”Det mest magra program lockar fler deltagare än bönemötet”

Utdrag ur boken Segrande bön (Sjöbergs förlag)

Jesus understryker att vi alltid bör be, utan att tröttna. Man kan vara en kristen utan att leva ett överflödande böneliv. Vi kan vara Guds barn och leva ett svagt liv.

Låt oss jämföra med hur det ser ut i det fysiska livet. En del människor lever ett rikt liv, och hela deras varelse liksom sprudlar av liv och kraft. Andra däremot, de svårt sjuka till exempel, har så lite liv kvar i sig att man inte säkert kan veta om de kommer överleva eller dö. Det kan alltså vara stor skillnad på måttet av liv och kraft som människor äger rent fysiskt. 

Så är det också med den kristne och med vårt böneliv. Det finns de som har ett rikt, sprudlande böneliv, medan andras böneliv är så knapert att man nätt och jämt ser att det lever. Det är dessa Herren vill sporra till ett rikare liv, och jag önskar att han fick sporra oss alla att stå upp och börja det fulla, rika liv till vilket Gud kallat var och en av oss. 

Det är tydligt att det kommer att komma särskilda frestelser att slöa till i bönen i tiden precis innan Jesu återkomst. Denna tid kommer att vara svår, det säger Skriften tydligt. ”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider” (2 Tim 3:1). Och det framgår av Jesu liknelser att det blir en svår tid, ja, så svår att till och med de visa jungfrurna kommer att somna. 

Det kommer att bli en utomordentlig prövning av livet i Gud, och bara den som tar sin kristendom på fullaste allvar kommer igenom denna prövning med seger. 

Det är till denna seger Jesus vill leda oss, och han visar att det går att leva ett rikt liv också under denna tid av förfall. Det finns historiska exempel på detta. Under mörka tider då Guds folk befunnit sig i djupt förfall, har det levt en och annan själ som liknat en blomma i frusen mark. De har stått där ensamma och övergivna, men de har levt ett innerligt liv med Gud. 

Herren visar också i Skriften på sådana exempel. Ingen behöver förlora hoppet. Men låt oss ha ögonen öppna för de stora faror som lurar omkring oss, och för de stora möjligheter till avfall som finns. Om du ser dig omkring kommer du att upptäcka hur verkligheten ser ut. 

Allt annat verkar vara populärt, förutom bönemöten. Det mest magra program lockar fler deltagare än bönemötet. Man kan ställa till med vad skräp som helst under religiös etikett och få folk att komma. Ja det är nästan så, att ju magrare programmet är, desto bättre går det på en del håll! Men är det fråga om ett bönemöte, då heter det: ”Jaså, är det bara ett bönemöte. Då bryr jag mig inte om att gå dit.” Det finns ju glädjande undantag, men i allmänhet är det så. 

Jag tror att en av orsakerna till varför det i den sista tiden kommer att vara så svårt att vara en uthållig bedjare, är att ondskans andemakter då kommer ha en särskild makt. Djävulen vet att han inte har lång tid kvar och därför gör han allt han kan för att om möjligt få även de utvalda på fall. 

Och vad det går lätt att koppla av! Det är som om det låg något slags sömnmedel i luften. Det är så lätt att ge efter för sömnaktighet. Herren kommer att pröva sitt folk. Han vill inte ha agnar i sin lada, och därför kommer han att låta dem som tillhör honom gå genom sållet. Det är också många som ger upp kampen; de väger för lätt. 

Särskilt mot slutet av denna tidsålder kommer det att bli mycket mörkt. Och då är det svårt att hålla sig vaken. Det är lättare att hålla sig vaken när det är ljust. När jag i juli var uppe i Norrland, var där så ljust att det knappt gick att sova. Men när den mörka tiden kommer där, då vill man sova mycket mer än under den ljusa årstiden, sa man mig. 

Så fungerar det också i ett andligt hänseende. Och det kommer att bli allt mörkare mot slutet. Det är därför det då kommer att vara svårt att hålla sig andligt vaken. Har du känt hur det börjar dra i ögonlocken, du som har som ditt högsta mål att du ska vara redo när Jesus kommer? Kom ihåg, att om Jesus får ta hand om oss helt och hållet, så kan han bevara oss som brinnande bedjare. 

Lägg märke till det här: När satan angriper bönen, så angriper han själva bönens hjärta. Av bibelordet kan vi förstå att han kommer att angripa tron. ”Men ska Människosonen finna tron på jorden när han kommer?”

Jag sa, att tron är bönens hjärta, och jag tror att vi ska stanna till vid den bilden. Det är så med oss, att när tron är levande, då känns det lätt och härligt att be. Men när tron tar skada, då är det omöjligt att be länge. För vad är det som ger kraft till vår bön om inte tron? I liknelsen om änkan och domaren är det den undergörande tron det talas om. Har du fått bönesvar, så har du antagligen varit med om en undergörande tro. För bönesvar är ofta under. 

Hur ofta ser man inte att satan nått sitt mål och lyckats undergräva tron på bönens makt? Det finns de som går på bönemöten för att pastorn ska se att de är där, eller för att samvetet säger dem att de ska gå dit så att Gud ska se att de är där. Men de går inte dit därför att de tror att de kommer få något svar på sina böner. 

Tänk om vi trodde på det vi säger att vi tror på. Skriften säger, att där två eller tre är samlade i Jesu namn, där är han mitt ibland dem. Tänk er att ni skulle få höra att Jesus från Nasaret personligen och fullt synlig skulle vara med på nästa bönemöte, och att var och en som hade något att be honom om var välkommen dit. Tror ni att folk skulle komma till bönemötet den kvällen?