Så länge Samuel kan minnas har han haft en tro på Gud. Han är uppvuxen i en kristen familj och han lät sig döpas när han var 13 år. När han var 14 började relationen med Gud fördjupas ytterligare.
– Jag har alltid haft en stor längtan efter Gud, säger han.
Under hösten har Samuel börjat fundera kring gudsfruktan. Han berättar att han är uppvuxen med ordet, men upplever inte att det har predikats så mycket om det.
– Jag började fråga mina vänner om de visste vad gudsfruktan är och de flesta visste inte det. Och de som visste gav ett väldigt vagt svar, säger han.
Samuel har upplevt att just gudsfruktan har haft stor inverkan i hans liv. Han säger att det handlar om att ha respekt för Gud och att veta vem han är, att han har auktoritet. Han menar att det inte handlar om att vara rädd för Gud, som älskar oss, men att vara rädd för eller se allvaret i att komma ur Guds vilja, alltså att leva i synd.
Gudsfruktan har varit en drivkraft och källa för Samuel att komma ännu närmare Gud. Det gör att han vill göra rätt från början och att inte missbruka nåden.
– Gud är en rättvis domare. Vi bör ta honom på stort allvar, det är ingen lek, säger han.
I vardagen leder gudsfruktan till att Samuel upplever att han hindras från att göra sådant som inte ärar Gud.
– Jag känner att Gud kommer till mig och stoppar mig för att han älskar mig och vill mitt bästa.
Mellan två till sju års ålder var Samuel missionärsbarn i Myanmar och han drömmer om att få se sina framtida barn växa upp på samma sätt.
– Jag kan koppla med alla slags människor på grund av att jag mött så många olika människor från olika kulturer, säger han.
– Det är ett liv fullt av äventyr. Man lär sig att förlita sig på Gud och lägga allt i Guds händer, fortsätter han.
Att ha fått uppleva olika kulturer och få större förståelse för världen har blivit en styrka för Samuel.
– Man går igenom mycket och det är svårt att passa in, men det är det som gör en stark, säger han.
På grund av att familjen rest så mycket känner sig inte Samuel helt hemma någonstans, utan han säger att hem för honom kan vara på flera platser.
Minnena från Myanmar är begränsade för Samuel. Han var med om en olycka när han var 12 år som gjorde att han förlorade många minnen från barndomen. Det var på idrotten som han och en annan kille i klassen krockade när de spelade brännboll. Han fick en hjärnskakning och han berättar att han kräktes sju gånger.
– Jag somnade flera gånger i bilen på väg till sjukhuset, men jag kände frid.
Samuel kommer inte ihåg vad som hände på sjukhuset. På grund av olyckan har han än i dag svårt att minnas även sådant som sker nu.
– Det kan fortfarande kännas av, men det är bättre, säger han.
Just nu leder Samuel tillsammans med en tjejkompis en bönegrupp online för missionärsbarn. Det är uppemot fyrtio personer i åldrarna 14 till 32 år som deltar.
– Vi kände hur Gud ledde oss när vi startade gruppen. Allt var så smidigt.
Genom att leda gruppen har Samuel fått växa i att se människor och deras behov och att vara lyhörd till Guds röst.
– Man får växa som mest i sin relation med Gud när man är i tjänst för andra och det här är en sorts tjänst, säger han.
Ett av de bibelord han lever mycket i nu är 2 Korinthierbrevet 12:10: ”Och därför gläder jag mig över svaghet, misshandel, nöd, förföljelser och ångest för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag stark.”
– Jag har älskat det bibelordet ett tag. Så lite som möjligt av mitt världsliga jag och så mycket Gud som möjligt, säger han.
Samuel var på sin första egna missionsresa i Ungern i höstas. Det var mycket fokus på evangelisation och han fick uppleva hur viktigt det är att lyssna in Guds röst.
– Hellre ta för mycket tid än för lite med Gud innan man går ut, så att man är beredd på vad Gud vill göra.
Under missionsresan fick Samuel se Gud frälsa människor och det blev många goda samtal.
Till sommaren är det dags för nästa missionsresa, närmare bestämt bär det av till Rwanda. Samuel har under en tid burit på en längtan att resa till Afrika och han ser speciellt fram emot att få predika evangeliet för ungdomar.