Plusarkiv: Ungkrönika: Livet är inte som på Facebook

I sommar har jag försökt bli mer aktiv på Facebook. Uppdaterat status oftare, fått fler tummar uppåt och folk har kommenterat. Och så har jag läst alla andras status om mysiga fikastunder, varma kustklippor, trevliga biofilmer och underbara vänner. Fler än två gånger har jag känt avundsjuka, jag vill också ha det där sköna livet som alla andra verkar ha.
Så jag har skrivit om samma saker. Kul jobb, solsken, vackert väder och en massa märkliga statusrader om busschaufförer med göteborgsk, hurtig humor. Och kanske har någon av mina vänner blivit avundsjuk på mig. Mitt liv verkar ju så härligt, så fritt från irritationsmoment, en enda lång njutning där det största problemet är vad jag ska beställa för pizza.
Det är inte alls så att jag tycker att man alltid måste leverera djupa insikter på Facebook; forumet i sig öppnar kanske inte för en filosofisk analys av livet. Men blir inte verkligheten lite skev när allt jag får veta om mina vänner (varav jag inte träffat de flesta senaste året) är hur god hallonglas de slickar på eller vilka mysiga middagar de käkar i solnedgången? Vem vill berätta att man mår kass eller att någon precis svikit?

Jag önskar verkligen att alla får schyssta möten IRL när de hängt färdigt på diverse forum eller tryckt "like" på sina kompisars statusrad. Att de ska ha vänner som kan prata om det svåra, forum där det jobbiga också får plats, där man kan dela smärtan och tårarna. Att de inte tror att livet ska vara som på Facebook. Att det faktiskt får regna, att relationer kan krisa och att busschaufförer kan vara riktigt sura. Att man får lära sig hantera vardagen när den blir mörk och svår att begripa sig på.
Fundera en stund på hur Jesus hade uppdaterat sin Facebookstatus. Jag tror att både euforin efter helandemirakler och ångesten i Getsemane hade fått plats. Han hade säkert skrivit om känslan av att gå på vågorna, liksom om hur hjärtat gick sönder när Petrus lämnade hans sida. För sådant är livet. En blandning av sött och salt. Och det är helt okej.

Samuel Teglund
Ungredaktör, Världen idag