Enligt det amerikanska fredsförslaget som president Donald Trump lanserade i januari tidigare i år skulle Israel ha möjlighet att annektera Jordandalen och bosättningarna på den så kallade Västbanken.

Samtidigt pekar planen på områden i Israel som i framtiden kan bli en del av en palestinsk stat. Platserna ifråga utgörs av så gott som folktomma områden söder om Västbanken och vid Egyptens gräns, men även den tättbefolkade arabiska ”Triangeln” precis nordväst om Västbanken. 

Detta område innefattar 10–15 arabiska städer och byar med sammanlagt drygt 250 000 invånare. Flera tusen av dessa gensvarade på förslaget genom att gå ut på gatorna för att demonstrera emot planen, som de fruktar kan leda till att de fråntas sina rättigheter som israeliska medborgare. 

– Vi är djupt indignerade över Trumps förslag. Vi är israeliska medborgare och kommer inte att acceptera att sådana beslut tas över våra huvuden, säger Ra’ed Dakka, borgmästare i Baqa al-Gharbiya. 

Hans stad inhyser 30 000 invånare och ligger mellan säkerhetsstängslet och Yitzhak Rabin-motorvägen, som går från norr till söder i Israel. Om ”århundradets avtal” blir en verklighet kommer säkerhetsstängslet att flyttas några kilometer västerut och gå parallellt med motorvägen. 

En del av invånarna i ”Triangeln” är mycket pro-palestinska och under demonstrationerna marscherade flera med palestinsk flagga och ropade slagord mot amerikanska och israeliska myndigheter. 

Ra’ed Dakka ger från sitt håll en insyn i de svårigheter som araberna möter i Israel. Infrastrukturen i Baqa al-Gharbiya och de andra arabiska städerna är eländig, och statliga bidrag till arabiska städer är lägre än det som judisk-dominerade städer får. Området saknar industri och arbetstillfällen.

Det utarbetades ett förslag på ett nytt industriområde, men planen lades på is efter protester från närliggande judiska byar och kibbutzer. 

Men ni vill ändå stanna kvar i Israel? 

– Vi har stora utmaningar, men efter 70 år i landet har vi blivit israeler, säger borgmästaren, och ger en historisk översikt. 

– Invånarna här har aldrig åtnjutit full frihet eller oberoende. Först var vi underkastade turkarna, sedan britterna och sedan hamnade vår stad under militär israelisk kontroll från 1949 till 1956. Sedan dess har vi hamnat i Israel, utan att någon här har haft något ord med i laget. 

Han hänvisar till att invånarna accepterade att bli israeliska medborgare och har gjort vad de har kunnat för att integreras i det israeliska samhället. 

– Det gäller särskilt de yngre generationerna. 60 procent av invånarna är under 30 år och dessa är hundra procent israeler. De går på israeliska skolor och många genomgår högre utbildningar vid israeliska universitet.

– Trots många problem i den arabiska sektorn har många av våra unga gjort karriär på det personliga planet. Flera är nu verksamma inom hälsovården och inom högteknologiska företag, säger Dakka. 

Han tillägger att invånarna nu har mer kontakt med arabiska miljöer i israeliska städer som Haifa, Jaffa, Ramle och Lod, än de har med palestinska araber strax över gränsen. 

– Det går inte att skilja oss från det övriga arabiska samhället i Israel. Vi är inte en vara som de kan exportera, säger han. 

Tror du att invånarna i Baqa al-Gharbiya kommer att flytta till andra delar av Israel ifall det blir tal om att flytta gränserna?

– Det är en hypotetisk fråga som jag inte vill svara på. Vi hoppas och tror att den här dumma planen aldrig blir verklighet. Vi stannar i Israel. Vi vill utnyttja möjligheterna som det israeliska samhället ger oss och kämpa för mer resurser till vårt samhälle, säger han. 

Borgmästaren menar att israeliska myndigheter de senaste åren gradvis har mött den arabiska sektorn och ökat investeringarna. 

Idén om att reglera gränserna i området är inte ny. I flera decennier har frågan diskuterats av politiker från olika partier på höger- och vänstersidan i israelisk politik.

Avigdor Lieberman i det ryssdominerade Yisrael Beiteinu-partiet är den som har frontat ärendet de senaste åren, men det har även framkommit att premiärminister Benjamin Netanyahu personligen bad amerikanerna att ta med det här förslaget i planen. 

USA:s ambassadör i Israel, David Friedman, säger till israeliska medier att landbytet inte nödvändigtvis kommer att leda till att invånarna mister sina rättigheter och sitt israeliska medborgarskap. Representanter för den israeliska regeringen har varit mycket mer vaga när de har svarat på frågor om detta. 

Utanför stadshuset möter vi upp den politiska aktivisten Jamal Majadleh, som tar oss med på en rundresa i området och visar hur arabiska byar och judiska kibbutzer ligger sida vid sida. 

– Hur ska man skapa en gräns här? Det skulle vara helt omöjligt, menar han. 

På ett kafé sitter journalisten Fawzi Abu Toameh. Han berättar att många av invånarna skämtsamt säger att de nu måste lära sig arabiska igen. Inom loppet av 70 år har den lokala dialekten förändrats mycket och inkluderar nu en rad hebreiska ord och fraser. 

På kaféet sitter även Ibrahim Mawasi, som i unga år var medlem av Israeliska arbetarpartiet, men som nu stöttar Förenade arablistan. 

– Som alla andra här är jag anhängare av en palestinsk stat, och jag skulle till och med kunna tänka mig att leva i en sådan stat. Men då måste det vara en suverän stat med tydliga gränser och en verklig demokrati. Här i Israel känner vi oss inte helt likvärdiga med judarna, men vi har åtminstone frihet på det personliga planet.

– Jag vill mycket hellre bo här än i en arabisk diktaturstat, säger han.