Runt förra sekelskiftet, när 1800-talet gick ut och 1900-talet skulle gå in, hade Sverige tre mycket uppmärksammade kyrkoledare. Två var biskopar – ärkebiskop Anton Niklas Sundberg (1818–1900) respektive Lundabiskopen Gottfrid Billing (1841–1925) – medan den tredje var lektor, Paul Petter Waldenström (1838–1917), ledaren för Svenska Missionsförbundet.

De tre hade olika personligheter och temperament, men också många överraskande likheter. Bland annat satt alla tre i riksdagen, tjugo år eller mer, och de båda biskoparna var under många år talmän i tvåkammarriksdagen. Biskoparna blev också erbjudna statsrådsposter av kungen, vilka de dock avböjde.