Ert tal ska alltid vara vänligt kryddat med salt, så att ni vet hur ni ska svara var och en.
Kolosserbrevet 4:6

Världen idag

”Att leva med Gud är den sanna och eviga lyckan”

Maria skrev studentuppsatser om lyckoforskning och brann för ämnet. Hon hittade ett slags inre välbefinnande och var per definition lycklig. Men nu, efter att ha mött Gud, vet hon vad sann lycka är.

Vittnesbörd · Publicerad 14:00, 1 apr 2020

Maria Kjöraas är en singelkvinna på 50 år som är social, nyfiken och tycker om att lära sig nya saker. Kristen tro var en sådan ny sak för henne, men mer om det senare. 

Maria ägnar dagarna åt att avsluta sin socionomutbildning. Hon kom till Umeå som ung vuxen för att studera till socionom, men hoppade snart av.

– Jag började må dåligt. Jag är adopterad och det sätter sina spår att bli lämnad, övergiven och tillbringa sina första år på barnhem, säger hon.

I cirka tio års tid mådde Maria dåligt och både skar sig och försökte ta sitt liv. Efter många års bearbetning började hon må bra igen, men det var en lång process.

– Jag fick bra professionell hjälp att bearbeta och må bra, men det var utan Gud.

Hon började åter läsa sociologi på universitetet och intresserade sig för lyckoforskning, ett ämne hon skrev studentuppsatser om. Hon började även jobba på ett företag som skulle ta fram en app som kunde mäta den personliga lyckonivån dag för dag.

– Jag brann för det området och tyckte att jag var på god väg att bygga upp min egen lycka inom livets olika områden.

Det var i det läget Maria såg en annons i en tidning om en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro.

– Då tänkte jag, ”det hör väl till allmänbildningen att veta mer om kristendom”. Även om man har gått svensk skola och sett påskfilmer om Jesus så vet man inte så mycket.

Av ren nyfikenhet anmälde hon sig till kursen – för i det läget upplevde hon ingen tomhet eller någon djupare saknad; hon var ju överlag nöjd med livet.

– Alphakursen skulle vara på Kafé Station, ett fik jag besökt tidigare. Det var viktigt för mig, jag tänkte att jag lättare skulle kunna bevara mig själv och det jag själv tycker när kursen hölls på neutral mark, säger Maria med ett leende.

Hon hade många funderingar, mest på ett intellektuellt och teoretiskt plan. Men så var det en pastor som sade: ”Maria, tro är att ha en relation med Jesus.”

– Det blev en aha-upplevelse: ”Jaså, är det?” Att förstå det var betydelsefullt för att jag skulle kunna ta till mig det vi pratade om mer personligt.

Maria berättar målande om sina känslor när det var dags för Alphagruppen att åka iväg på ”helig Ande-helg”. Hon hade aldrig hört talas om ”helig ande” och tyckte det lät skumt att man skulle behöva åka bort för att prata om det.

– Var det så viktigt, eller vad handlade det egentligen om? Jag var rädd och gjorde upp med en kompis om en mötesplats ifall det skulle bli för läskigt, säger hon och skrattar vid minnet.

Hon var på sin vakt, associerade till spöken och andar och undrade var den här anden – som dessutom var ”helig” – skulle dyka upp?

Mot slutet av helgen erbjöds Maria förbön, något hon inte ens visste vad det var. Under förbönen sade en pastor saker som talade rakt till henne, ett personligt budskap som bara Gud kunde veta att hon behövde höra just då.

– Jag blev otroligt berörd i hjärtat och kände att Gud finns ju. Han är ingen auktoritär gubbe som tittar på oss på distans, utan en levande, närvarande Gud. 

Berörd av tilltalet åkte Maria hem med vissheten att Jesus finns och lever, och att Gud vill ha en levande relation med oss människor.

– Jag hade tagit emot Jesus och trodde, men ville ändå veta mer om vad jag trodde på innan jag eventuellt döpte mig – vad nu det var för något?

Lyckan på jorden, allt bra hon hade, började kännas meningslöst i jämförelse med att vara med Gud. Varför skulle hon vara kvar här, i denna värld, när det nu var så mycket bättre i himlen hos Gud?

– Det var som att vara särbo med Gud fast jag ville vara hos honom hela tiden, i gudsnärvaron, glädjen och friden, säger Maria. 

– När jag inte var i det upplevde jag en enorm saknad och en fruktansvärd längtan efter Gud. Jag ville dö för att få vara nära Gud i himlen, inget annat kändes viktigt längre.

Men gudstjänsterna, predikningarna, lovsången och andlig vägledning blev betydelsefulla för henne. Det var en andlig process innan hon kände sig redo att döpa sig och ge Gud resten av sitt liv. Och den 13 november 2016 döptes hon, på Fars dag.

– Genom dopet överlämnade jag hela mitt hjärta, kropp, själ – allt jag är till Gud. Jag hade byggt mitt liv och välbefinnande med mänsklig kraft, men nu hade jag hittat en annan typ av lycka, en lycka som var större än mig. 

Så sent som natten innan dopet längtade Maria efter att dö för att komma till himlen och Gud. 

– Men i dopet kom himlen ner till mig! säger Maria och tillägger med glittrande ögon att hon gått från att vara särbo till att nu bo tillsammans med Gud.

– Vi behöver inte jaga himlen, den finns i oss!

Vad är skillnaden mellan den lycka du upplevde innan du tog emot Jesus och den du upplever nu? 

Maria använder bilden av en darttavla för att förklara:

– Darttavlans olika fält representerar olika delar i livet. Du kanske är nöjd med att dina relationer är åtta av tio poäng, jobbet är en sjua och ekonomin ger helt okej poäng. Men att hitta Gud är som att träffa bull’s eye, mitt i prick, högsta poängen. Det kan inte bli bättre – jakten är över.

– Utan Gud fortsätter jakten efter mer förnöjsamhet och mer lycka, men med Gud hittar man meningsfullheten. Gud fyller en med kärlek, glädje, frid och ljus, förklarar Maria.

Hon tillägger att man inte är lycklig varje dag bara för att man har Gud, men han är med i allt och även i svårigheterna. Det finns alltid någon att vända sig till som lyssnar, ser, förstår, ger vägledning och stöd. 

– Men förutsättningen är att man är ärlig och genuin, först då kan man ta emot hans hjälp och omsorg.

I dag är Maria mer oviss än tidigare kring jobb och framtiden. 

– Jag vet faktiskt inte vad Gud vill än, men han ledde mig till ett års bibelskola och nu till att slutföra min socionomexamen. Jag tar ett steg i taget och vet att Gud kommer att uppenbara vartefter, så länge jag vilar i tron, håller mig nära, lyssnar och följer Gud.

Maria säger att den lycka hon har i Gud är en lycka som inte kommer att försvinna när hon dör. Tron på en evighet har gett henne ett nytt lugn inför både framtiden och världsproblem.

– Jag förstår alla som blir oroliga över corona, krigen och miljön, men tron på evigt liv ger mig ett lugn. Svårigheterna i världen försvinner inte, men på den personliga nivån finner jag tryggheten som gör att jag kan glädja mig i vardagen och somna på kvällen.

– Att leva med Gud är den sanna och eviga lyckan!

Jag var rädd och gjorde upp med en kompis om en mötesplats ifall det skulle bli för läskigt.
Vi behöver inte jaga himlen, den finns i oss!

Maria Kjöraas

Bor: I Umedalen, Umeå.

Uppvuxen: I Bålsta.

Familj: Singel. Vänner, föräldrar och två bröder.

Hobby: Samhällsintresserad, följer med i det som sker i Sverige och världen.

Favoritsång: ”No longer slaves” (Bethel Music)

Favoritbibelord: Psaltaren 139

Sann mångfald kräver olika åsikter, SVT!

Ledare Blott Sverige svenska stollerier har! Så skulle man kort kunna kommentera veckans uppmärksammade... lördag 30/5 00:00

Sverige är, sin kristna historia till trots, återigen väldigt hedniskt.

Ledarkrönika Vi närmar oss pingsthögtiden med förväntan på att Anden ännu en gång ska få fylla sitt bedjande... torsdag 28/5 00:20
E-tidning
Senaste magasinen

Hundratals nya medlemmar efter ny inriktning

Församlingsliv. På de senaste åtta åren har Pingstkyrkan i Skövde välkomnat 274 nya medlemmar. Det är resultatet av...

Vad händer med djuren efter döden?

Mot väggen ”Vi som tror på Jesus som vår frälsare kommer ju till honom när vi dör eller vid Hans återkomst....

Joel Halldorf, 40 år

Jubilar. Joel Halldorf föddes in i en välkänd pingstfamilj, där han fått både vägledning och inspiration för...