Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.
Matteus 11:28

Världen idag

”Gud gav mig en ny chans”

På konfirmationslägret drabbades den tuffa tonårstjejen Marie av Guds kärlek, en upplevelse som skakade om och märkte henne. Men när livet senare trasslade till sig, och hon upplevde att hon svikit både Gud och sig själv, trodde hon att allt var kört.

Tills hon fattade ett avgörande beslut.

Reportage · Publicerad 07:00, 12 apr 2022

Marie Svensson växte upp på den halländska landsbygden. Ingen i familjen var kyrkligt aktiv, men att konfirmeras i kyrkan var ändå tradition i trakten. Som 14-åring fanns hon därför med bland sina jämnåriga vänner i konfagruppen.

Där var en av konfaårets aktiviteter ett läger med segelbåten Elida.  

– På kvällen berättade besättningen om sin kärlek till Jesus och sjöng om att de ville leva nära honom. För mig var det något helt nytt och i början kändes det lite konstigt, minns Marie.

– Men efter en stund började jag fundera: Tänk om det är de som har rätt och jag som har fel? De verkade ju helt okej. Medan jag lyssnade till deras sång gjorde jag en deal med Gud.

Tyst inom sig, så att ingen av hennes kompisar skulle höra, bad Marie orden: ”Gud, om jag sjunger med i sången att jag vill lära känna dig, och du hör det, så får du göra ditt.”

Det var då det oväntade hände.

– Det kändes som om mitt hjärta brast och en varm vätska rann ut i bröstet. Sedan hörde jag en tydlig röst som sade: ”Marie, du är mitt barn och jag älskar dig.”

– Jag blir totalt överväldigad, allt brister och jag bara gråter, så att kompisarna förvånat undrar vad som tagit åt mig. 

Marie försökte förtränga den märkliga upplevelsen av något hon inte kunde förklara, och inför kompisarna förklarade hon sin gråt med att hon hade bråkat med sin pojkvän. 

– Tankarna kom att jag hade blivit hjärntvättad. Om jag skulle bli kristen skulle ju allt spännande och kul i livet spricka – jag var ju den roliga och tuffa tjejen, ledartypen i gänget, som gillade killar och fester. Inte ville jag bli lika blek och tråkig som jag uppfattade att de kristna jag kände till var.

Tre år gick, Marie hade blivit 17 år och sedan upplevelsen under konfaåret hade hon inte haft någon mer kontakt med kyrkan.

Men så helt otippat kom den där märkliga rösten tillbaka. Själv hörde hon den supertydligt, men ingen omkring henne verkade reagera. Varje dag i tre månaders tid kom rösten tillbaka och upprepade exakt samma ord: ”Gå till kyrkan. Gå med i dansgruppen. Du kommer att gilla det.”  

– Jag blev mer och mer bekymrad, hade jag börjat höra röster nu också? Tänk, om någon fick reda på det, då skulle det väl bli psykakuten nästa, säger Marie, med en blandning av skämt och allvar. 

Till sist kunde hon inte stå emot den manande rösten längre utan gick till kyrkan, med viss tvekan inför vad som skulle kunna hända. Där träffade hon på två tjejer som berättade att de hade blivit frälsta.

– Nu var vi tre tjejer utan kristen bakgrund eller religiös belastning, men vi hade varann och det var härligt.

De började träffas i kyrkan och be tillsammans, och snart växte en djupare relation med Gud och med varandra fram.

– Tron blev personlig, och under de tjugo år som gått sedan dess har jag aldrig slutat tro, även om livet innehållit både toppar och dalar. 

Efter ett år på bibelskolan Livskraft i Aneby fick Marie möjlighet att bli volontär på Dream Center i Los Angeles ett år. Där bedrivs rehabilitering av drogmissbrukare, matutdelning på gatorna, evangelisation och lärjungaträning. För Marie var det ett oerhört spännande år, då hon fick hjälpa människor både andligt och socialt och samtidigt själv utvecklas i sin tro. 

– När året i USA var över var det svårt för mig att komma hem till mitt vanliga liv och att hitta min väg framåt. Familjen förstod inte min tro och kunde inte ge mig något stöd, minns hon.

– Kontrasten blev total och jag hamnade i ett förhållande med en kille jag tidigare haft en relation med. Det kändes som ett totalt misslyckande, men jag förmådde ändå inte frigöra mig från hans destruktiva inflytande över mig. 

Marie var ute på praktik i en församling, som en del av ett team som gick på utbildning, när hon upptäckte att hon var gravid. Anklagelserna och skuldkänslorna hopades över henne och det kändes som om livet var slut. Hon som hade sett så mycket av Guds kraft, hur kunde hon gå tillbaka till en relation som hon själv inte trodde på? 

– Hela livet verkade vara förstört, det kändes som om jag hade svikit både Gud och min kallelse, förklarar Marie.

– Jag förstod att jag var tvungen att berätta för min handledare. Att fortsätta min praktik blev i den situationen ohållbart och det kändes som om jag inte hade något annat val än att gifta mig med barnets pappa.

Marie berättar öppet om att hon i äktenskapet fastnade i en destruktiv relation, där psykisk och fysisk misshandel tillhörde vardagen. Två barn till föddes, och hennes man styrde med manipulation, hala ord och tomma löften. Marie förberedde sig gång på gång att lämna maken, men förmådde inte göra sig fri från förtrycket.

Tills hon en dag fattade ett avgörande beslut. 

– Jag beslöt mig för att vila i Guds nåd och tillåta mig själv att blomma ut. Efter en ovanligt lång tid av vinter hade äntligen våren kommit med en förlösande islossning i själen. Jesus reste mig upp ur förtrycket och förnedringen och jag fick hopp om en framtid för mig och mina barn.

– På något sätt grävde Jesus upp mig ur den ofruktbara jorden och planterade om mig i ett nytt sammanhang, fortsätter Marie med stor inlevelse.

De senaste åren har inneburit en fas av upprättelse och ett successivt helande av relationen till Gud och till barnen. Terrorn har upphört, skammen har släppt och kallelsen på insidan att berätta för andra om Jesus har väckts till nytt liv.

I dag läser Marie till pastor vid Akademin för ledarskap och teologi (ALT) och gör samtidigt praktik i en församling. 

– Alla som befinner sig i en liknande situation som jag själv levde i vill jag uppmuntra med att det aldrig är helt kört. När det var som mörkast plågades jag av skam, skuld och anklagande tankar om att jag hade gjort bort mig. Vad hade jag att bidra med, ingen skulle väl vilja lyssna till mig?

Men undret hände och livet bjöd på nya möjligheter.

I dag strålar Marie av glädje över att Gud har upprättat henne, gett henne en ny chans, nytt hopp och nya lösningar. Hon är även tacksam över att ha funnit kärleken i en hälsosam relation – Thim, som hon nu är förlovad med.

Men Marie gör heller ingen hemlighet av att det fortfarande finns utmaningar i livet. Två barn med krävande diagnoser innebär en påfrestande vardag. Marie citerar Karin Boyes kända dikt att ”visst gör det ont när knoppar brister” och vårens nyskapande krafter ska bryta fram.

Mitt i allt finns ändå hoppet om en ljusare framtid.

– Nu är tiden mogen att ta emot vårens budskap, att våga släppa taget, våga låta livet brista och ”vila i den tillit som skapar världen”. Hör Guds viskning: ”Res dig upp, för jag är här hos dig.” Till mig brukar han prata högt, kanske för att jag är lite trög att lyssna. Men Gud talar på det sätt som passar varje person och situation och han vill alltid vårt bästa, försäkrar Marie.

Jesus reste mig upp ur förtrycket och förnedringen och jag fick hopp om en framtid för mig och mina barn.

Låt oss be om den helige Andes gåvor och kraft

Ledare Vi har nyligen firat pingst, och traditionellt har detta varit en konferenshelg i Sveriges... torsdag 1/6 00:10

Guds kraft okänd för många

Ledare TV4:s succéserie ”Det okända” sändes i 25 säsonger mellan 2004 och 2019. Temat för serien var... torsdag 1/6 00:00