Låt oss börja från början. Året var 1968 och i Jönköping såg en liten flicka dagens ljus efter en kämpig förlossning på 34 timmar. En sköterska tog den lilla, virade in henne i en filt och försvann ut ur förlossningssalen innan föräldrarna ens hann få se en skymt av sin nyfödda.
Det tog tre dagar innan hennes mamma och pappa fick se henne. Då hade de fått höra om hur handikappad deras lilla flicka var. Hon saknade armar och hade bara ett normalt ben. Det andra slutade där knät skulle vara. Ingen visste varför och frågan har aldrig fått svar.
Uppmaningen var att lämna bort spädbarnet till en institution som kunde ta hand om henne.
”Men hon måste ju ha ett hem. Vi är hennes föräldrar, så då ska vi vara det hemmet”, sade flickans pappa.
Och mamman såg inte alla de handikapp som personalen hade målat upp när hon tittade på det lilla knytet i barnsängen. Hon såg två pigga ögon och en glad mun.
Flickan föddes på Lennart-dagen och kallades därför Lena av sköterskorna. Föräldrarna behöll namnet; hon fick heta Lena Maria Johansson.
Tillbaka till nutid och ett regnigt Jönköping. Skylten med namnet Lena Maria syns på långt håll när jag närmar mig lokalen i en tegelbyggnad i centrala stan. Genom skyltfönstren ser jag bord och stolar, skåp fyllda med prylar och hyllor med ljus och färggranna dukar.
Detta är Lena Marias senaste tillhåll. En butik med svensk hemslöjd, fair trade-varor från andra länder, Aloe Vera-produkter och Lena Marias skivor, böcker och tavlor. Men också gott om utrymme för besökande grupper. Tanken är att bussresor ska kunna stanna till här så resenärerna kan dricka kaffe och äta hembakat medan de lyssnar till Lena Marias sånger och föreläsningar.
– Jag inser att jag nog måste dra ner på resandet, min kropp klarar inte av det längre. Då är detta en fantastisk lokal att ha. I stället för att jag åker i väg någonstans så kan grupper göra en resa till mig, säger Lena Maria medan hon visar mig runt.
Lena Maria har planer på att bjuda in till stickkafé, samtalskvällar med pastorer från olika kyrkor och musikaftnar, bland annat. Hon ser många möjligheter.
Den positiva livssynen är kännetecknande för henne. Själv tror hon att det är en del av hennes personlighet, men också att det beror på den uppväxt hon haft.
– Jag är så glad att jag fick växa upp med mina föräldrar och inte på ett barnhem.
Det var också i barndomshemmet grunden till hennes gudstro lades.
– Tron är en väldigt stor del i min inställning till livet. Den är grunden jag står på, och jag har fått uppleva Guds ledning så många gånger, säger hon.
Familjen var med i en missionsförsamling. Där var Lena Maria med i barnkören och sjöng. Ibland fick hon sjunga solo, men det kändes bara nervöst och jättejobbigt, så någon dröm om att bli sångerska hade hon aldrig.
– Nej, drömmen om scenen har aldrig funnits där, säger hon.
Framtidsdrömmarna som liten handlade om ett liv som sjuksköterska, växeltelefonist – eller lastbilschaufför.
– Jag skulle aldrig ha blivit sångerska om jag hade haft armar. Det är min livssituation kombinerad med mitt handikapp som gjort mig till artist, säger hon, som om det vore den mest självklara saken i världen.
Men sångerska blev hon, med hela världen som arbetsfält. Hon har hunnit göra över 80 turnéer utanför Norden. Allra störst är hon i Japan; där fyller hon stora konsertlokaler och är en firad stjärna. Det har till och med gjorts ett mangaalbum om Lena Maria.
– Japaner söker alltid nyckeln till framgång. Målbeskrivningar och planering är väldigt viktigt för dem. Så när de såg mig blev de nyfikna på hur jag hade tagit mig dit jag är. I Japan bor de flesta handikappade på institutioner. Så det är egentligen inte min sång som slog igenom, utan mitt liv.
Att det över huvud taget blev en internationell framgång för Lena Maria beror egentligen på hennes karriär som simmare.
Simning var en bra träningsform för Lena Maria, så det har hon hållit på med sedan hon var tre år. När hon var 18 år blev hon uttagen till handikapplandslaget, och i VM samma år tog hon två guldmedaljer och slog dubbla världsrekord.
Inför Paralympics i Seoul, Sydkorea, 1988 gjorde Sveriges Television dokumentären ”Målet i sikte” om Lena Marias förberedelser inför tävlingarna. Tyvärr ställdes den OS-gren in där hon hade medaljchanser, på grund av för få anmälningar. Men hon kom fyra, femma och sexa i andra grenar under OS.
Dokumentärfilmen, däremot, vann en filmfestival i Nederländerna och såldes till flera länder. Bland annat till Japan, där den fick stor uppmärksamhet. Ett japanskt filmteam kom till Sverige och gjorde ett reportage, som sändes på bästa sändningstid i Japan. I slutet av reportaget sjöng Lena Maria en gospellåt.
– Då fattade alla kristna japaner att jag var kristen.
Snart var hennes första Japanturné planerad. År 1991 tog hon sin examen från Kungliga musikhögskolan i Stockholm och därefter har det rullat på med turnéer i hela världen.
Lena Marias livshistoria låter som en enda lång framgångssaga.
Men så kom kraschen. Hennes äktenskap sprack efter tio år.
– Jag hade aldrig trott att det skulle kunna hända mig. När jag gifte mig så var det för livet, säger hon.
Hon tystnar lite. Böjer sig ner mot sin assiett på bordet och fångar upp en clementinklyfta mellan läpparna. När hon har tuggat klart fortsätter hon:
– Min största sorg är nog att min ex-man aldrig ville ha barn. Sorgen över det är lika stor som över att äktenskapet inte höll.
Efter skilsmässan reste Lena Maria hem till sina föräldrar varje gång hon var ledig. Till slut började hon undra varför hon ens bodde i Stockholm. Hon förklarade för sin svägerska att hon skulle vilja ha ett hus vid en sjö på landet.
Strax därefter slog hon på datorn och tittade på nya objekt till försäljning på Hemnet. Och där fanns det, huset hon drömt om. En villa vid Lovsjön utanför Jönköping, med sjötomt och egen brygga.
– Där upplevde jag verkligen Guds ledning. Jag tror att Gud vill välsigna oss mycket mer än vi själva förstår.
Nu började ett nytt kapitel i Lena Marias liv. Hon flyttade till sitt perfekta hus, köpte ny bil och en katt.
Tanken på att möta en ny man fanns inte över huvud taget. När hennes mamma en dag berättade att hon varje dag sedan skilsmässan bett att dottern skulle träffa någon, svarade Lena Maria att det behövde hon inte göra. Hon behövde ingen ny man.
– Men sedan fanns det en annan mamma, som bad för sin son …
Lena Maria ler stort och ögonen glittrar till.
För när hon minst anade det mötte hon Patrik Vendelius, eller Putte, som hon kallar honom, hemma hos gemensamma vänner. Han var den eviga singeln, som aldrig hade haft ett längre förhållande. De började umgås och efter ett tag vaknade känslorna.
På dagen ett år efter att de hade blivit ett par gifte de sig i Barnarps kyrka. Inför 150 gäster sade de ja till varandra och Putte trädde en gyllene ring på en av Lena Marias tår. Den blänker när hon lyfter foten för att greppa kaffekoppen.
– Det är som om vi har levt hela livet ihop. Jag har aldrig känt mig så älskad som nu. Det är verkligen ”a match made in heaven”.