I Stenungssund, i södra Bohuslän, bor 44-åriga Stina Jirdell tillsammans med sin man och två barn. Men hon är född och uppvuxen i Kenya, där hennes föräldrar var missionärer och där hon bodde sina första tio år. Fortfarande bär hon med sig många minnen från den tiden, bland annat av afrikanernas gudstjänstfirande och deras musikglädje.
– För mig var det den världen jag kände till, så det var konstigt för mig att komma till Sverige sedan, säger hon och skrattar.
Det var också där på köksgolvet i hemmet i Nairobi som hon fick sin frälsningsupplevelse redan som femåring.
– Jag hade ljugit för mamma och fått så otroligt dåligt samvete. Men när jag fick hennes förlåtelse och vi satte oss ner och bad, så drabbades jag av en frid som översköljde mig, berättar Stina.
Det var även i Kenya som hennes intresse för musik föddes. Hon fick en längtan efter att spela piano, men hade inte möjlighet till det förrän hon kommit till Sverige och börjat femman. Ytterligare några år senare gick hon estetiska programmet på gymnasiet, där hon skrev sin första sång.
– Vi fick i uppgift att skriva en egen låt, vilket jag trodde att jag inte kunde. Men vi var tvungna, och jag upptäckte att det var ganska kul, berättar Stina.
Sedan dess har hon skrivit ett antal låtar och gett ut några av dem, bland annat en ep, som kom ut 2006. Ett par år senare kom även en liveskiva i fullängd med lovsånger som använts i Stinas hemförsamling och som bland annat hon och hennes make, Andreas, skrivit. Stina har även hunnit med att skriva en musikal och ett körverk.
Musiken tog stor plats också i hennes yrkesliv, då hon utbildadade sig till musik- och engelsklärare.
Men för drygt ett år sedan förändrades Stinas liv abrupt. Hon upptäckte då en knöl under bröstet och fick två veckor senare komma till bröstmottagningen i Uddevalla.
– De konstaterade vid första undersökningen att det var cancer och att det såg elakartat ut, berättar Stina.
Livet ställdes på ända.
– Det var väldigt omtumlande. Just ordet cancer är ju så förknippat med död, även om det inte alltid leder till det. Det var också mycket osäkerhet innan vi fick svar på vilken typ av cancer det var och hur den skulle behandlas, fortsätter hon.
Hon inledde en lång och jobbig resa av behandlingar och kamp mot sjukdomen, och hon blev sjukskriven från sitt lärarjobb.
– Resan har varit supertuff. Även om man lutar sig mot Gud, som är tryggheten, så kommer man inte undan att man upplever saker som jobbiga.
Men mitt i en jobbig tid, fylld av känslor av olika slag, upplevde Stina att det gick att luta sig mot tron.
– Gud var nådefull nog att ge mig ord att stå på, säger hon, och berättar att den allra första versen hon fick till sig var från Romarbrevet 8:28: ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud.”
– Jag vet ju inte alltid vad ”det bästa” är, men Gud kan se till att det blir något bra av allt, säger hon.
Sjukdomen har också fått henne att försöka ta till vara på de små sakerna i livet, sådant man kanske tar för givet när man är frisk. Och inte minst har hennes relation till Gud fördjupats.
– Jag förstår inte hur människor kan gå igenom sådana här resor utan Gud. Hur överlever man då?!
I dag är Stina färdigbehandlad, men konsekvenserna av behandlingarna i form av biverkningar sitter kvar, och hennes kropp är sliten.
– Stundtals har jag varit i princip lika dålig nu under hösten som under själva behandlingen, säger hon.
Som en protest, och för att inte låta sjukdomen ta knäcken på henne, satte Stina upp ett antal mål. Ett av dem var att ge ut redan utgiven musik även digitalt, och det andra var att göra något av allt det låtmaterial som hon samlat på sig genom åren.
– Jag började tänka så mycket på mitt liv, vad Gud har kallat mig till och vad jag ska lämna efter mig, om det nu är så att jag inte får vara kvar. Jag har tydligt upplevt en kallelse att använda musiken till Guds ära, berättar Stina.
När hon senare träffade vännen och musikproducenten Joakim Styrén berättade hon om sina planer.
– Han berättade då om hur mycket han hade att göra i sin studio. Jag skämtade och frågade när han tyckte att jag skulle komma och spela in mina sånger. Då tittade han allvarligt på mig och sade: ”I morgon.”
Bara några dagar senare satt de i Joakims studio för första gången för att plocka ut sånger, sådana som hon skrivit under årens lopp men som inte passat in bland de lovsånger hon hittills gett ut.
– Jag har valt att fokusera på att inte skriva nytt material, för det känns som om det tar mer energi. Jag har heller inte vågat skriva nytt för jag tänker att det som redan finns först ska få komma ut.
Tillsammans valde de ut tolv låtar.
– Det var faktiskt inte så svårt att välja. De som är riktigt bra stod ut över de andra, så på det sättet känns det roligt att det håller en bra kvalité.
Under ungefär ett och ett halvt års tid har Joakim och Stina arbetat, till och från, med skivan i studion. För Stina har det varit betydelsefullt mitt i en värld av cytostatika och kamp mot cancern.
– Det har betytt jättemycket för mig att ha något roligt att göra. Jag tycker musik är så roligt.
Hittills har hon hunnit släppa ”Går inte du”, en sång som tillhör en av de första hon skrev, men som hon nu arbetat om delar av, och som sprider både glädje och hopp genom text och melodi.
– Det är det jag vill med de här sångerna. Tro och hopp och kärlek är ju störst, det är det som håller när livet är uppochner. Med den här sången vill jag att lyssnaren både ska få bli upplyft och utmanad, säger Stina, och utvecklar:
– Upplyft av att det finns en Gud som bjuder oss att slå följe med honom, och utmanad inför det här nya året till att våga gå ännu mer i lydnad och överlåtelse till honom.
Målet är att släppa ytterligare några sånger under våren, och att sedan hela albumet ska kunna dyka upp någon gång under 2022.
– Det främsta jag hoppas på är att låtarna ska få tala in i människors liv och beröra hjärtan. Gör den det så är det ju ”mission completed”. Sedan får vi se vad det leder till – det får Gud leda.
För Stina är den kommande skivan lite av en revansch – på djävulen.
– Jag skulle inte säga att jag har varit arg på Gud, men lite på djävulen. Hans agenda är ju bara att slakta, döda och förgöra, medan Jesus kommit för att vi ska ha liv i överflöd. Om man nu tänker att sjukdomen inte kommer från Gud, utan från den andra sidan, så ska jag minsann inte vara tyst. Då ska jag sjunga tills jag inte har några lungor kvar!
Vi ska nog inte räkna med att den kommande skivan blir Stina Jirdells sista. Projektet har gett henne blodad tand, och redan har hon tio–tolv lovsånger färdiga.
– Jag har gott om påbörjade och färdiga låtar, så jag skulle inte ha några problem att göra en hel lovsångsskiva redan i morgon. Och sedan när den är ute så får jag väl börja skriva nytt, säger hon och skrattar.