Gymnasieklassen var på ett yrkesförberedande studiebesök på Volvofabriken. Guiden berättade att tillverkningen av en bil börjar med att en bibliotekarie hämtar ut en ritning för en viss modell, som sedan modifieras för speciella kundanpassningar, som skinnklädsel och backkamera.
Efter att en korrekturläsare kollat att allt blivit rätt skickas ritningarna ut på verkstadsgolvet, där digitalt styrda industrirobotar läser av dem och sätter ihop bilen del för del. Sedan görs den färdig för leverans, adresseras till rätt mottagare och transporteras i väg med specialgjorda trailers.
Tillbaka i klassrummet berättade läraren för eleverna att de var alla uppbyggda av flera biljoner exemplar av en ännu mer imponerande fabrik, nämligen den mänskliga cellen. Här består produkterna av 20 000 olika ”modeller” av proteiner, många med olika ”kundanpassningar”. Han förklarade att ritningsbiblioteket motsvaras av arvsmassan i cellkärnan och bibliotekarien av olika dataprogram som hittar rätt ställe utmed den långa dna-molekylen, rullar upp den och översätter den till en rna-molekyl.
Denna redigeras för att exakt rätt anpassning ska tillverkas, den korrekturläses för att hitta eventuella fel, och den skickas ut på ”verkstadsgolvet”, som för cellens del är cytoplasman utanför kärnan. Här finns gott om robotar som sätter ihop proteinerna efter de instruktioner som finns i rna-ritningarna.
Proteinerna paketeras i olika emballage, som förses med adresslappar, och sedan bär speciella trailers i väg dem längs vägar inne i cellen. Förutom detta har cellen en infrastruktur med förråd, lager, kraftverk, avfallshantering och säkerhet.
”Dessutom kan cellen göra något som ingen mänskligt byggd fabrik kan”, avslutade läraren. ”Den kan göra kopior av sig själv. Tänk om Volvofabriken inte bara byggde bilar utan också nya fabriker med lokaler, maskiner och anställda. Egentligen är det först då som man skulle kunna börja jämföra den med en mänsklig cell.”
Därmed hade läraren gått så långt som läroplanen tillät, men Alice, som inte ville låta skolan komma i vägen för hennes utbildning, fullföljde tankebanan:
”Cellen är universums största hönan-eller-ägget-problem. Hela den komplicerade fabriken behövs för att tillverka proteiner, men samtidigt är fabriken uppbyggd av just proteiner. Någon med en ofattbar intelligens måste därför ha designat den första cellen från scratch. Evolutionslärans förklaringar är fullständigt tandlösa eftersom det naturliga urvalet inte kan ha börjat verka innan det fanns levande celler att verka på. Och även den enklaste cellen är oerhört komplex.”
”Och bara så att ingen ska tro att människans cellbibliotek består av en enkel liten programsnutt: För att teckna ner det skulle det behövas 2 000 böcker på 500 sidor och med 3 000 tecken per sida.”
Alice avslutade: ”De tidiga evolutionisterna, som trodde att cellen var en geléklump, hade säkert tyckt det var onödigt att krångla till det genom att komma dragande med fakta.”