Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.
Romarbrevet 12:21

Världen idag

Hon har skrivit ner vad Gud gjort i människor hon mött

Under drygt fyrtio år har göteborgaren och socionomen Lena Junholm fått se Gud verka i och genom människor hon mött. Nu har hon skrivit ner några av sina upplevelser. – Boken har ett syfte, och det är att ge hopp till människor som behöver det, säger hon.

Reportage · Publicerad 08:30, 19 feb 2020

Lena blev kristen när hon var 20 år. Hon växte upp i ett kristet hem, men hade en brottningsperiod med Gud under tonåren.

– Jag sökte mycket och kände inte att jag var ”rätt sort” för kyrkan; jag tyckte inte att jag passade in där, berättar hon.

Ett möte med Gud under ett evangelisationsläger ändrade dock på det. En predikan av Kjell Sjöberg träffade henne rakt i hjärtat. Lika gripen blev hon av några personer som stod och lovsjöng.

– Jag tänkte att ”det där vill jag också ha”.

Efter gudstjänsten fick hon möta Gud på ett starkt sätt, och hennes liv blev så förvandlat att hon nu ser tillbaka på det som ett före och ett efter mötet med Gud. 

Senare hyrde hon, tillsammans med några vänner, ett hus. De fick flera gånger uppleva att Gud ledde människor dit, människor som där överlämnade sig åt honom. Lena berättar att hon där fick en kallelse att bli en människofiskare.

– Jag fick lära mig att följa hans tankar för människor. Gud talade hopp till dem som behövde det. Han var en väldigt bra medarbetare.

– Alla de erfarenheter som vi fick, när Gud gjorde saker med och genom oss, det gjorde något med mig som person, säger Lena, vars förkärlek för möten med människor gjorde att hon utbildade sig till socionom.

Redan när Lena blev kristen som 20-åring bestämde hon sig för att aldrig släppa Gud. Det har hon heller aldrig gjort under de 42 år som gått sedan dess. 

Men det innebär inte att livet alltid har varit enkelt. Under sitt jobb som sjukhuskurator i Göteborg, dit hon då flyttat, blev hon väldigt svag och trött och trodde att hon var överarbetad. Men läkarna konstaterade att hon drabbats av en ovanlig, och ärftlig, sjukdom som kort sammanfattat gör henne väldigt trött.

– Jag är mycket tröttare än andra. Jag kan inte köra bil i tio mil utan att prata med någon för då somnar jag, och jag ser nästan aldrig färdigt en film.

Lena fick till slut lämna sitt jobb; tröttheten gjorde det omöjligt att fortsätta. Men när den dörren stängdes, öppnade Gud en annan. Bland annat upptäckte hon glädjen i att berätta för människor om Gud genom att tala på kvinnofrukostar.

– I det finns en längtan efter att få se människor bli upprättade, berättar hon.

Mitt i svagheten har hon fått vända sig mycket till Gud – något som i sin tur lett till fler gudsmöten.

– Jag har behövt Gud och då har jag också fått se honom. Mitt i all kamp har jag fått vara med om fantastiska saker. I den mån jag haft kraft har jag haft tid för ett telefonsamtal eller ett samtal vid köksbordet. Så det har ändå varit meningsfullt, berättar Lena.

Lena Junholm är dock öppen med att det finns två sidor av myntet: Å ena sidan är hon ledsen över att inte orka som hon brukade.

– Men å andra sidan har jag fått vara i hans nåd och fått se vad han kan göra. Det har jag fått leva i. Jag lever med en tacksamhet mitt i allt.

Men kanske viktigast av allt: Gud har gett henne kraft när det har behövts.

– När Gud velat att jag ska göra något, då har jag fått kraft till det. När det gäller uppdrag som han ger mig, då bär det, konstaterar hon.

Under de många år som hon fått tillbringa hemma, har hon fått möta många människor i olika situationer. Hon berättar bland annat om en granne, Åsa, som hon träffade när barnen var små. Hon reflekterade över att de två aldrig pratat om tro, trots att de träffades många gånger och pratade med varandra om det mesta.

– Det var som en munkavel. Men en dag kom hon hem till mig och sa: ”Visste du att grannen är med i Smyrnakyrkan?” Jag svarade att jag var med i Saronkyrkan, och då sade hon direkt: ”Vilken tur att jag inte visste det, för då hade jag aldrig pratat med dig.” Så kan det vara, att Gud ibland inte vill att man ska prata, menar Lena.

När Åsa senare blev svårt sjuk i cancer erbjöd sig Lena att be för henne.

– Jag orkade inte hjälpa till praktiskt, men jag kunde be för henne. Samtidigt var jag väldigt slut själv, berättar hon.

Åsa frågade om Lena kunde vara med henne hela vägen, men Lena var rädd för att säga ja till det.

– Men jag fick be om kraft, säger hon.

Mötena med Åsa, som gick från att handla om allt annat än tro till att faktiskt handla om just det, resulterade i att Åsa en tid innan hon avled i cancer tog emot Jesus.

– Vi möttes i princip varje vecka och hon var alltid noga med att vi skulle be. Då fylldes hon av frid varje gång, och hon började själv berätta för alla runt henne om friden som var så betydelsefull i den svåra situationen.

Mötet med Åsa, liksom mötena hon gjorde med människor under andra tider i livet, skrev hon ner i sin dagbok.

När hon fyllde 50 år önskade hon sig en dator för att skriva ner allting digitalt, och nu har dessa anteckningar alltså blivit en bok. I Det är på riktigt – berättelser ur vardagen om Guds överraskande kärlek delar hon med sig av tolv berättelser, möten som för henne är dyrbara pärlor.

– Det är pärlor där något ofta skaver och där det finns smärta, men där Gud kommit in och gjort något fint av det. Den röda tråden är Guds närvaro i livets olika förhållanden.

Hennes möten med människor har gett henne många upplevelser av vad Gud kan göra i människors liv, något som även finns med i titeln till boken.

– Gud har verkligen överraskat mig med vad han kan göra. Jag tror bara att vi behöver vara alerta på vad han gör. Det gäller att ta vara på det han lagt ner i oss och hur den helige Ande leder. Han har en egen agenda som inte alltid stämmer med vår.

Nu hoppas Lena Junholm att hennes bok ska ge hopp till människor som läser den – till kristna bröder och systrar, men inte minst till människor som ännu inte mött Jesus. Därför finns det även en liten avslutande del i boken där hon skriver hur läsaren kan göra för att ta emot Jesus – om de vill det.

– Boken har ett syfte, och det är att ge hopp till människor som behöver det, säger hon.

Samtidigt som boken nu är tryckt och färdig, så är Lena helt övertygad om det som hon skriver i boken bara är kapitel ett i livet.

– Jag kommer fortsätta på det här äventyret, för jag tror att vi är i en speciell tid som Guds folk och jag tror att den helige Ande håller på att sätta oss i rörelse. Detta får jag vara med i, det är jag tacksam för, säger Lena, och lägger sedan till:

– Nu börjar det. Så känns det. Hans fortsättning följer.

Jag har behövt Gud och då har jag också fått se honom. Mitt i all kamp har jag fått vara med om fantastiska saker.

Lena Junholm

Ålder: 62 år.

Bor: I Göteborg.

Yrke: Socionom.

Familj: Maken Olle, barnen Olivia (24) och Johannes (22), hunden Bendito.

Aktuell: Som författare av boken Det är på riktigt, utgiven på Marcus Förlag.

Intressen: Blommor och möten med människor.

Nya möjligheter för kyrkan i coronatider

Ledare En av många följder av coronaepidemin har med de lokala församlingarnas förutsättningar att fira... lördag 28/3 00:00

Blandade utmaningar i ett land vant vid att hantera kriser

Israelkommentar Coronapandemin. Coronaviruset påverkar Israel på djupet. Man har tagit i rejält för att stoppa smittspridning, men... torsdag 26/3 00:00

Daniel Alm: Vi ställer inte in, vi ställer om

Coronapandemin. Vi har några tunga månader framför oss. Det skriver pingstledaren Daniel Alm till samfundets... fredag 27/3 17:11
E-tidning