Vi träffas på Söders höjder i Stockholm och hittar ett kafé där vi kan prata någorlunda ostört. När vi satt oss (med det vattenskadade kaffet) börjar Sanna berätta sin mörka historia.

Det känns nästan overkligt att denna tjej, som ser så glad och oförstörd ut, har gått igenom så många svåra trauman i livet. 

– Jag växte upp i en dysfunktionell familj, och båda mina föräldrar var missbrukare, börjar hon.

– Min pappa försvann tidigt ur mitt liv och mamma förlorade sig i sitt missbruk. Hon träffade en våldsam man som misshandlade henne. Jag var inte så gammal då, men jag har starka minnen av den otrygghet jag kände. Förskolan, som drevs av ett katolskt nunnekloster, var min enda trygga punkt, minns Sanna. 

Att Sanna dessutom var född med ett hål i hjärtväggen, vilket gjorde henne trött och orkeslös, gjorde inte saken bättre. Det dröjde några år innan den nödvändiga hjärt­operationen kunde genomföras. Trots att hon ännu var liten, minns Sanna tydligt vilken skillnad det blev efter operationen.

– Det var som att trycka på en knapp, plötsligt var jag en pigg och livlig unge.

Men när mamman flyttade ihop med en ny man förvärrades situa­tionen.

– Han hade ett stort mörker över sig, han var en psykopat som härskade med makt, kontroll och våld, berättar hon.

Eftersom det blev rörigt hemma fick Sanna komma till en av sina mostrar och hennes familj.

– Jag hade det bra där, men jag var trasig i själen och behövde få höra att jag var älskad. Men det fick jag aldrig. 

Sanna hade hunnit bli tolv år när hon flyttade med sin mamma, som lämnat sitt destruktiva förhållande, till Falun. I den känsliga ålder hon var hade Sanna behövt få hjälp att komma till rätta med sina svåra trauman, men mamman var själv skadad och förmådde inte hjälpa.

I stället tog Sanna till andra lösningar. 

– Jag började berusa mig med alla möjliga medel, sniffade, rökte hasch, drack alkohol och tog piller av olika slag. Snart hamnade jag i ett kriminellt nätverk och blev indragen i knarkhandel och andra skumma aktiviteter.

– Jag var bara 14 år när jag upptäckte att jag var med barn och blev tvingad till abort, fast jag innerst inne inte ville det, tillägger hon. 

När Sanna blev ihop med en kille, som var aktiv i det kriminella nätverket, blev situationen ännu mer komplicerad. Trots att hon tog p-piller blev hon oväntat gravid igen och var bara 16 år när hon födde sitt första barn.

Den son som föddes mot alla odds betraktar Sanna som sitt mirakelbarn.

– Trots dåliga förutsättningar visade han sig tidigt vara ett maskrosbarn. Han har en av de vackraste själar jag vet och har alltid ställt upp för andra, säger Sanna stolt.

Sanna förklarar att hon alltid haft en öppenhet för den andliga verkligheten, men valde den mörka sidan och engagerade sig i nyandliga aktiviteter av olika slag. Med hjälp av olika ockulta hjälpmedel erbjöd hon, utan ersättning, goda råd och att förutsäga framtida händelser.

Hon var också kvar i sin destruktiva relation och var 20 år när hon födde sitt andra barn, en flicka.

– Det var kris när hon föddes, hon hade svårt att andas och jag visste inte hur jag skulle klara av allt. Men när det var som svårast såg jag en ängel i rummet och jag uppfattade att ängeln sade att jag måste gå en annan väg. 

Efter sju års äktenskap lämnade Sanna sin man – men lättnaden blev kortvarig, och hon hamnade i ett nytt destruktivt förhållande.

Till sist var situationen så desperat att Sanna flydde för att rädda sitt liv. 

– Då var jag med barn igen och det mesta var kaos.

Sanna hamnade på ett skyddat boende, där hon födde sin son. En svår tid med ett enormt mörker följde, berättar hon.

– Ryggsäcken jag släpade på av en stulen barndom, en obefintlig ungdomstid och ett kaotiskt vuxenliv tog musten ur mig. Kroppen var skadad av många frakturer och jag plågades av kronisk värk på grund av all misshandel jag hade utsatts för. 

Men historien slutar inte i mörker. Sanna lyckades få hjälp att komma bort från den kriminella världen genom en ideell förening, och genom Anonyma narkomaner (NA) och tolvstegsprogrammet fick hon hjälp att bryta sitt drogberoende.

Nu har hon varit drogfri i tre år. Hon går fortfarande i programmet och lyfter speciellt fram två mentorer som osjälviskt hjälpt henne med både stöd och skydd. 

Medan Sanna jobbade med de tolv stegen, som handlar om att bryta destrukitva beteenden genom andliga principer, insåg hon att hon saknade förmåga att förlåta sig själv och andra. Hon insåg att hon behövde hjälp och bekräftelse från Gud.

– En eftermiddag satt jag på ett kafé här på Söder när en av killarna som deltog i [tolvstegs]programmet satte sig vid mitt bord. Vi pratade lite och han sade att han skulle till kyrkan den kvällen. Jag kände direkt att jag ville följa med honom, berättar Sanna.

De gick till Folkungakyrkan, där Sanna träffade en kvinna som frågade om hon fick be för henne.

– När hon gjorde det hände något med min rygg och jag blev alldeles exalterad, minns Sanna. 

Redan på vägen hem visste hon att något hade läkts, och hon kände sig fri från alla sina rädslor.

Sanna fortsatte att gå till kyrkan, där hon fick hjälp vidare på sin nya väg. Hon fick även höra om dopet, och ville bli döpt så fort som möjligt.

– Innan jag fick tillfälle att bli döpt upplevde jag några av de värsta veckorna i mitt liv, en intensiv kamp mot mörkret. Men i dopet upplevde jag sedan hur Guds välsignelse och bekräftelse kom över mig och jag fick lämna mitt gamla liv bakom mig, berättar Sanna.

– Min mamma var med och hon sade efteråt att mitt ansikte strålade när jag kom upp ur vattnet. Det var en skillnad som mellan natt och dag.

Efter dopet skrev hon: ”I det mörkaste mörker är alltid ljuset starkast. Tvivla aldrig på Jesu kraft, inga demoner är starkare än hans namn.”

Hon ler sitt smittande leende och hennes ögon strålar när hon berättar om sitt nya liv. Numera jobbar hon med att hjälpa andra i samma situation som hon själv var i. Hon gör ingen hemlighet av att hon fortfarande har en del tuffa utmaningar i sitt liv, men nu vet hon var hjälpen finns. 

– Jag fick också hjälp med att stänga dörren för alla demoner och andliga energier som jag i mitt oförstånd hade släppt in i mitt liv när jag dansade med demonerna.

– Folk från kyrkan kom hem till mig och genom bön renade de mitt hem och rensade ut allt mörker. Jag kastade alla ockulta symboler, böcker och hjälpmedel som jag hade samlat på mig. Jesus kom in och det blev en helt annan atmosfär i lägenheten, berättar hon. 

– Nu är jag inte längre rädd för de destruktiva makterna, de skrämmer mig inte, för nu vet jag att jag kan ropa på Jesus.

Till andra som är i en liknande situation önskar Sanna säga:

– Ge aldrig upp hoppet. Hur hopplöst, trasigt, smutsigt och eländigt det än verkar, så går det att få ett nytt liv. Och vi får aldrig förlora hoppet eller tappa tron på att det lönar sig att engagera sig för andra.