Under måndagen besökte den anglikanske prästen Sam Allberry Betlehemskyrkan i Stockholm på inbjudan av organisationen Rotad. Besöket var ett av tre stopp i svenska städer i samband med lanseringen av översättningen av hans bok Är Gud antigay?.
Sam har under åren skrivit flera böcker som på olika sätt berör Bibelns syn på sexualitet och relationer. De syftar till att ge både troende och församlingsledare förståelse och verktyg för att kunna närma sig dessa frågor på ett sunt och bibeltroget sätt.
Och att ämnet ligger nära författaren själv blir tydligt när Världen idag träffar Sam Allberry i Betlehemskyrkan i samband med besöket.
– Det var ungefär i 14-årsåldern som jag började bli medveten om att jag inte kände dragning till tjejer på samma sätt som mina jämnåriga killkompisar, berättar han.
Detta var i början av 90-talet, då ämnet inte exponerades, diskuterades eller marknadsfördes öppet på det sätt som det gör i dag, menar han.
– Jag höll därför mina känslor för mig själv och berättade aldrig för någon vad som pågick på insidan. Det var väl först runt 17-årsåldern som jag inom mig landade i att jag nog var gay.
Sam var inte troende på den tiden, men han hade några kristna vänner som han respekterade. De bjöd in honom till ungdomsverksamheten i deras kyrka.
– Här hörde jag evangeliet för första gången i mitt liv. Jag förstod att det var sant, att det var på riktigt, att Jesus kom för de förlorade och att jag behövde göra ett aktivt val att följa Jesus, berättar han.
Budskapet om Jesu frälsarkraft tog tag i den då snart 18-årige Sam, och det dröjde inte många veckor förrän han tog emot Jesus som sin personlige frälsare och herre.
– Det blev så klart för mig att Jesus inte bara dog och uppstod, utan att han gjorde det för mig. Det var i augusti 1993 och jag minns det så tydligt. Jag tänkte att det Jesus gjort för mig måste från och med nu vara allt i mitt liv. Jag insåg att jag kunde lägga mitt liv i hans händer.
Han fortsätter:
– Så här i efterhand är jag oändligt tacksam till Gud att han kom in i mitt liv innan jag hunnit involvera mig i saker som jag i dag vet skulle ha orsakat mig stor sorg.
Redan som ung tonåring hyste Sam en djup rädsla för att tala inför folk, och han gjorde allt för att undvika sådana situationer. Han ville inte synas.
– Men redan ett par månader efter jag blivit frälst upplevde jag Guds kallelse att bli en predikant.
Rädslan var kvar, men det fanns en stor skillnad:
– För första gången i mitt liv upplevde jag att jag hade något jag ville berätta om för andra människor, något som gjorde det värt att stå framför andra människor. Men det var ändå en process, och jag känner mig fortfarande mest bekväm att tala i min hemförsamling, tillägger han.
Ett område blev dock verkligen inte som han tänkt sig.
– När jag blev en kristen trodde jag att jag så småningom skulle träffa en tjej och att vi skulle gifta oss. Faktum är att jag faktiskt dejtade, men jag kände inte den attraktion som jag hade förväntat mig att jag skulle känna, säger Sam.
Det skulle dröja några år innan han insåg att detta skulle vara ett område i hans liv som kanske skulle hänga kvar. Han förstod att han för allra första gången behövde anförtro detta område för några nära vänner och dela sina tankar.
– En del av anledningarna till att jag känner mig frimodig att tala om dessa frågor är att det skulle ha hjälpt mig så mycket som nyfrälst att veta att det även fanns andra kristna som kände likadant, säger han.
Världen idag har på senare tid skildrat ett antal livsberättelser med personer som valt bort samönad sexuell livsstil och som upplever sig fria från all sexuell attraktion till personer av samma kön. Sam har en lite annorlunda upplevelse.
Han undviker att tala om sig själv som gay, utan använder hellre begreppet ”en person som upplever samkönad sexuell attraktion” – även om han medger att det är lite otympligt. Skillnaden är identifikation, att han inte vill låta sin identitet definieras av detta.
I sin bok Är Gud antigay? skriver han: ”Det är en del av vad jag känner men inte vem jag är i ordens djupaste bemärkelse.”
Därtill handlar det om att begreppet gay i dag kopplas till en hel kultur och livsstil som han inte står bakom.
När det gäller sexualitet och relationer anser Sam att Bibeln är glasklar: Jesus nämner inte samboskap, samkönade relationer eller någon annan sorts sexuell relation när han talar om alternativ till det heterosexuella äktenskapet. Han skriver:
”Celibat är det enda gudfruktiga alternativet ... så länge någon är ogift måste han eller hon avstå från sexuell aktivitet.”
Sam berättar att Gud i sin kärlek har gett honom det han längtade efter så mycket, men att det blev på ett helt annat sätt än han trott från början. Han menar att han upplever en slags intimitet, men på ett annat plan, och djup vänskap genom ett antal nära vänner i det han kallar ”kyrkfamiljen”.
– Gud gav mig inte exakt det jag bad om, men han mötte det bakomliggande behovet i mig, och det på ett mycket visare sätt än jag någonsin kunnat tänka ut.
– Mina känslor har förändrats på så sätt att jag i dag älskar Jesus långt mycket mer än jag gjorde förut. Och jag hatar synden mer än jag gjorde förut.
Så, för att återkoppla till bokens titel – är då Gud antigay? På den frågan svarar Sam:
”Nej, inte som om den här enda frågan skulle engagera honom mer än alla andra. Men han är mot dem vi alla är av naturen ... skilda från honom ... hur den personen än ser ut i vars och ens liv. Men eftersom han är större än vi ... älskar Gud även den här personen. Han älskar oss tillräckligt för att bära vår börda, ta vår plats, tvätta oss rena, göra oss hela och förena oss med sig själv i all evighet.”