, en kärleksfull familj, upprättelse och styrkan att förlåta.

Abebech ”Abbi” Åkvist

Ålder: 52

Bor: Uppsala 

Familj: Per, Esther och Ruth

Jobbar med: Family Mercy House och fadderbarnen. Samt timvikarie på en förskola. 

Gillar: Att jogga, familjen och vänner. 

Drömmer om: Att kunna köpa huset i Addis Abeba där Family Mercy House håller till.

Aktuell med: Nysläppta biografin ”Abbi – 4 år & slav” 

Floridapoliser knäböjde med demonstranter

USA. I bjärt kontrast till våldet bland protestanterna runt om i USA, förenades poliser och... måndag 1/6 17:01

Sann mångfald kräver olika åsikter, SVT!

Ledare Blott Sverige svenska stollerier har! Så skulle man kort kunna kommentera veckans uppmärksammade... lördag 30/5 00:00

Sverige är, sin kristna historia till trots, återigen väldigt hedniskt.

Ledarkrönika Vi närmar oss pingsthögtiden med förväntan på att Anden ännu en gång ska få fylla sitt bedjande... torsdag 28/5 00:20

Våra svenska folkbibliotek blir alltmer digitala

Kultur. De svenska biblioteken blir alltmer digitala. Nedladdningar av e-böcker och e-tidningar ökar,... måndag 1/6 10:00
E-tidning
Senaste magasinen

Hundratals nya medlemmar efter ny inriktning

Församlingsliv. På de senaste åtta åren har Pingstkyrkan i Skövde välkomnat 274 nya medlemmar. Det är resultatet av...

Vad händer med djuren efter döden?

Mot väggen ”Vi som tror på Jesus som vår frälsare kommer ju till honom när vi dör eller vid Hans återkomst....

Joel Halldorf, 40 år

Jubilar. Joel Halldorf föddes in i en välkänd pingstfamilj, där han fått både vägledning och inspiration för...