45-åriga Elisabeth Hörnqvist, 41-åriga Hanna Bloom och 70-åriga Billy Berglund har alla upplevt vilken skillnad fasta kan göra i livet.

För Elisabeth blev fastan något som kom in i hennes liv för ganska exakt 18 år sedan i samband med en retreat, där de bland annat undervisade om fastan.

– Jag fastade en dag i veckan i flera år och det blev en del av mitt liv som jag verkligen uppskattade. Det gav sådana otroliga effekter, säger hon.

I dag har hon främst gått över till att fasta i perioder om 21 dagar, oftast i början av varje termin.

– I början av året ser jag det som att ge Gud förstlingsfrukten av året och jag vill kalibrera mitt hjärta inför året, säger Elisabeth.

Hanna Bloom blev som 20-åring uppmuntrad att fasta. Men till en början var hon väldigt skeptisk.

– Jag protesterade högljutt. Det där med fasta var väl inget som vanliga kristna gjorde? Men den helige Ande överbevisade mig om att fasta är en nyckel, berättar hon.

Hennes skepsis försvann snabbt när hon väl provade, och de senaste 21 åren har hon fastat regelbundet. Ibland i längre perio­der, ibland i kortare och ofta vid terminsstarterna i januari och augusti.

– Jag och min man, Marcus, fastar nästan alltid en dag i veckan, det har vi gjort i många år, säger Hanna.

Tillsammans har de också skrivit en liten handbok kring fasta, Fasta och bön: Nyckeln till personlig och nationell väckelse.

– För oss har fastan verkligen varit en nyckel. Direkt när vi börjar känna oss lite torra, ljumma eller likgiltiga så går vi in i fasta. Det är det som ger syre till elden så att den flammar upp igen, säger hon.

Billy Berglund var i 19-årsåldern när han för första gången provade på att fasta. Därefter har fastandet kommit och gått under livet, men numera försöker han göra det regelbundet och åtminstone fyra gånger per år.

– Jag bara drivs till det, det är en inre glöd. Precis som en gitarr måste stämmas då och då så behöver jag stämma in min ton med Gud. I fastan får Gud stämma strängarna i mitt liv och ljuset får flöda in, säger han.

Även om erfarenheterna av fastan varierar lyfter alla tre fram de många fördelar de upplever att den ger.

– När jag börjar fasta blir jag mer sugen på Guds ord och på tillbedjan. Törsten blir än starkare och jag blir klarare i tanke och hjärta. Det öppnar mina ögon, säger Billy.

De nämner att de upplever sig få en större frimodighet och en större känslighet för vad Gud vill säga och göra. ”En klarare syn” och ”som om hela världen stillar sig”, är andra ord de använder för att beskriva vad som händer när de fastar.

– Jag ser människor på ett annat sätt när jag fastar, och bibelorden blir klarare, säger Elisabeth.

– Det är som en växelmotor som drar i gång i mig, som är svår att förklara. Jag känner att jag genom fasta inte bara renar min kropp utan också öppnar min hjärtedörr för att Guds ande ska få bli levande i mitt liv.

Elisabeth beskriver fastan som att behöva slipa eggen på en yxa.

– Man kan hugga och hugga med en slö yxa, men det är bättre att kliva undan en stund och slipa eggen. Det tycker jag är en bra bild.

Elisabeth berättar hur hon i samband med en resa kände att hon skulle gå fram och hälsa på en för henne främmande man. Några dagar senare kom mannen och berättade att han vid deras handslag hade känt som om elektricitet gick genom kroppen och att han blev helad från diabetes.

Billy har ett liknande exempel från helt nyligen, då han vid en promenad upplevde att han skulle gå fram till en kvinna som han upplevde hade ont i ryggen.

– Efter att ha frågat om lov lade jag händerna på henne, och medan jag ber rätar hon på ryggen och sträcker upp sina händer. När hon går därifrån så haltar hon inte längre, berättar Billy.

Även i det egna livet har fastan gjort stor skillnad, lyfter Hanna fram.

– För mig och min man har det varit där som Gud har talat och gjort många saker i våra liv. Nästan alla större beslut vi har tagit har varit under fasta, tillägger hon.

Elisabeth liknar fastan vid ”ett tyngre artilleri” att ta till i specifika situationer, Billy jämför det med en ”turbo” som ger extra kraft, och Hanna beskriver hur fastan ”kalibrerat” hennes liv.

– Hundra procent av gångerna har vi efteråt sett resultat av vår fasta. Gud har plockat bort saker i våra liv och han har talat och verkat i det fördolda. Varje gång har vi sett frukt genom välsignelse och resultat, både i och genom våra liv, säger Hanna.

Fasta går att genomföra på många olika sätt, påpekar de tre, där man genom att avstå från något ger plats för bön och tid med Gud. Den bibliska fastan handlar oftast om att avstå från mat, men Elisabeth rekommenderar att även fasta från exempelvis sociala medier och tv.

– Man hör Gud bättre då, för man zoomar ut från allt brus och ser saker man kanske inte sett annars, säger hon.

Fastan frigör tid, vilket i dag är en bristvara för många, påpekar Hanna.

– Om det är något som fienden vill stjäla så är det vår tid. Vi har det i dag så stressigt med så fulla scheman, och då är det inte alltid lätt att lyssna in Gud. Under fastan blir det inget som stör oss, helt enkelt, vi får tid med Gud, säger hon.

Den tid som frigörs kan användas till bibelläsning och bön – något som Billy verkligen uppskattar.

– När jag fastar får jag enskild tid med Gud som är helt ljuvlig! Gud har gett oss fastan som ett fantastiskt sätt att böja oss inför honom och dra till sig hans uppmärksamhet, säger han.

Men gå inte ut för hårt, tipsar Elisabeth. Hon framhåller också att fasta inte handlar om att imponera på Gud eller andra människor, och man måste också väga in vilken form av arbete man har.

Billy framhåller också att man behöver ha en vilja och drivkraft i det.

– Man måste ha en längtan att växa i Gud, säger han.

Även Hanna är inne på liknande tankar:

– Mitt främsta tips är att gå in i fasta för att du vill ödmjuka dig inför Herren, för att du vill ha mer av honom och komma närmare Gud. Det behöver vara grundinställningen, säger hon.

Fastan kan vara en utmaning, inte minst vid längre perioder – det medger alla tre. Det är till exempel lätt att känna sig lite yr och trött de första dagarna.

– Var inte rädd för att kroppen kan kännas lite konstig, det går över, säger Hanna.

– Det är ju påfrestande att fasta, men det är ett jobb som ger eviga resultat. Det är det man får påminna sig om i de riktigt tuffa dagarna. Då blir offret inte lika stort, menar Elisabeth.

– Om Jesus behövde fasta så behöver vi det också.