Ett mycket centralt begrepp under reformationens framväxt var ”frihet” (libertas, Freiheit). Luther använder det i många olika sammanhang, och en period använder han till och med i brev namnet Martinus Eleutherius – enligt tidens sed att översätta och anta grekiska namn – vilket betyder Martin ”Den frie [eftersom han befriats av Gud]”.

Frihetstemat kommer till uttryck även i boktitlar, såsom fallet är med Luthers båda ”tvillingskrifter”, Om kyrkans babyloniska fångenskap och En kristen människas frihet, publicerade tätt efter varandra hösten 1520. De båda skrifterna räknas till reformationens viktigaste skrifter och sammanfattar hur långt Martin Luther hade nått i sina tankar 1520.