Vi möts på Söder i Stockholm, en dag då meteorologernas väderkartor visar på regn över i stort sett hela landet. För att undvika att bli genomvåta tar vi vår tillflykt till ett café med utsikt över en av Stockholms mest trafikerade gator. Medan regnet utanför långsamt avtar i styrka ger Flavia små glimtar av sin fascinerande livshistoria, skildrad mer utförligt i den nyligen utkomna boken Flavia: I skuggan av Kartellen.
Flavias pappa föddes i Uruguay, men när Tupamaros krossades och en militärjunta tog makten i landet flydde han till Argentina, där han träffade Flavias mamma. När det sedan uppstod politiskt kaos även i Argentina flydde paret till Sverige, tillsammans med flera andra nära släktingar.
– Först bodde de något år på en flyktingförläggning, under den tiden föddes min storebror. Sedan fick de hyra en lägenhet i Jordbro [södra Storstockholm; red anm] och där växte jag upp, förklarar Flavia.
För Flavia var kriminalitet och dess konsekvenser tidigt en del av livet. Pappan satt i fängelse omkring sju av Flavias barndomsår, och när han blev frigiven var Flavia redan i tioårsåldern. Han gjorde tappra försök att anpassa sig till ett liv utanför murarna, men hade svårt att komma in i en ”Svensson-tillvaro”.
De snabba pengarna lockade, och efter cirka ett år var han tillbaka i grov kriminalitet. Han jagades i en väldig polisinsats, då en stor polisstyrka med hundar belägrade området där de bodde och familjens lägenhet vändes upp och ner i jakten på bevis.
För Flavia innebar detta ett svårt trauma, ett bryskt uppvaknande till vuxenvärlden.
– Det värsta var att min mamma, som alltid varit den stora tryggheten i mitt liv, inte orkade längre. Hon började missbruka alkohol och tabletter och blev som en helt annan person, berättar Flavia.
– Då fick jag ta ett stort ansvar för min lillebror. Vår räddning var familjen som bodde en trappa upp och som alltid fanns där för oss när det krisade.
Allt ställdes på sin spets då Flavia hittade sin mamma blodig och medvetslös i badkaret, efter att ha skurit sig i handlederna. Hon räddades i sista stund, men det blev ännu ett uppslitande trauma för Flavia, som just blivit tonåring.
Enligt den hederskultur som rådde i familjen kände Flavias storebror att det var hans ansvar att hjälpa till med försörjningen.
– Snart hade han fixat både mat och kläder till oss. Jag var inte blåögd, jag visste att det var stöldgods, men i den värld vi levde då var det något naturligt, konstaterar Flavia krasst.
– Alla tuffa prylar som min storebror skaffade mig gav mig också en viss status bland kompisarna. De oskrivna lagarna satt djupt i benmärgen; jag hade varken sett eller hört något, och ställde heller inga frågor.
Nu följde flera år då Flavia var en del av den kriminella världen och samtidigt levde i olika destruktiva relationer med fel sorts män. Långa perioder bodde hon utomlands och periodvis tog hon hand om sin lillebror.
Brotten blev allt grövre i det kriminella nätverket med hennes storebror och hans kompisar, som också var medlemmar i rappgruppen Kartellen. Gruppen nådde snabbt stora framgångar på den svenska musikscenen med sina tuffa och provokativa texter, där hatet mot polisen och samhället var en viktig komponent.
Sebastian Stakset, med artistnamnet Sebbe Staxx, var frontfiguren i Kartellen, och den musikaliska framgången kombinerades med en livsstil av kriminalitet, missbruk och hat, vilket såg ut att leda spikrakt mot undergång.
Vägen till en oanad förändring kom via Leo, en fotbollsspelare från Uruguay som kommit till Sverige för att spela i Allsvenskan. Flavias lillebror hade blivit bekant med Leo när de spelade fotboll tillsammans, och därmed kom han in i Flavias bekantskapskrets.
Hon märkte snart att han var intresserad av henne. Flavia var dock inte lika intresserad.
– Jag tyckte han var för ung för mig, fast jag kunde inte förneka att det också fanns något hos honom som attraherade mig. Trots att jag hade en avvisande attityd och bemötte hans inviter nedlåtande, gav Leo inte upp och snart hade hans kärlek besegrat mig.
Flavia och Leo gifte sig och har nu tre barn ihop.
I början låg Leo lågt med sin tro på Jesus, men när han började dela med sig av den bjöd även Flavia in Jesus i sitt liv. Hon berördes djupt av den helige Ande och fick genom tungotalet ett nytt bönespråk, som hjälpte henne att uttrycka sin tacksamhet och kärlek till Jesus.
– I en dröm såg jag hur flera av medlemmarna i Kartellen, efter en tuff andlig kamp mot mörkret, bestämde sig för att gå över till Guds sida, minns hon.
Detta blev också verklighet, när frontpersonen Sebastian senare bad med i en frälsningsbön.
– Men eftersom Sebbe var belagd med fotboja och inte fick lämna lägenheten började vi samlas hemma hos honom för lovsång, bön och undervisning, fortsätter Flavia.
Sebastians fru, Isabella, misstänkte att det var någon konstig sekt de alla hade fått kontakt med och passade därför på att ta en promenad medan samlingarna pågick. Men när det blev kallt och ruggigt ute började hon stanna hemma och delade snart gemenskapen, hon också.
Den tro Isabella själv redan hade inom sig vaknade till liv, samtidigt som hon och Flavia byggde upp en vänskapsrelation.
– En kväll när Isabella och jag pratade med varandra i telefon sade hon att hon var redo att bjuda in Jesus i sitt liv, och vi bad en bön tillsammans. Snart tog hon också emot den helige Ande och fick även hon ett nytt bönespråk.
Samtidigt pågick en hård kamp om Sebastians liv. Han varvade bibelstudier och bön med en fortsatt destruktiv tillvaro, präglad av kriminalitet och missbruk. Först efter omkring två år av ständiga återfall blev han slutgiltigt löst.
I dag är han en hängiven evangelist för Jesus och befriad från hatet, missbruket och ondskan som förgiftade hans liv.
– Under den närmaste tiden fick vi se fler än tjugo personer komma till tro, bland annat min storebror. När han satt i fängelse i Uruguay fick han uppleva ett nytt liv i Jesus, blev mirakulöst benådad och bor nu i Sverige.
Även Flavias yngre bror tog emot Jesus i fängelset, men bor nu i Uruguay med sin familj.
– Pappa sitter fortfarande i fängelse i Spanien, där min storebror har bett med honom till frälsning. Och min mamma har också börjat få fast mark under fötterna, fortsätter Flavia.
Själv är hon anställd i en verksamhet som tar sig an kriminellt belastade som vill lämna det gamla livet bakom sig. Eftersom dessa ofta har en hotbild över sig slussas de till ett skyddat boende, där de får hjälp att anpassa sig till ett liv ute i samhället.
– Jag tror varken längre fängelsestraff eller fler poliser är lösningen på incidenter som skjutningarna vi hör om i de utsatta förorterna. Viktigare är att tidigt sätta in förebyggande sociala insatser och uppmuntra goda manliga förebilder, säger Flavia.
– De som hamnar i kriminalitet, missbruk och utanförskap behöver få veta att det finns en väg till försoning och upprättelse.
Flavia är öppen med att arbetet kräver tålamod och stort personligt engagemang. Till detta kommer besvikelsen när någon hjälpsökande inte orkar fullfölja rehabiliteringsprocessen.
– Men var och en som bryter den onda cirkeln för med sig en dominoeffekt som påverkar många fler. Det är det som ger mig kraft att kämpa vidare. Nyckeln till framgång är ödmjukhet, respekt och tro att det finns en utväg ur mörkret, säger hon övertygat.
Fotnot: Se magasinet God jul för en intervju med Isabella Stakset