”Gud använder sig av det som hänt på ett helt briljant sätt”

Egentligen hade Henrik Karlsson alla förutsättningar för att växa upp i en trygg och lugn miljö i Lilla Edet utanför Trollhättan. Själv var han ”extremt aktiv”, som han beskriver det, vilket gjorde att det blev stökigt runt omkring honom redan i tidig ålder.

Som femåring upplevde han att han var annorlunda.

– Jag funderade om det var något fel på mig. Det växte fram en känsla av utanförskap, berättar Henrik.

Där, i det till synes lugna hemmet, bjöds det ofta in till fest och bjudningar av olika slag, och tidigt väcktes en fascination för alkohol inom Henrik.

– Jag kände att det var något speciellt i blicken på folk när de satte ihop sina vinlistor. Jag började längta efter att själv få smaka på öl och alkohol, berättar han.

Som elvaåring hade han börjat testa alkohol och blev alkoholförgiftad. Föräldrarna tyckte dock inte att det var någon större katastrof, utan skrattade mest åt det. Vad de då inte visste, var att alkoholen skulle bli inkörsporten till många år av missbruk.

På högstadiet festade Henrik mycket och ställde ofta till med bråk. I årskurs åtta fick han så kallad ”anpassad skolgång”, då han var så stökig, vilket gjorde att han inte längre fick gå i sin vanliga skola.

Problemen fortsatte och han började bland annat röka hasch.

– Jag blev mer och mer förälskad i hasch. Jag hade en äldre kompis som skaffade det åt mig, och jag introducerade det vidare till mina kompisar, berättar Henrik.

Han berättar att han funderade över hur han skulle kunna fortsätta röka hasch utan att bli beroende av det – men visste inte då att han redan var fast i missbruket. Han sålde själv hasch och träffade en tjej som förde honom in i ett än mer destruktivt liv.

– Hon ville lämna mig, men jag hade fått henne beroende av cannabis. Jag kunde klocka exakt 48 timmar tills hon kom tillbaka för att få mer cannabis. Men till slut lämnade hon mig och då tog missbruket en väldig fart, minns Henrik.

Han blev oberäknelig och stökig, vilket gjorde att hans kompisar inte längre ville umgås med honom. GHB blev en ny drog i hans liv.

Sedan kunde allt ha tagit slut, då han kraschade med bilen i 180 kilometer i timmen.

– Jag for ut ur takluckan på bilen men klarade mig. Efter tre dagar skrev jag ut mig från sjukhuset för att jag behövde åka hem till mitt GHB, berättar han.

Henrik tog i den här vevan sin första behandling för att komma ut ur missbruket, men tänkte dricka alkohol en sista gång och kombinerade det med att ta rohypnol. Alkoholen fick han av sin mamma, men när flaskan tog slut flippade han.

– Mamma sade, att de inte kunde ha mer alkohol hemma då jag bara drack upp det. Jag skar upp ölburken och skulle skära av halsen på henne, men pappa stoppade mig, berättar han.

Det var första gången som Henrik, då 19 år fyllda, blev anhållen av polisen.

Det förde honom till en 12-stegsbehandling, där han för första gången på riktigt ville sluta med drogerna. Under behandlingen gick han från att vara benhård ateist till att tänka att det kanske ändå finns någon Gud. Han ”gläntade på dörren till tron”, som han själv beskriver det.

Behandlingen gav honom två och ett halvt år där han var nykter och drogfri.

Sedan föll han tillbaka på nytt.

– Jag kom hem och tänkte: ”Bara det inte finns alkohol”. Så såg jag en flaska, gick upp till mitt rum, och sedan upp och ner flera gånger. Sedan fick jag panikångest och slängde i mig hela flaskan.

Alkoholen gjorde comeback i hans liv, och snart även drogerna. Nu blev det tyngre varianter, som amfetamin.

– Det finns egentligen inte så mycket att säga om den här perioden mer än att det var fyra och ett halvt år av fullt missbruk. Jag bestämde mig för att knarka ihjäl mig, säger Henrik, och berättar hur han sökte sig till de värsta bland missbrukarna som, liksom han själv, hade bestämt sig för samma sak.

Han ”knarkade järnet”, som han uttrycker det, fick slut på pengar och hade ingen bostad. Ibland hölls han inlåst då han klassades som en fara för sitt eget liv.

Men efter en tid ville han på nytt försöka bli drogfri. Hans socialsekreterare ville dock inte ge honom plats på ett låst hem, då han redan hoppat av sju behandlingar på fyra år.

Men när socialsekreteraren följde med honom till läkaren och han tog av sig sin tröja, började hon gråta.

– Jag var sönderstucken och hade bölder över hela kroppen, berättar Henrik.

Det gjorde att han trots allt fick plats på ett så kallat LVH-hem – men misskötte sig och slängdes ut.

I stället började han driva runt på Malmös gator och berättar hur han faktiskt trivdes med livet, där han fick stjäla mat och tigga pengar för att kunna köpa droger.

Så småningom kom Henrik in på en avgiftningsklinik i Göteborg. Samtidigt sjöng Carola en bit bort under Göteborgskalaset.

– Jag hörde henne sjunga och formade en bön till Jesus, på riktigt. ”Hjälp mig, för jag orkar inte mer”, minns Henrik.

– Då bara kände jag att jag fick ett lugn. All abstinens försvann och jag kunde somna lugnt och stilla.

Henrik träffade en tjej från Värmland och flyttade till henne i Karlstad. Där hörde han på radion reklam för The Book med Nya testamentet och köpte så småningom ett eget exemplar av boken.

– Det var något i den som talade till mig, rakt i hjärtat, berättar Henrik.

Flickvännen, som pluggade, fick samtidigt ett uppdrag från sin mentor, som var med i Kristet center i Karlstad, att besöka en gudstjänst. Det gjorde att hon och Henrik för första gången klev innanför dörrarna till en pingstkyrka.

– Jag möttes av jättevänliga personer, det var ingen fördömelse. Där i kyrksalen fanns alla typer av människor, från någon i Armanikostym till hemlösa. Någon låg på knä. Och jag bara kände att de här personerna verkligen tror på detta, det var på riktigt för dem.

Bredvid honom hade flickvännen börjat gråta, och själv kände han samma lugn som han känt första gången han bett till Gud.

Tillsammans gick de därefter en Alphakurs, innan de flyttade till Trollhättan 2009. Där blev han meddragen på ett LP-möte i pingstkyrkan i Trollhättan – det som senare skulle bli hans egen arbetsplats.

– Jag vittnade för en av mina gamla langare om Jesus och bara kände att det var det här jag ville göra. Sedan tog jag ledigt varje fredag för att gå till LP, berättar Henrik.

Sedan dess har Henrik pluggat teologi och började för några år sedan jobba som socialpastor i pingstförsamlingen. I dag, när han ser tillbaka på sin långa resa i missbrukets tecken, inser han att han hela tiden försökt fylla avsaknaden av Gud i sitt liv med alkohol och droger.

– Det var i lugnet i kyrkan och i lovsången som jag kände att jag fick sluta kämpa, annars var det alltid en kamp. När jag fick Jesus i mitt liv blev jag befriad på ett djupare plan, säger han.

I dag ser han sina erfarenheter som ett ovärderligt verktyg för att möta och hjälpa andra människor som sitter fast i missbruk.

– Jag talar samma språk som missbrukare. Det är klart att jag önskar att många saker inte hade hänt, men jag ser att Gud använder sig av det i dag på ett helt briljant sätt.