Den 26 april klockan 19.30, år 1981. Alla minns inte det exakta datumet när de blev frälsta, men för Rickard Lundgren är det fastetsat i minnet.
– Den norska evangelisten Terje Berntzen hade en kampanj i Vimmerby sporthall och när han gjorde en frälsningsinbjudan blev jag oerhört träffad, berättar Rickard.
Beslutet han tog som elvaåring förändrade hans liv helt. Efter att tidigare inte riktigt ha vågat stå upp för sin tro på Gud, blev han radikal och öppen med den. Genom att dra med sig ungdomar till kyrkan, bidrog han till en väckelse i bygden.
Ett par år senare inträffade nästa viktiga vägskäl i Rickards liv, på en historielektion i årskurs åtta.
– Läraren slog fast att Albanien var det bästa landet i världen, för där tror ingen på Gud. Jag blev så vred, så provocerad över att någon gav sig på det dyrbaraste och heligaste som finns – min älskade Gud, säger han och berättar hur han upplevde att hans grundmurade förtroende för vuxna raserades på en millisekund.
– Jag minns än i dag att jag gick ut från klassrummet och bestämde mig för att jag skulle åka till Albanien.
Landet fick efter detta en speciell plats i hans hjärta. Han började be för nationen, hans församling började be, och fyra år senare – när han var bara 19 år gammal – satt Rickard för första gången på ett flygplan på väg ner till Albanien, tillsammans med en grupp kommunister från Dalarna som han i smyg reste med.
– Jag trodde att jag skulle leva och dö i Albanien, jag var helt inställd på det, berättar han.
Innan dess hade få andra gjort missionsresor till det slutna landet. Rickard Lundgren smugglade med sig biblar in i landet som han delade ut genom att smyga i väg från gruppen han reste med. På 40 timmar lärde han sig dessutom att prata flytande albanska.
– Det var ett mirakel, ett tecken för folket, berättar han.
Han fortsatte att resa ner och dela ut biblar och hålla torgmöten. Under det kommande året anslöt sig inte mindre än 800 missionärer.
Efter att under totalt tre års tid rest fram och tillbaka till Albanien, flyttade Rickard till Norge för att gå på Aril Edvardsens bibelskola, där han efter en tid fick arbete som evangelist och bibellärare inom organisationen.
– Jag undervisade, fick resa med Aril och fick lära mig hur man driver mission i större skala. Det var ju att leva en dröm.
Rickard stortrivdes i den stora organisationen och bestämde sig för att han ville vara kvar resten av livet. Men Gud visade sig ha andra planer. Vid ett tillfälle när han skulle hämta sina barn på förskolan hamnade han i hänryckning.
– Jag satt där i sandlådan med personalen, samtidigt som Herren tog mig upp till sig och sade åt mig att jag skulle resa tillbaka till Sverige, berättar han.
Men det var inte något som Rickard var beredd på.
– Det var de värsta ord jag någonsin hade hört. Det kändes som ett straff.
På vägen hem till Sverige visste familjen fortfarande inte vad de skulle göra, men en längtan efter att starta församlingar började födas i hjärtat. Det ledde till att han kort därefter startade Gå ut mission, för att fortsätta hålla kampanjer bland onådda hinduer, buddister och muslimer.
– Jag kände en oerhörd glädje i att jag genom det fick vara med och plantera församlingar, berättar Rickard.
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ett år efter att han startat Gå ut mission drabbades hans dotter av en svår blodsjukdom, med mycket sjukhusvistelse som följd. Samtidigt föddes deras tredje barn, sonen Lukas, som multihandikappad med Downs syndrom, förståndshandikapp, autism, njursvikt och hjärtfel. Startandet av Gå ut mission var inte heller en dans på rosor.
– Vi fick fem väldigt mödosamma år där i början. Vi fick be till Gud för att kunna betala huslånen och få mat på bordet, och jag fick avboka mina kallelser till kyrkor när barnen blev sjuka. Vi prövades hårt, konstaterar Rickard, som är öppen med att han under tiden funderade på att ge upp.
– Vid ett tillfälle åkte jag tillbaka till Norge och sade till mina gamla kollegor att jag måste ha gått fel. Men upplevelsen från sandlådan skrek inom mig, säger han, och fortsätter:
– Jag var tvungen att lära mig att lyssna mer på Guds vilja och se honom i de små öppningar som kom.
Mitt i allt började ett starkt team inom Gå ut mission byggas upp, som missionerade i många olika länder, medan Rickard parallellt fick ett jobb inom Equmeniakyrkan med församlingsplantering.
2011 lämnade han föreståndarskapet för Gå ut mission till Jonas Andersson. Men de kommande åren innehöll många nya motgångar för Rickard och hans familj. Han blev utbränd och sjukskriven i ett och ett halvt år, ett av hans barn utvecklade psykisk ohälsa och hans fru drabbades av ett svårt sjukdomsförlopp som resulterade i kronisk leukemi.
Men trots alla motgångar står han orubbligt fast vid sin tro på Gud.
– Jag fick ett underbart tilltal en gång: ”Det finns ingen mening, sluta leta efter mening”. Det var bara så befriande. Det som står kvar efter en sådan sak är att Gud är med i allt, menar Rickard.
Han funderar en stund kring allt lidande som han och familjen har fått gå igenom.
– Jag är inte bitter och min tro på Gud finns fortfarande där precis lika mycket. Gud är verkligen med, säger han.
I dag tjänar hela hans familj Gud – från dottern som är skolpastor i Sävsjö, till äldsta sonen som planterar församlingar på små öar utanför Madagaskar, och till yngsta sonen som bland annat inspirerat Rickard till att jobba med Sverige kristna handikappförbund.
– Mitt i eländet tjänar hela familjen Gud.
I dag försöker Rickard ta vara på erfarenheterna och genom dem vara ett stöd för Gå ut missions team på femtio personer.
– Jag försöker vara en förebild som visar att man inte ska ge upp och att man alltid ska räkna med Gud.
Trots alla kamper han själv har gått igenom, ser han med stor tacksamhet på hur Gå ut mission, där han i dag är ordförande, har blomstrat och hur de skickat ut över 1 500 personer på missionsresor, planterat långt över 3 000 församlingar bland onådda folk och bidragit till att fler än 350 000 människor blivit frälsta. Samtidigt har han i sitt arbete som samordnare för Equmeniakyrkans församlingsgrundande arbete fått se 35 församlingar starta här i Sverige.
– Jag är oerhört tacksam, säger han.
I sin kallelse har Matteusevangeliet 24:14 blivit en stark drivkraft: ”Och detta evangelium om riket skall predikas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk, och sedan skall slutet komma”.
– Herrens totala lösning på alla krig, alla sjukdomar, all orättvisa, ligger i att vi förkunnar evangeliet för de onådda folken. Då är det en otrolig glädje att få vara med om det, säger Rickard Lundgren, som fortsätter resa världen över som missionär på 25 procent. Bara de kommande veckorna efter intervjun görs, väntar resor till bland annat Indien, Vietnam och Laos.
– Det är det bästa jag har i livet, säger han.