Vilken roll spelar Gud i den teistiska evolutionen?

Vad menas egentligen med teistisk evolution (eller benämningen evolutionär kreationism som en del föredrar)? Kanske kan det innebära olika saker. Det kan ha att göra med vad man menar med begreppet evolution.

När det gäller biologi brukar två aspekter finnas med i tankarna. Den första är den om ett universellt gemensamt ursprung för alla levande varelser. Denna tanke brukar illustreras med evolutionsträdet vars stam längst ned utgörs av den så kallade urcellen.

Här menas med evolution alltså att en historisk process ägt rum varunder livsformer successivt och generationsvis förändrats. Alla livsformer är på så vis besläktade med varandra.

Den andra aspekten som kan avses rör mekanismen för detta släktskap, hur framkomsten av nya livsformer gått till. Evolutionister framför som förklaring det som ofta kallas neo-darwinism – den skapande förmågan hos kombinationen av slumpvisa mutationer och det naturliga urvalet.

Vi får utgå ifrån att åtminstone den första aspekten omfattas av alla former av teistisk evolution, annars vore det inte meningsfullt med benämningen. Vad gäller den andra aspekten blir frågan om neo-Darwinismen (och/eller andra evolutionära mekanismer)  i sig själv är tillräcklig för att ge upphov till alla livsformer. 

En sekulär evolutionist anser förstås att så är fallet. En teistisk evolutionist har att ta ställning till om dessa mekanismer har fått verka helt självständigt eller under Guds inflytande och ingripande.

I det senare fallet får vi anta att allt skett efter Guds ritningar och det uppkomna resultatet måste därmed vara designat av Gud. Man hamnar då i det som i dag kallas intelligent design – att intelligens och en medveten avsikt utgör en förutsättning för resultatet. 

Resonerar alla teistiska evolutio­nister på det viset? Det tycks finnas olika inställningar och även en viss otydlighet beträffande hur man ser på Guds inblandning i ett evolutionärt förlopp.

Vissa vill inte se någon inblandning alls. En ledande teistisk evolutionist, Kenneth Miller, skriver att ”evolution fungerar utan vare sig plan eller syfte … evolution är slumpmässig och utan inriktning”.¹ 

Andra, såsom den mycket inflytelserike genetikern Francis Collins, grundaren till BioLogos, har varit ovilliga att ta tydlig ställning till huruvida Gud har haft inflytande över mekanismen eller om den verkat helt autonomt.

Han skriver: ”Evolution kan för oss te sig som driven av slumpen, men från Guds perspektiv skulle resultatet vara helt specificerat. Gud skulle alltså kunna vara fullständigt och intimt inblandad i skapande av alla arter, medan det från vårt perspektiv … skulle framstå som en slumpmässig process utan ledning.”²

Collins säger att Gud skulle kunna vara inblandad, men det tycks inte vara något som säger att han behöver vara det. Hans position har gett upphov till följande kritik: ”Collins tycks framställa Gud som en kosmisk skojare (eng. trickster) som vilseleder folk till att tro att den process varmed de tillkommit var blind och utan syfte, även fast det inte var så.”³

Märkligt nog tar Francis Collins också avstånd från intelligent design. Men om Gud övervakat processen med mutationer och naturligt urval så är det svårt att bortse från intelligent design.

Det är svårt att se att den design som också sekulära evolutionister uppfattar, men som av dem kallas för illusorisk, skulle vara annat än en verklig, avsedd och medveten design, om Gud hela tiden styrt.

Att omfatta Guds styrning i någon mening men ändå avvisa intelligent design ter sig motsägelsefullt.

Det teistiska i teistisk evolution är således inte alltid enkelt att bena ut.

1. Kenneth Miller och Joseph Levine, Biology (Prentice Hall, 1998).
2. Francis Collins, The Language of God: A Scientist presents Evidence for Belief (Free Press 2006).
3. John West, Nothing New under the Sun (2007).