Inbäddad i den skira grönskan och omgiven av välskötta gräsmattor med prydliga grusgångar tornar Selesjö herrgård upp sig. De ljusgrå praktfulla trädörrarna åker upp och Lars-Göran och Marita Göransson hälsar välkommen.

Hallen, med den vackra tapeten och de unika detaljerna, gör intryck.

– Här brukar det stå stövlar, men vi plockade bort dem i dag, säger Marita lättsamt.

Paret berättar att arbetskläder hör till den mer vanliga utstyrseln här på herrgården eftersom de senaste sex åren inneburit mycket jobb.  

Selesjö, eller Sillesjö som området benämns i vissa historiska dokument, är beläget i norra Östergötland. Tidiga ägare av platsen var Askeby kloster som man vet förfogade över området fram till slutet av 1300-talet. Den nuvarande byggnaden uppfördes 1782 och fick sedan sällskap av de två flyglarna i början av 1800-talet.

Gårdens historia sammanflätas också med Rejmyre glasbruk som ligger på andra sidan sjön.

Men för Lars-Göran är kopplingen till platsen mer personlig. Hans föräldrahem ligger ett stenkast härifrån, där hans lillebror i dag driver ett omfattande lantbruk.

– Det här är en otroligt vacker plats, säger Lars-Göran när vi slagit oss ner i köket vars ljusgrå kulör de försökt återskapa från det ursprungliga köket.

Lars-Göran minns att han som barn gick ner från bondgården där han bodde och sålde majblommor till herrgårdsfolket. Utöver det har han knappt vistats på platsen.

– Det här var en större, fin gård och vi umgicks inte med dem.

Men när Lars-Göran och Marita för ett antal år sedan fick veta att gården stått tom i två år började en tanke gro om att det kanske kunde finnas en möjlighet att köpa den.

– Vi såg potentialen även om det fanns ett stort renoveringsbehov, säger Marita.

Syftet har hela tiden varit att skapa en plats att dela högtider, semestrar och lov tillsammans med barn och barnbarn.

–  Det var förstås avgörande att våra barn ville vara en del av det här. Ensamma hade vi inte tagit oss an det, säger Lars-Göran.

Samma dag som de skrev på kontraktet stod en byggnadsställning redo framför det stora huset. Som de handlingskraftiga entreprenörer paret Göransson är satte de penslar i händerna på sina barn och arbetet de gjorde tillsammans har blivit till dyrbara minnen.

– Det var ett enormt jobb att skrapa bort gammal färg och sedan måla med linoljefärg, tre gånger, minns Lars-Göran.

– Att som nybliven pensionär lämna ett liv som egenföretagare bakom sig är inte helt enkelt, så det var bra att jag hade något att göra.

Att köpa en herrgård med tillhörande mark som fritidshus hör kanske inte till vanligheten.  

– Typiskt oss, säger Marita.

– Vi är sådana som går vår egen väg och jag hade nog faktiskt inte velat göra det här när barnen var små.

Med Marita som ekonomichef och Lars-Göran som produktionschef drev paret tillsammans ett företag inom entreprenad för skogsmaskiner, Göranssons Skogsentreprenad AB. Men de gjorde ett tidigt generationsskifte i företaget och har båda hunnit med varsitt yrke till.

Marita inom politiken och Lars-Göran som ordförande för en arbetsgivarförening inom svenskt näringsliv. Marita och Lars-Göran är vana att arbeta tillsammans, men särskilt många renoveringar hade de inte tagit sig an innan de köpte Selesjö.

– Vi har haft fullt upp med barnen, arbete och församlingsengagemang, säger Marita.

Herrgården, som också är byggnadsminnesmärkt, har fått mycket kärlek de senaste åren sedan paret tog över. Lars-Göran erkänner till slut, att visst är han händig och gillar att göra saker själv.

– Det handlar mycket om vårdande och ansvar när man tar över ett sådant här ställe, säger Marita.

De har i kommunikation med olika instanser kunnat få hjälp i fråga om byggnadsvård samtidigt som de också satt sin egen prägel på huset. I de olika rummen finns kakelugnar, platsbyggda skåp och tapeter bevarade.  Kulörer och ytor från det ursprungliga husets karaktär har de letat fram och tagit tillvara.  

– Vi har tre barn och här får alla plats med sina familjer, berättar Marita.

Två av barnen har varsina flyglar och den tredje har övervåningen i det stora huset. När de är alla samlade är de totalt femton och de sitter gärna samlade kring långbordet i den stora matsalen.

– Många har frågat mig hur jag orkar med, om jag ska serva alla och stå i, säger Marita.

– Men vi håller det enkelt och varje barn har sitt eget hushåll. En vanlig sommardag tar man sin frukosttallrik och går ut och sätter sig och så är vi bara tillsammans.

– Det är inte betungande för oss, det är bara en glädje, försäkrar också Lars-Göran.

Tid för familjen har alltid varit vägledande för Lars-Göran och Marita. När barnen var små kunde de, tack vare att de var egenföretagare, vara hemma mycket med barnen. Familjefrågor tillsammans med äldrefrågor är det som engagerat Marita inom politiken där hon verkat för Kristdemokraterna på kommunnivå.

Tron på Gud är också central i allt de gör. Att vara samma person på måndagen som på söndagen, är något de försöker leva efter.

– Jag är känd bland mina vänner för att säga att jag inte skulle klara mig utan Gud, säger Marita.

– Det är mitt vittnesbörd att det är en stor förmån att ha funnit Gud, det är en sådan trygghet.

Lars-Göran och Marita vill inte definitivt säga att det var Gud som ledde dem att köpa en herrgård. De menar snarare att de alltid försöker vara ledda av Gud, varje dag i allt de gör och att omständigheterna i det här fallet samverkade till det här beslutet.

– Vi har varit på gång många gånger att bebygga en tomt en bit bort här, säger Lars-Göran och pekar i riktning mot broderns lantgård.

– Att det aldrig blev av kan man ju tänka var Guds ledning.

Vi tar oss ner till sjön via en lummig stig omgiven av lönnskog. En granne hälsar glatt och Marita går över för att prata en liten stund. Lars-Göran berättar att han och en måg just iordningställt en cykelkärra som fanns på herrgården sedan tidigare, där de kan ta ner fika eller en lättare lunch till bryggan.

– Många här i bygden blev väldigt glada och tacksamma över att vi tog oss an den här platsen, berättar Marita.

– Hade det gått ett par år till hade det kanske varit svårt att åtgärda vissa fel, säger Lars-Göran.

Vid sjön har de byggt en badbrygga och en generös sjöstuga med tillhörande trädäck.

– Vår önskan är att det ska få vara en oas att samlas på, koppla av, vila och finnas. För flera generationer framåt, säger Lars-Göran.

–  Ja, man behöver varandra, säger Marita.