Tro och liv
Därför kan mänskligheten inte ha existerat mer än några tusen år
Lågt räknat ansamlas 60–100 mutationer från en generation till nästa, varav en försvinnande liten andel är fördelaktig i någon begränsad mening.
Säkert har du hört det naturliga urvalet (selektionen) lovprisas i tv:s naturdokumentärer. Enligt evolutionsteorin är det urvalet som slipat fram alla naturens finurligheter och skönhet, utan någon annan vägledning än den föränderliga livsmiljön – ungefär som att formen på en tappad lerklump passivt anpassar sig efter markens konturer.
Att en organism som är väl anpassad till sin miljö generellt får större framgång i livet än mindre lyckligt lottade, och kan få lite fler ungar/frön, är ganska okontroversiellt. Men det är lätt att glömma bort att det naturliga urvalet inte förmår skapa någonting alls på egen hand, utan bara eliminera de individer som är de mest olyckligt lottade och de anlag som de är bärare av.
Men om nu evidens – som vi tidigare sett – saknas för att mutationer förmår skapa några nyheter, ja, då finns det ingenting för urvalet att vaska fram. I så fall kan vi förvänta oss att i de fall där det är klarlagt att det verkligen är naturligt urval som har orsakat förändringarna hos en organism, så bör denna snarare vara genetiskt fattigare än rikare i förhållande till sin urmoder.
Det är också vad evidensen visar: Urvalet är orsaken till att grottfiskar saknar ögon, att skalbaggar på öar långt ute till havs mist sina flygvingar, att pudlar och taxar mist en mängd egenskaper som deras urmoder vargen har, att torskarnas medelstorlek i Atlanten minskat, att bakterier som odlas fram i näringsfattiga laboratoriemiljöer har betydligt mindre dna än ”vilda” bakterier, och så vidare.
Eftersom det är hela individer som utsätts för selektion och inte enskilda gener, så kommer de flesta svagt skadliga (och de betydligt färre svagt fördelaktiga) mutationerna att undgå urvalet och liksom ”åka snålskjuts”. Bara individer med väldigt allvarliga mutationsdefekter ”upptäcks” och elimineras, och sådana med väldigt fördelaktiga* mutationer premieras (till exempel antibiotikaresistenta bakterier).
För övrigt är det mer eller mindre slumpen som avgör vilka individer och därmed anlag som bevaras, och resultatet blir att svagt skadliga mutationer kommer att ansamlas i arvsmassan och leda till att den långsamt men obönhörligt bryts ner över tid. Fenomenet kallas ”genetisk entropiökning” och är särskilt alarmerande hos oss människor.
Lågt räknat ansamlas 60–100 mutationer från en generation till nästa, varav en försvinnande liten andel är fördelaktig i någon begränsad mening. Därför kan mänskligheten inte ha existerat längre än några tusen år, och flera andra genetiska evidenslinjer understryker det.
Men om en konstruktiv mutation äger rum så måste den också bli gemensam för hela populationen (”fixeras”). Antag att du skulle få en fördelaktig mutation som ger dig vissa fördelar. Hur lång tid det skulle ta innan mutationen återfinns i samtliga jordens människor? Det beror givetvis på hur stor befolkningen är, om anlaget är dominant eller inte och om befolkningen är homogen eller utspridd över jorden.
Men tid tar det. Lång tid. Betydligt längre tid än de sex miljoner år som sägs ha förvandlat apliknande varelser till människor. Det här brukar kallas väntetidsproblemet, eller Haldanes dilemma.
Hur fick fladdermössen sitt ekolodsystem, kaskelottvalarna förmågan att dyka ner till 2 500 meters djup och påfågelhanarna sina ögonbeklädda fjädrar, och vi vår hjärna? Finns det evidens för idén att det är ett resultat av mutationer och selektion? Svar: Nej.
Det betyder i praktiken att darwinismen bygger på två nedbrytande mekanismer: dels mutationer (se förra artikeln), och dels selektion som utarmar organismernas arvsmassa. Dessutom anser evolutionister att ungefär hälften av vår arvsmassa är kvarlevor av forntida virusangrepp.
Visste du att den evolution som så många kristna tar för given, till sitt innersta väsen, utgörs av denna oheliga och destruktiva treenighet?
*Observera att mutationer för antibiotikaresistens, likt andra fördelaktiga mutationer, är nedbrytande till sin karaktär. I en naturlig miljö utan antibiotika konkurreras resistenta bakterier snabbt ut av vilda, omuterade.
